Imorse kände jag plötsligt för att åka iväg till kyrkan på gudstjänst.
Det var länge sen då varken jag eller barnen är morgonpigga av oss och då morgonbestyren tar sin lilla stund, så hinner jag aldrig till kyrkan i tid. Då brukar jag ta det lugnt istället.
Men imorse var vi uppe och pigga ovanligt tidigt, rättare sagt jag var piggare än normalt, kan ha berott på den tre timmar långa tuppluren igår eftermiddag...
Så jag kikade på nätet och såg att i Rosersberg så skulle minior- och juniorgospel framträda i gudstjänsten.
Vägde fram och tillbaka om jag skulle orka ta oss dit då jag idag var utan bil (Kian var utlånad så M-P tog Forden till jobbet) och har inte så bra erfarenheter av att åka kommunalt med tvillingvagnen.
Men till slut så bestämde jag mig för att ge de kommunala transportmedlen en chans till.
Sagt och gjort så efter frukosten och påklädningen gav vi oss iväg till busshållplatsen.
Hade turen att få en något modernare buss utan trappor, det var bara att rulla in vagnen, skönt.
Att komma på tåget var lite krångligare men det gick.
Väl i Rosersberg var jag imponerad av mig själv av att vara hela 20minuter innan gudstjänsten på plats.
Ni som känner mig vet att det hör inte till vanligheterna att jag är i tid direkt...
Men gissa om jag blev förvånad då jag såg att hela församlingshemmet var fullt med folk då jag kom dit.
Det visade sig att det stått fel tid på nätet när gudstjänsten skulle börja, den började redan 11 och inte 12 som jag läst!
Nåja, vi smög oss in vilket var lätt då barnen sov (de hade somnat redan på väg till busshållplatsen och sov genom hela sin första tur med tåget med) och fick stanna i hallen tillsammans med några andra besökare.
Hann med att se lite av körbarnens fina sång och slutet av gudstjänsten. Både Sanna och William vaknade till först då vi hade kommit in.
De verkade, som vanligt, trivas med att sitta och lyssna på sång och musik.Efteråt var det så klart kyrkfika men även skördeauktion till förmån för Världens barn.
Det var inte lätt att hitta ett ställe där jag inte kände att vi var i vägen.
Det var så mycket folk och alla skulle ju förbi precis där vi stod oavsett vart vi flyttade oss.
Men till slut lättade det lite och jag kunde bana väg till flygeln där jag sedan gav barnen sin lunch med vagnen som barnstol.
William blev uttråkad efter lunchen.
Jag lyckades hitta en annan plats lite längre från flygeln då jag visste att de skulle spela och sjunga mer senare. Där tog jag sedan upp William medan Sanna lekte lugnt med L-älgen.
Han är inte längre så lätt som förr vår lilla son.
Efter en stund då han hade hoppat och studsat och charmat folket runtomkring, så började mammas armar bli trötta.
Tur att det fanns en villig famn att lämna över William till.
Här sitter han så snällt hos Lena.
Då pappa dök upp så var inte någon av barnen särskilt intresserade av honom.
Båda hade fullt upp med att undersöka en massa konstiga grönsaker som Lena hade i en låda framför sig som hon köpt på skördeauktionen.
Men till slut lyckades pappa få Sannas uppmärksamhet och fick busa lite med henne innan vi började röra oss hemåt.
1 kommentar:
Fel tid? Tur då att vi inte följde med till Rosersberg som vi funderade på. Då hade vi blivit besvikna.
Jag kan tänka mig att alla färggranna grönsaker fångade uppmärksamheten för barnen. Undrar just vad de kommer att tycka när/om ni drar hem en stor pumpa om några veckor? :-)
Skicka en kommentar