Dag 1 i Muminvärlden

Vilken känsla att vakna i ett hotellrum. Skulle nästan kunna vänja mig vid det.

Kanon frukost hade de på hotellet, enda molnet var att barnen fortsatte med sin rädsla för de utklädda varelserna då hotellets maskot Sigge igelkott strosade runt och hälsade och lekte med barnen.
Våra stortroll fick panik så fort de såg en skymt av han!
Återigen så förstod människan i dräkten att de var rädda (vilket inte gick att undvika att förstå) så han lekte först tittut på avstånd med dem och sedan höll han sig borta från vårt håll.
Rädslan för "dockan" höll i sig under hela vistelsen tyvärr, suck.

Snart nog till stortrollens glädje var vi redo för en första dag på Muminvärlden.

Från parkeringen fick vi först ta en buss närmare hamnen i Nådendal och därifrån gick det ett litet blått mumin-tåg för de som ville fram till första porten. Självklart åkte vi tåg också!
Här har vi två förväntansfulla och glada barn i bussen trots det mulna vädret.

Då vädret var lovat regn och det såg inte bättre ut så var det rätt lite folk där idag.
Skönt tyckte vi som mindes trängseln från förra året.
Första stopp blev teaterföreställningen som just hade börjat (på finska) för att sedan gå vidare till Mumin huset.

Det var en "show" i fullgång utanför så vi satte oss för att kika på de sjungande figurerna.

Det började dugga lite så jag satte mig i en soffa i Muminhusets entré för att mata Janiina medan Sanna och William klättrade uppåt med M-P för att upptäcka allt i det fyra våningar höga huset.
Mycket fanns det att titta/pilla på och en fin utsikt har man högt däruppe.

Duggregnet försvann som tur var sen.
Här har Janiina sitt första möte med Niiskuneiti (Snorkfröken).
Stackarn har ju ögoninfektionen kvar ännu som du ser.

Sanna hade sen tlänge sagt att hon bara ville hälsa på Niiskuneiti, förra året vågade de ju inte ens gå nära figurerna.
Men idag vågade hon minsann hälsa efter lite tittut lek från Niiskuneiti först.

Vi åt korv med snurrade pommes till lunch.
Plötsligt kommer det en stor fiskmås och landar på bordet och norpar åt sig en av Williams korvar!
"Dumma fiskmås!" sa William, men tur nog hade han redan ätit sig mätt så det gjorde inget.
Men båda stortrollen var lätt panikslagna för alla fåglarna som närmade sig så de hade inte riktigt ro att äta (detta långt före incidenten med fiskmåsen)...

Efteråt då de pratade om det så sa de bland annat  "dumma fågel tog min/Williams korv. Så får man inte göra" "den var kanske hungrig" och "varför gjorde den så?"
Något som inte fanns där förra året (vad jag kan minnas) var en vattenbana där man kunde leka med båtar och följa deras färd ner genom virvlarna och stenarna, för att sedan bära upp båten igen och börja om.
Tur de redan hade regnjackorna på sig...

Det tog ett bra tag innan vi kunde fortsätta färden mot Mumin pappans båt som de utryckligen sagt att de ville till.

Nere vid stranden provade M-P att svida om till en skön mö.

Vi hälsade på Dronten Edward också.

Och roade oss med kikare som stod här och var runt sagostigen.

Too-ticki hjälpte våra troll att göra/snurra varsitt vänskapsarmband som de sedan bar på resten av resan. (äldre barn/vuxna fick göra sina själva utefter instruktioner på en flätning, tror det var någon slags mackrame).

William, härskaren över skogen.

Teaterråttan Emma (tror jag det var, har ingen aning) tog emot barnen som fick färglägga teckningar som sedan veks till en "loppa".

Efter en massa upplevelser längst stigen så vad vore mer passande än en vilopark innan man lämnade sagostigen.
Sanna och M-P vilade gott en liten stund i alla fall.

Självklart shoppade vi lite i Sniffs butik också. Tur nog så valde barnen självmant ut små mjuka figurer som egentligen är nyckelringar, annars kunde det ha blivit en väldigt dyr historia.
Nu köpte vi ju en del annat också som ett mumin badlakan till Janiina och blivande receptbok till mig så billigt kom vi ju inte undan i alla fall, men några minnen måste man ju ha från semestern, hihii.
Vi avslutade med att se på teatern igen, denna gången på svenska.

