Adjö Max

Idag har jag upplevt en av de värsta tillfällena i mitt liv...
Vår älskade katt Max fick somna in.

Nu jagar han nog trollsländor, möss och fåglar i katthimlen...
Kommer alltid att minnas honom som en gosig och sällskapssjuk katt...
Vila i frid älskade Max...
// Sargit

Upp och ned

Gårdagen kan jag nämna med ett ord; SMÄRTA!
Vaknade med sådan ryggvärk så att jag knappt kom upp ur sängen, halvägs vid påklädningen gjorde det så ont så jag blev liggandes i sängen med tårar i ögonen.
Då insåg jag att detta skulle inte gå så jag ringde efter assistans för att få iväg barnen till dagis.
Barnen vaknade innan räddande ängeln Lina anlände, men de var väldigt snälla och verkade förstå då jag sa att jag har ont i ryggen.
Konstigt nog så kom det inga protester alls från barnen vid påklädningen, frukosten eller tandborstningen.
Måste ha berott på att både Lina och vaari (som också dök upp sen) hjälpte till med detta.
Då barnen kommit till dagis, precis i tid för fotograferingen, så körde min pappa mig till farbror doktorn.
Där fick jag order om att hålla mig i rörelse och inte bli stilla sittande eller liggande, inte så lätt då det gjorde ont till och med att andas djupt.

Fick dessutom rådet att börja gå hos en sjukgymnast, vilket inte var lätt att få en tid hos visade det sig...
Hemma var jag ändå tvungen att lägga mig för att låta tabletterna jag fått verka då jag var så slut av smärtan.
Efter lunch var jag på jobbet och resten av dagen gick fort.

Det första William sa imorse var "pappa glömde köpa rödbetor!", logiskt att det är det första man tänker på efter en hel natts sömn.
Min rygg protesterade fortfarande men inte lika mycket som igår så jag klarade av morgonbestyren själv.
Då jag kom hem från jobbet så ville barnen göra pärlhalsband, vi hade ju köpt tråd i fredags till dem.
Så innan det var dags för pyjamas så fick de pärla lite.
Sanna sa "göra halsband till William" och William sa tvärtom, de rår om varandra i alla fall.

 Sanna har blivit en liten mästarinna i att fördröja nattningen, hon tar till alla knep för att slippa sova.
"Mamma! jag kissnödig!" låter det eller "mamma, jag törstig, jag dricka lite vatten bara" och så vidare, nytt för ikväll var "Mamma, nagel gick sönder. Måste klippa!".
Hon somnade nog först närmare halv tio ikväll...

Fick göra ett tråkigt/sorgligt ärende idag. Bokade tid till veterinären till Max så att han ska få somna in...
Vi har ju i över ett års tid försökt hitta ett nytt hem åt honom och hade hopp om att lyckas få den nya ägarinnan av vår lägenhet att behålla honom, men då vi inte fått något svar än och tiden börjar bli knapp så var jag tvungen att ta det tunga beslutet.
Jag har ju haft Max i nio av hans trettonåriga liv, det säger väl sig självt att jag är fäst vid honom.
Vi har vänt och vridit på hur vi ska göra men vi ser ingen annan lösning än det sorgliga just nu.
Jag hoppas fortfarande på att få ett svar som gör att jag kan avboka tiden, men annars så kommer torsdagen bli en sorglig dag för mig... 

// Sargit

Fullspäckad ledig helg

Fredag jobbade jag bara lite kort på morgonen så barnen fick vara hemma från dagis och umgås med vaari medan jag var iväg.
På eftermiddagen åkte vi till Täby C för att klippa oss, sällskap fick vi av vaari, Helena och Tina.
Tog ett tag tills det var vår tur, då sa Sanna redan från början "sitta mammas knä klippa sig" så så fick det bli.

 William ville sitta i bilen däremot och eftersom jag hade "barnvakter" med så passade även jag på att klippa mig medan William blev klippt.

 Och som det hör till så fick barnen äta glass efteråt.

Vi kikade runt lite till och åt även middag i Täby C innan vi åkte hem.
På lördag gick barnen på skogsknopp med M-P medan jag åkte runt på en massa ärenden.
Tyvärr började M-P må illa på förmiddagen och efter lunch var det klart att han inte skulle åka någonstans (vi misstänkte först magsjuka men då det gick över under kvällen så var det nog något han ätit).
Så barnen och jag fick åka på våra vänner Laszlo och Linnéas bröllop själva.
Det var ett jättefint bröllop, men jag hade lite svårt att koncentrera mig då barnen krävde min uppmärksamhet.
Hann inte fota heller så mycket som jag velat...

På festen var barnen glada i alla fall, de gjorde sitt bästa för att rengöra golvet med sina kläder.
De lekte inte med de andra barnen utan höll sig för sig själva, men kul hade dem,

 Fast det var väldigt många jag kände på festen så hann jag inte vara social med mina vänner, barnen krävde all min uppmärksamhet. Men det var roligt att se hur lättroade de var.
Anneth kom på att göra en krona av dekorationen som fanns runt servetterna, det var det roligaste under kvällen enligt William.

Han var noga med att säga att "jag kung" då jag frågade om han var min lilla prins, medan Sanna sa att hon var en prinsessa.

 Som du förstår så hann jag inte fota så mycket och glömde bort att be någon fota mig och barnen på festen, så M-P (som mådde bättre men var fortfarande matt) fick ta en bild på mig i klänningen (som jag fått låna från Heidi) då vi kom hem.

