Välkommen hem Sanna!

Idag, äntligen, kom vår stora tjej hem!

Som jag har längtat efter henne. Visst har vi pratat via telefon och skypen men det är inte riktigt samma sak som att ha Sanna nära.

Hon var väldigt nöjd med sin resa till Pärnu i Estland, men det märktes att hon var glad åt att få komma hem igen, Hon kunde knappt bärga sig tills hon fick ge presenterna hon köpt till sina syskon.

Hon ville själv ta resväskorna, den röda är den som mummu köpt till William.

Det blev väldigt glatt återseende då hon fick följa med och hämta sina syskon på förskolan. Hon hann inte säga hej till William då hon var för upptagen med att krama sina vänner. På väg från Janiinas förskola frågade jag om hon hunnit ge William en kram också. Då svarar William mig "men mamma, det har vi ju inte hunnit med än" med ett tonfall som om jag inte fattat det.
Det blev lite tjafs då alla tre (vi hade granntjejen Frida med från förskolan) ville hålla Sanna i handen då vi promenerade hemåt, det löstes med att hon höll två sin ena hand och Janiina med den andra.

Jag hade min Aikido träning ikväll så snart nog var jag tvungen att åka iväg och lämna maken med trollen. 

Då jag kom hem så låg resväskornas innehåll utsprid över hela golvet! 

Nöjda syskon vart det över Sannas gåvor. Jag och maken fick också en varsin present såklart.

Janiina har en tendens att rulla ur sängen sin då och då, men hon vill inte ha stödbrädan då hon säger att hon är stor tjej nu. Men jag brukar sätta dit den iallafall innan jag går och lägger mig. Men ikväll hann jag inte göra det innan hon rullat ur. Jag är väldigt fascinerad över att hon knappt reagerar då hon ramlar ner utan fortsätter sin sömn utan avbrott...
// Sargit