Smög till mig ett kort under föreställningen utan blixt då det var fotoförbud egentligen, men det var det många som struntade i märkte jag.
Iår handlade teatern om att figurerna hade rest tillbaka i tiden, till vilda västern.
Där hamnar Mumintrollet i duell med saloon ägaren Haisuli (Stinky) och tävlar i bland annat varmchoklad dryck, dans och rodeo. Mumin vinner såklart och får saloonen som pris och Haisuli försöker senare råna saloonen men övermannas av sheriffen som spelas av Mörkö (Mårran).

Det hela avslutas med att Mumintrollet rider iväg med Snorkfröken i solnedgången...

Sanna och William gillade den såpass att vi fick se den flera gånge under vår vistelser, både på finska och svenska.

Då vi kom till hotellet så hann vi vila en stund innan min mamma kom och hängde med oss på middag. Vi gick till en pizzeria i närheten där vi valde lite olika mål.
Efter maten sa vi adjö till min mamma som fortsatte till hamnen för att åka hem med båten, hon hade ju redan hunnit vara några dagar i Finland...

Vi var rätt möra allihopa så det blev ingen lång uppesittarkväll direkt, men lite godisfrossa fick barnen ha efter middagen då de fått varsin påse från mummu. Det är ju trots allt lördag.
En skön dag hade vi och precis lagom varmt och regnet som hängde lite i luften bröt inte ut föränn på kvällen.
// Sargit

Resdag

Dags för semesterresan till Muminlandet.
Vi valde att åka med dagbåten för första gången med barnen, så det blev en väldigt väldigt tidig avfärd hemifrån.
Tanken var att lyfta in barnen i bilen direkt från sängen och låta dem fortsätta sova, men stortrollen vaknade.
William envisade med att få kläder på sig så jag fick byta om på han i bilen innan vi åkte.
Vi kom iväg precis den tid vi planerat, undrens tid är inte förbi.
Efter mycket krångel att ta oss från bildäck till hytten (vi hamnade på främre delen av övredäck eller vad det kallas) så fick barnen lugna sig ett tag.
De var nämligen katastrof panik atacker då det gick hundar förbi dem och deras hundrädsla tydligen har blivit värre. Suck.

Inte lätt att stå och vänta på M-P som försöker bära vagn och packning förbi/över parkerade bilar medan jag väntar med Janiina i famnen och två panikslagna treåringar som försöker klättra upp i min famn då det kommer hundar från alla håll.
Nåja, det gick över då vi kom in i hytten "inga hundar får komma in hit" sa de.
Snabbt hittade de Marianne godisarna också, och till deras glädje fick de äta varsin innan vi gick upp till frukost buffén.



 Där kom nästa panikattack då Ville Viking gick runt och hälsade på barnen. Tur nog så märkte h*n det och kom inte nära det bordet vi satt vid, men det var ändå svårt att få barnen att koncentrera sig på frukosten.
En tur via taxfree och sedan till lekparadiset på 10:e våningen.
Hela konference avdelningen är nämligen omgjord till lekavdelning under sommarperioden.
Vi tillbringade nästan hela dagen där i omgångar.

 Fanns många rum att leka i och många leksaker att leka med.

 Självklart fick de varsin Ville Viking drink också.

 De fick välja varsin godis i tax freen. Sanna valde en "fläkt" med en klubba i och William valde kikare med en klubba i.
Här har de en paus och njuter av sina klubbor en stund.

 Sanna och jag dansade en del på nattklubben också, både vals och foxtrott, medan William tittade på.
M-P och Janiina vilade i hytten under tiden.
En lång, trevlig, tröttsam dag hade vi på båten och kan lova att det nog var sista gången vi tog dagbåten över på ett bra tag...
Både Sanna och William somnade i bilen mellan båten och hotellet i Åbo.
Vi lyckades få med oss alla tre barnen medan vi checkade in oss och in på rummet, William vaknade inte alls men det gjorde tjejerna.
Sanna fick byta om till pyjamas och borsta tänderna sen somnade hon om.

 Janiina var på strålande humör.

