Örebro tur och retur

Som du redan läst om så har min älskade lillasyster blivit stor och flyttat hemifrån.
Men inte som man kan vänta sig någonstans här i närheten.
Nejdå, ända till Örebro av alla ställen!
Hon ska nämligen bli psykolog om sisådär fem år.
Har skämtsamt nämnt till henne att; vad bra för arbete kommer hon inte sakna, hon behöver bara ta hand om oss så har hon fullt upp hihii...

Hur jag ska klara mig utan henne har jag ingen aning om, men hon kommer ha det bra och få studiero i alla fall då inte jag kan störa henne i tid och otid.
Så idag åkte flyttlasset hemifrån Märsta med lite möbler och annat då hon sen i måndags bara levt med en madrass på golvet och lite kläder och annat smått i sitt stora rum.
M-P åkte tidigt på morgonen och hämtade lastbil från statoil och lastade in allt med min pappa och Helena. Under tiden gjorde jag mig själv i ordning och sen väckte barnen lite försiktigt.

Vi kom inte iväg riktigt så tidigt som planerat men iväg kom vi.

M-P och pappa åkte iförväg och efter en timme senare började vi (jag, Helena och barnen) rulla hemifrån.
Resan gick rätt bra, fint väglag, kanonväder men stackars William var inte lycklig.
Gick rätt bra i början men sen började han gråta/skrika från och till, verkade ha magknip.
Så han sov inte under resan till Örebro.
Vi stannade till i Köping på donken för att mata barnen, nej de fick inte några burgare.
Själva väntade vi med maten då vi hade planerat in att äta på Ikea senare på dagen.
Väl framme sprang jag snabbt upp för att se Tinas rum innan vi fortsatte till Ikea.
Pappa och M-P hade redan hunnit lasta ur och burit upp allt.
Varför ska alla som flyttar nästan jämnt flytta till våning tre i hus utan hiss?
Vi började med att provsitta en massa soffor på Ikea.
Barnen skötte sig exemplariskt och hade jättekul med att studsa runt på sofforna.
Till slut hittade vi den perfekta och snyggaste soffan i lagom prisklass och sedan gick resten fort.
Men först en lunchpaus för oss vuxna.
Sanna passade på att sno Williams napp och provade länge och flera gånger vilken som var godast/bäst.
De var precis likadana till formen men hon fastnade för sin egen till slut i alla fall.

William var fullt upptagen med älgen...

Efter lunchen tog herrarna hand om barnen medan vi damer shoppade loss.

Det var nog en av de mest effektiva och snabbaste turerna på Ikea jag varit med om.
Tina hade skrivit ner allt hon skulle ha så det var bara att plocka på sig dem i kassar, allternativt skriva upp vart på lagret de skulle hämtas.
Själv så köpte jag bara två saker, lampor till kök och hall (alltså inte armaturer) och en till blå tygkorg till barnens rum.
Tillbaka hos Tina hjälptes vi åt att få upp barn och inköp uppför alla trapporna, pust och stön...
Sängen hade kommit på plats och dessutom hunnit bli bäddad så den invigde barnen med lite bus på en gång. Måste ju se efter så den håller...
Här ser ni Sanna i sin mosters famn.Därefter började ihopmonteringen av möbler.
William hjälpte så gärna till han med, här läser han instruktionerna först,

för att sedan sätta igång att hjälpa sin far med soffbygget.

Då det inte fanns några möbler i köket fick golvet agera matbord och så fick barnen mänskliga matstolar att sitta i.

En nöjd Tina inviger den nya soffan med trötta Sanna.

Billy bokhyllor, undrar hur många M-P har hunnit bygga ihop hittills?
Det har nog blivit några stycken då han hade bra rutin på det idag och knappt tittade på ritningarna...
Han byggde även ihop ramen till en stor Malm-byrå medan min pappa byggde ihop lådor till den.

Här hjälper William sin morfar.

Annat som fixades till var lampa upp i hallen och i Tinas rum, gardinstång på plats samt gardiner och sedan två små bord framför soffan.
Middag hann vi med också.
Men tiden flyger iväg då man har roligt och snart började klockan närma sig åtta så vi fixade även kvällsgröten till barnen och lite flaska innan hemfärd.
Här ser ni några bilder av Tinas rum strax innan vi började röra oss hemåt.
Det är ett stort sovrum hon fick då det egentligen är vardagsrummet i den 2:a hon delar med en annan tjej.
Både Sanna och William blev lite ledsna då vi skulle gå för de ville inte lämna sin mosters famn...

Men de somnade snabbt i bilen och sov hela vägen hem, nästan.
De vaknade till då vi stannade och tankade på Jet mitt i mellan Rotebro och Stäket, men de somnade om då vi fortsatte köra.
Sedan sov de så djupt att de inte reagerade då de blev inburna till sängen och kläddes av.
Vi var alla trötta efter denna långa dag men det var värt det, att få träffa Tina igen (fast det bara var en vecka sen sist) och se hur hon har det.
Synd att dagens timmar inte räckte till att titta runt i Örebro och på universitetet men å andra sidan måste vi ju ha något att göra nästa gång vi åker dit, när det nu blir...
Men en sak är säkert, det är väldigt ansträngande att köra i mörkret långa sträckor fast det är bra väglag.
Skönt att jag inte behöver göra det så ofta.

//Sargit