tisdag 17 mars 2015

3års trots, eller något...

Janiina har den sista tiden kommit in i en period där hennes humör skiftar väldigt fort.
Ena stunden är hon glad och ivrig för att i nästa bli rena envisa egoistiska monstret som vägrar att lyssna.
Idag då jag skulle hämta henne från förskolan, efter en tidig lämning redan 07.00, så var hon på väldigt gott humör och babblade och sa glatt att nu ska vi hem. Hon hade knappt tid att säga hejdå till fröknarna.
Men så fort vi kom utanför dörrarna så ändrade hon sig och vägrade följa med.
Och då jag redan varit och förvarnat stortrollen så att de skulle vara klara då vi kom så kände jag mig lite stressad. Efter att ha försökt övertala henne en stund så gav jag upp och tog henne helt sonika i handen och började gå. Hon skrikandes bredvid som om jag misshandlade henne *suck*
Pinsamt värre att gå iväg med ett skrikande barn och möta alla stirrande blickar på sig av förbigående, på sistone har jag fått en helt annan förståelse för de föräldrar som 
När vi väl kom i säkerhet över vägarna och in i skolgården med grinden stängd bakom oss släppte jag henne och hon vände direkt tillbaka mot staketet. Hon ville tillbaka till förskolan.
Jag fortsatte att locka henne utan resultat, tur nog kom en av stortrollens förskolekompisars pappa precis då för att hämta sitt barn och jag bad honom skicka ut Sanna och William då jag inte lyckades få Janiina att följa med. Ville ju inte lämna henne ensam där då det ju var på andra sidan skolgården runt hörnet som stortrollen skulle hämtas.
För en gångs skull så var både Sanna och William på gott humör och försökte hjälpa till att locka med Janiina.
Efter ungefär 10 minuter så lyckades jag övertala henne att låta mig bära henne en bit.
Jag orkar inte bära några långa stunder vilket hon vet men det lilla verkade hjälpa och sen gick hon något motvilligt bredvid mig.
Det dåliga humöret fortsatte under kvällen, hon bråkade och retade sina syskon och var helt enkelt omöjlig till och från, vid middagen tog energin slut. Hon ville upp i min famn efter maten (som hon vägrat äta) och medan Sanna och William gick för att bada så gosa hon med mig, Jag frågade om hon inte också skulle bada och hon sa "nej, vill inte bada" så frågade jag om jag skulle byta pyjamas på henne och sen kunde vi gå och lägga oss. Svaret blev "vill inte sova" och några sekunder senare somnade hon i min famn.
Detta var bara en liten inblick i hur en vardag med vår underbara envisa söta temperamentsfulla dotter ser ut.
// Sargit

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar