Någon frågade min mamma varför jag inte skrivit något i bloggen.
Ja svaret är helt enkelt att jag har inte varken ork eller fantasi just nu.
Men lite kan jag dela med mig av denna sjukliga tillvaro.
Jag är fortfarande förkyld men på bättringsvägen, inte lika knockad som i söndags vill säga.
Nedpackningen av vardagsrummet har börjat, nåja, jag packade ner DVD-filmerna och CD-skivorna.
Blev fem brödkartonger som ett välkänt brödbolag bidragit med, och ändå fick inte allt plats så ska be min sponsor (för er som inte vet det så menar jag min stora kärlek) ta hem några till...
Nästa steg blir att försöka få ner alla böckerna i banankartonger, tur att jag inte behöver bära dem själv sen, det får min starke man göra.
Unge herr William bestämde sig för att återigen vakna vid 06.00 imorse.
Lyckades få honom att slumra från och till men då Sanna vaknade strax före åtta så var det dags att kliva upp. Låg dock kvar en stund och lyssnade på Sannas prat.
Blir fortfarnde lite förvånad hur olika våra små älsklingar är, William vill upp och ha sällskap så fort han vaknar och ger sig inte innan han blir upplyft medan Sanna kan jollra och prata en bra stund för sig själv innan hon ledsnar.
Trots att mamma itne är piggast för tillfället så hindrar det inte mina små att vara glada och pigga.
William med en av sina favorit leksaker, maracas.
Och med tungan ute som den oftast är numera. Sanna lika glad hon med en av byggkopparna hon viftar och tuggar på .
2 kommentarer:
Vad trist att vara sjuk. Det kan inte vara lätt med två yrväder som kräver tid, engagemang och ständig passning då. Krya på dig!
Tack tack!
Nu är jag frisk till slut, iaf från förkylningen... :-)
Skicka en kommentar