Somna gjorde vi alla rätt snabbt sen och sov väldigt gott i hotellets sköna sängar.
// Sargit

Bortbjudna, igen :-)

Vi fortsätter att undvika att diska hemma nu då vi är utan varmvatten och diskmaskin.
Ikväll var vi bjudna hem till Johnny och Mette på middag.
Kanon god mat fick vi och Sanna och William hade hur roligt som helst lekandes på altanen deras samt i barnen rum (de var inte hemma).
Vi fick låna med oss även en resesulky och en flygväska till vagnen, de ska jag ha med sen då jag flyger till Finland med Janiina nästnästa helg.
Här har ni kvällens värdpar med lilla dottern Ida.

Tack för en trevlig kväll!
Resten av kvällen/natten gick åt till att packa färdigt och att lasta lite i bilen samt förbereda inför morgondagen så långt det gick.
// Sargit

Första "gubben"!

Efter frukost var det dags att skörda den första jordgubben.
Den var röd, stor och fin!
Sanna och William var förväntansfulla, de kunde knappt bärga sig men de ville inte plocka den själva utan jag fick göra det.
Här visar Sanna upp den fina gubben först i skugga,

sedan i solskenet.

 Jag gick och sköljde bort jorden på den och delade den rättvist i två delar.
Sedan bad jag barnen att vänta så att jag fick ta kort då de åt den första jordgubben, men jag hann inte mer än avsluta meningen då William redan hade pressat in sin bit i munnen och så var den borta.
Sanna däremot njöt av sin med små bitar i taget.

Den såg väldigt god ut, jag ser fram emot att få smaka på en så småningom.
Tål ju inte jordgubbar egentligen men en måste jag ju bara njuta av.

// Sargit

Bad dag

Efter två dagar utan varmvatten var det då dags för att bli rena kände vi.
Så illa är det inte som det låter men vi hade sen förr lovat barnen att vi skulle åka och bada idag i simhallen och det kändes lagom idag.
Tanken var att hela familjen skulle iväg men då Janiina är förkyld så tyckte vi inte att hon skulle få följa med. Istället fick hon mysa hos vaari och Helena över dagen.
Vi andra åkte till Fyrishov i Uppsala och hade det jätteroligt!
Både Sanna och William vågade till och med "simma" själv i vattnet, William bara en kort stund men Sanna hon var riktigt duktig hon.
De har gjort om äventyrsbadet sen jag var där senast och nu tyckte jag att det var kanon bra, funkade även för oss med mindre barn och så var vattnet inte iskallt som det ofta är.
Vi passade på att svänga förbi Storvreta för att hämta lite saker som en föredetta kollega till mig lovat oss.
Tack för dem Kristina!
Väl tillbaka hos Bergmans så kom tröttheten ikapp oss vuxna.
Barnen hade tröttheten bemannat redan i bilen så de hade sovit gott i lite över en halvtimma, om inte mer för Sannas del.
Före maten somnade M-P i soffan och under tiden fick Janiina också bada.

 Hon trivdes som fisken i vattnet och både Sanna och William hjälpte till att tvätta av henne.

"Titta vad jag har gjort, jag har byggt en jätte bamse högt torn! Ta kort mamma! Så stor den är nästan som mig" sa William glatt, det var bara att göra som han sa.

 Själv slocknade jag efter middagen och fick sova nästan en timma! Skönt var det...
Väl hemma fick barnen se lite på film innan läggdags, de somnade rekord snabbt ikväll.
Att bada är väl rätt utmattande antar jag.
Janiina däremot var inte ens i närheten av att somna.
Hon fick ventolin mot hostan, vilket hon fått tidigare också men på dagtid.
Nu blev hon hyperaktiv! Hoppa och studsa ville hon göra i över en timma och hon var hur glad som helst!

 Helt galet var det att titta hur roligt hon hade och hur hon höll på, vilken energi, vi var tvungna att turas om lite då våra armar började bli trötta.

Först närmare halv elva somnade hon till slut. Hoppas hon får sova gott hela natten.
Jag och min älskling passade på att se på film ikväll, men den filmen var helt menlös. Du hade rätt Anci om att den inte var något att titta på...
Nu ska jag avrunda och komma i säng för imorn är det mycket som ska fixas här hemma.
// Sargit
p.s.
Renoveringen har gått framåt under dagen, nu är golvet lagt i tvättrummet också :-)

Jordgubbar och rabarber

Vi verkar få en stor skörd av jordgubbar som det ser ut.
En jordgubbe har fallit offer för en fågel tror jag, då det såg ut som en fågel hade försökt få ut den från under nätet.
Hoppas nu bara att fåglarna låter bli våra andra "gubbar".
Jag såg en skymt av något rött då jag kikade ut genom fönstret och var tvungen att titta närmare på den. Och visst var det en nästan färdig jordgubbe! Tur att den är stor så jag kan dela den mellan barnen så de slipper bråka om den sen...

