tisdag 20 oktober 2009

Dammsugaren gick till attack!

Dagen började mindre bra.
Jag hämtade en ledsen Sanna okristligt tidigt för att lägga henne bredvid mig så hon kunde somna om.
William hade jag hämtat tio minuter tidigare.
På väg mot sängen snublade jag på vår dammsugare och då jag inte hade något att fånga upp mig med då jag bar Sanna i famnen så föll jag pladask!
Lyckades på något sätt skydda Sanna från att skadas.
Själv skrapade jag upp båda knäna, samt lite nedanför höger knät, skadade vänster handled och ryggen fick en onaturlig vridning.
Efter det sov varken jag eller något av barnen, William vaknade då Sanna grät då hon så klart blev rädd.
Det tog en stund för mig att ta mig upp från golvet med Sanna i famnen, men till slut kunde jag bädda ner oss och tycka synd om mig själv en stund medan barnen pratade och undersökte sängaveln.
Tur i oturen hade vi då det kunde ju ha gått mycket värre...
Nog om det.

Efter frukosten sov vi alla tre fram till elva.
Sen åkte vi iväg för att äta lunch med Helena.
Självklart blev det en del lek med alla roliga leksaker som Helena, morfar och Tina har åt barnen i en låda.
Efter lunchen fortsatte leken.
Två vildbusar övermannar Helena.
I förhoppning att barnen skulle somna så tog jag en promenad upp till kyrkans öppna förskola.
Bilen fick stå kvar på morfars parkering för att bli hämtad senare.
Idag var Moa tillbaka frisk och glad.
Hon hade bakat underbart gott bröd igen.

William blev fascinerad av en röd trälastbils hjul.
Länge höll han på med dem.

Sanna lekte med allt möjligt runt omkring, klossar, trädjur, tåg m.m.
Båda barnen roade sig själva och jag kunde vara social med andra föräldrar, men så fort jag kom i närheten så blev Sanna "mammig" och ville direkt upp i famnen.
William med hjul och djur.
Sanna hittade ett intrument som hon blev väldigt fascinerad av.
Då man skakade den så lät det ju jätteroligt!
Oj vad kul hon hade med den.

Innan Moa stängde för dagen hade vi en kort andakt.
Moa tände ljuset och bad för alla som var där och läste en bön och en text.
Sanna höll på med sin bjällra fortfarande och blev jättearg då jag tog den ifrån henne.
Men hon nöjde sig med fodralet till kameran efter en kort stund.

Måste nog lägga till bjällror till önskelistan.
(Hittade fina instrumen till barn på denna sida
http://www.serpentin.se/se/grp/barninstrument.php)
William då, jag han var fullt upptagen med att undersöka annat omkring.

Oj så trötta de var.
Varken Sanna eller William hade sovit något efter elva och nu var klockan fyra!
Sanna somnade snabbt i vagnen då vi var på väg till vår bil men inte William.
Han var vaken hela resan hem och höll serenad i bilen.
Då jag la ner honom i vagnen igen på vår parkering, somnade han innan vi ens kommit innanför hemmets dörrar.
Sanna vaknade inte alls då jag lyfte henne i och ur bilen.

De sov gott en bra stund i vagnen i hallen sen.
Men fast de sovit en bra stund så märktes det att de var trötta, så efter badet orkade de inte vara vakna så mycket längre.
Båda somnade snabbt och vi fick tid att innan M-P:s spel kväll mäta väggar, golv och tak för att ha måtten inför införskaffandet av färg och golv.
Vardagsrummets makeover närmar sig.

5 kommentarer:

Thomas sa...

Oj, oj, OJ, viken TUR att det gick så bra som det gick! Det är läskigt det där med att trilla med barn i famnen, det har jag tack och lov klarat mig undan! Däremot tänker jag på det varje gång jag går i trappan tidigt eller sent på dagen när man kanske inte är så pigg alltid...

Hoppas du inte får några efterverkningar av upplevelsen. Inte för att något av det du beskrev lät speciellt roligt, lät det där med att vrida till ryggen nästan värst. Sådant kan sitta i länge om man har otur! :-(

Familjen Sundström sa...

Visst känns det lite stelt idag, men konstigt nog mest i nacken på vänster sida.
Men annars är det ok, kändes nog värre igår då det hände än vad det sen var.
Men läskigt var det.
Det kan ju ha varit dammsugarens sätt att tala om att glöm inte bort mig ;-)
Som vanligt så är det skrapsåren som är mest irriterande. Har inte tänkt på hur mycket man egentligen står på knäna föränn nu...

Lina sa...

Men hade såren efter förra vurpan (på Åkerögården) ens hunnit läka?

Det är fantastisk vad man klarar av för att skydda sina barn. En gång halkade jag i trappan när jag höll bäbis-Elin i famnen. På något vis fick jag ut en hand och blev hängande i räcket. Utan barn hade jag nog flugit handlöst ner i golvet.

Familjen Sundström sa...

Jepp Lina, har varit smärtfri i foten i nästan två veckor :-)
Det djupare knäsåret däremot är ömt fortfarande... nu fick den ju sällskap av lite fler så den slipper känna sig ensam ;-)
Hoppas verkligen att jag inte behöver få erfara liknande fler gånger, många "tänk om" tankar kom och gick i huvudet en bra stund efteråt...

ankan sa...

Usch då, det kunde gått riktigt illa! Tur att det gick bra.
Fascinerande med barn som kan fortsätta sova trots bök med i och ur bilstolar, vagnar etc - mina kan sova djupt så länge bilen eller vagnen rör sig men så fort jag stannar/slår av motorn säger de pling och de små ögonen är vidöppna.