Upp och ned

Gårdagen kan jag nämna med ett ord; SMÄRTA!
Vaknade med sådan ryggvärk så att jag knappt kom upp ur sängen, halvägs vid påklädningen gjorde det så ont så jag blev liggandes i sängen med tårar i ögonen.
Då insåg jag att detta skulle inte gå så jag ringde efter assistans för att få iväg barnen till dagis.
Barnen vaknade innan räddande ängeln Lina anlände, men de var väldigt snälla och verkade förstå då jag sa att jag har ont i ryggen.
Konstigt nog så kom det inga protester alls från barnen vid påklädningen, frukosten eller tandborstningen.
Måste ha berott på att både Lina och vaari (som också dök upp sen) hjälpte till med detta.
Då barnen kommit till dagis, precis i tid för fotograferingen, så körde min pappa mig till farbror doktorn.
Där fick jag order om att hålla mig i rörelse och inte bli stilla sittande eller liggande, inte så lätt då det gjorde ont till och med att andas djupt.

Fick dessutom rådet att börja gå hos en sjukgymnast, vilket inte var lätt att få en tid hos visade det sig...
Hemma var jag ändå tvungen att lägga mig för att låta tabletterna jag fått verka då jag var så slut av smärtan.
Efter lunch var jag på jobbet och resten av dagen gick fort.

Det första William sa imorse var "pappa glömde köpa rödbetor!", logiskt att det är det första man tänker på efter en hel natts sömn.
Min rygg protesterade fortfarande men inte lika mycket som igår så jag klarade av morgonbestyren själv.
Då jag kom hem från jobbet så ville barnen göra pärlhalsband, vi hade ju köpt tråd i fredags till dem.
Så innan det var dags för pyjamas så fick de pärla lite.
Sanna sa "göra halsband till William" och William sa tvärtom, de rår om varandra i alla fall.

 Sanna har blivit en liten mästarinna i att fördröja nattningen, hon tar till alla knep för att slippa sova.
"Mamma! jag kissnödig!" låter det eller "mamma, jag törstig, jag dricka lite vatten bara" och så vidare, nytt för ikväll var "Mamma, nagel gick sönder. Måste klippa!".
Hon somnade nog först närmare halv tio ikväll...

Fick göra ett tråkigt/sorgligt ärende idag. Bokade tid till veterinären till Max så att han ska få somna in...
Vi har ju i över ett års tid försökt hitta ett nytt hem åt honom och hade hopp om att lyckas få den nya ägarinnan av vår lägenhet att behålla honom, men då vi inte fått något svar än och tiden börjar bli knapp så var jag tvungen att ta det tunga beslutet.
Jag har ju haft Max i nio av hans trettonåriga liv, det säger väl sig självt att jag är fäst vid honom.
Vi har vänt och vridit på hur vi ska göra men vi ser ingen annan lösning än det sorgliga just nu.
Jag hoppas fortfarande på att få ett svar som gör att jag kan avboka tiden, men annars så kommer torsdagen bli en sorglig dag för mig... 

// Sargit