Sanna och William ville ut och leka/cykla trots regnet. Vi hade lite annat för oss men då de tjatade en stund så gick vi med på att släppa ut dem själva.
Båda lovade att inte gå långt och W sa själv att "vi ska bara gå till stenen som jag och vaari satt på förut och sen tillbaka igen".
De var faktiskt duktiga på att hålla sig i närheten, vid sådanna här gånger är jag så glad att det inte finns några bilvägar i närheten inte ens en parkering, så vi behöver inte vara oroliga för den saken i alla fall då barnen är ute.
Jag hade ett litet möte med ordförande för våran samfällighet så jag smet iväg en stund på eftermiddagen. Sanna och William såg lite fundersamma ut då jag förklarat att jag skulle bara hälsa på en granne och skulle komma tillbaka snart.

Mötet slutade med att jag blev övertalad att hoppa in i styrelsen, jag var ju redan suppleant sen tidigare och en skulle sluta på grund av flytt. Nåja, det blir nog bra det här...
Efter mellanmålet så fick M-P försöka få Janiina att sova, under tiden spelade jag och stortrollen lite spel.
Först Memory, vilket de förvånade mig med att tålamodigt vänta på sin tur och kunna spelreglerna.

 Sedan spelade vi "hello kitty" spelet som barnen kallar det.
Men mitt i spelet började mina ögonlock sjunka ner så jag var tvungen att be om lov att få lägga mig och vila. Det tyckte barnen var okej och så lekte de istället med annat.

 Jag slocknade totalt nästan så fort huvet träffa soffkudden.
Då jag vaknade så insåg vi vad klockan var och började få småbråttom iväg då vi var bjduna på middag hos min kollega Helen.
Vi kom bara tio minuter sent, men det är standard numera känns det som...
Efter en kanon god middag blev det lite lek ute för barnen.
Deras hund, Ritzie, hade fått vara ute på verandan då trollen ju är hundrädda.
Men då de ville ut och hoppanstudsmatta så sa vi att då måste vi ju gå förbi hunden.
Det slutade med att William vågade titta på hunden ett bra tag, men inte Sanna.

 Öcerhuvudtaget så verkar det som det är Sanna som är mer rädd än William men hon trissar upp honom med sin rädsla. Får väl hälsa på oftare hos Helen och Gösta så att barnen får lära känna Ritzie lite mer, det verkade som att de inte var så oroliga för hunden ju längre vi var där.
Lycka var det i alla fall att få hoppa i studsmattan.

På tomten hade de gigantiska rabarber!
Har aldrig sett så stora blad förut.
Hade Janiina bara kunna sitta stadigt hade vi säkert fått en häftig bild men nu fick vi nöja oss med att jämföra storleken på bladen på detta sätt istället.

 William ensam i studsmattan efter att vi förbjöd honom att hoppa tillsammans med Sanna då han hoppade på henne flera gånger för att busa.
Sanna snäll som hin är sa att hon var klar med hoppandet då William blev så ledsen då han inte fick hoppa innan hon hade hoppat färdigt.
Men när Sanna gick och gungade istället och han fick hela mattan för sig själv så satte han sig ner ledsen.
"Vill inte hoppa ensam, vill hoppa med Sanna" svarade nej det får du inte då du hoppade på henne och inte lyssnade på oss. En stunds tysnad sen "mamma du får komma upp och hoppa med mig".

 Men det tackade jag vänligt men bestämt nej till denna gång...
Vid efterrätten ahde Sanna smält helt och satt i knät hos Gösta. Hon såg ut att trivas väldigt bra där och såg även ut som om hon kännt honom länge, och så hon pratade.

 Det dröjde inte länge innan de somnade då vi väl kom hem igen kan jag säga.
Tack för en väldigt trevlig kväll Helen och Gösta och tack för rabarberna jag fick med mig.
Här ska det bakas rabarber paj... när vi väl hinner...

// Sargit