Barnen var så uppe i varv efter festen så de somnade först närmare tio...
Idag åkte jag iväg på ett möte med dansen på morgonen. Planen var att M-P och barnen skulle komma dit lite senare men då Thomas erbjöd sin hjälp och tillgång till släp så körde M-P barnen till Beutlers där de fick umgås med Lina, Elin och Emma medan herrarna körde lite grejer till huset.
Jag kom hem strax efter lunch och hade med mig hämtmat till de arbetande herrarna och efter att släpet var tömt åkte vi för att hämta hem våra små troll.
Då vi kom in satt småttingarna precis och läste en bok, såg inte vad det var för bok men William nämnde ordet "bajs" flera gånger och skrattade därefter.

 Här en liten sagostund med Lina innan vi åkte hem igen.

Då vi kom hem var jag så slut så jag la mig för att vila lite, bad M-P väcka mig efter en fyrtio minuter.
Jag slockande så totalt och rörde mig inte alls i sömnen, så trött var jag, och då M-P väckte mig orkade jag inte ens reagera så jag sov vidare istället och fick sammanlagt en och en halvtimmas sömn!
Välbehövligt var det verkar det som.
Men sen var jag tvungen att kliva upp då M-P gick till dansen.
Jag och barnen satte igång att rensa i deras leksakslådor lite.
De var jätteduktiga att välja bort sådant som "bäbis ska ha" som de ansåg att de inte behövde då de var så stora.
Så i slutändan blev det en papperskasse med gosedjur och leksaker och en plastkasse med böcker.
Det var då vi kom till gosedjurslådan som barnen blev lite fästa plötsligt, det var väl inte lika roligt längre, för då kom Sanna på att "jag hade den jag var liten, jag behöver den" och så började hon en efter en samla mjukisdjur i sin famn (hon uttalade samma mening först) och kramade dem hårt. William var inte sen att härma.
Men de hade redan varit så duktiga och jag kände att de måste själva få bestämma vad de vill ge bort eller behålla, så jag lät dem hållas och sa till slut att nu städar vi undan och lägger nallarna i lådan igen.
Inga problem blev det med det utan istället tog vi nästa låda, men där fanns egentligen inget att rensa bort så vi lekte istället...
Jag hann packa åtta kartonger också med diverse grejer som M-P ska köra iväg till huset imorn.
Nu börjar det bli tomt här hemma, men mycket döljer sig nog kvar i skrymslar och vrår.
Tänk att om en vecka så har vi sovit vår första natt i huset!
Vad fort tiden går...
På tal om sova, nu är det dags för mig att lägga mig. Har börjat få ont i ryggen, kanske jag lyft något fel eller nåt.
// Sargit
p.s.
Kommande vecka kommer varje ledig stund att tillägnas åt flytten, så bloggen får vila lite under den tiden om jag nu inte får jätteabstinens någon kväll...

Kreativa barn

På morgonen medan jag var fullt upptagen med att fixa fram frukostgröten så kom William och visade glatt upp en penna han hittat.
Ja ja fin sa jag lite frånvarande (eller något liknande).
Det gick en liten stund och sen ropar han "titta mamma, jag rita" och stolt visar upp sin teckning som tyvärr hamnat på skåpväggen till köket!

Jag rycker pennan ur hans hand och säger att så får man inte göra, att man ritar inte på väggar utan på papper.
William som nyss varit så nöjd och stolt över sin fina teckning blir nu helt förtvivlad, jag kände mig plötsligt som skurken i dramat.
Jag tar honom i famnen och förklarar att om man vill rita så får man göra det på papper inte på väggar och skåp.

Tog en stund att få honom lugn, få se om han lärt sig att man inte ritar på väggarna...
Detta har aldrig hänt förut fast vi haft pennor liggandes framme, båda har alltid ritat antingen på papper de hittat eller på sina egna händer.
Tur att det var en blyertspenna han fått tag på och inte tusch!

Efter dagis tog vi en promenad till huset, mest för att barnens skull så att de vänjer sig vid att gå en annan väg hem och att de får bekanta sig mer med huset innan flytten.
Micke var klar med grundarbetet i rummen och väntade bara på våra tapeter (som han fick senare).
Väl hemma började jag förbereda ugnspannkaka till middag medan barnen roade sig med sina pärlplattor.

Jätteduktiga har de blivit. Så kul att titta på samspelet mellan bror och syster då syrran hjälper sin lillebror och lillebror tar för givet sin systers hjälp.
Som när han tappade pärlor på golvet så sa Sanna "jag plocka upp till William" och klättrar därefter ner och tar upp pärlorna åt honom.
Själv vägrar han att kliva ner från sin stol då Sanna försöker få honom att hjälpa henne...
Under tiden pannkakan var i ugnen så satt jag och tittade på och hjälpte till lite med pärlandet, la väl en sex pärlor sammanlagt så så mycket hjälp var jag väl inte.
Men då William ville ha hjälp att bygga färdigt sin platta så var jag tvungen att börja duka bordet, då säger Sanna "jag kan hjälpa" och i nästa stund har hon flyttat sin stol bredvid hans och börjar hjälpa honom att fylla elefanten. Så söta de är mina små troll!

Då det var dags att plocka undan för att äta så vägrade William dock.
Det blev till slut en fyrtio minuter lång serenad från han sida då han hakat in på skivan "Vill pärla! Vill pärla mera! Vill inte äta!" och så vidare.
Då M-P kom hem från tandläkaren och satte sig till bords så tog det inte lång tid innan den unge herrn också kom och åt lite, mest sylt ioförsig men ändå.
Sanna däremot hade god aptit och åt två portioner fast hon var bekymrad över "William lessen, William skriker".
Kändes lite sådär att lämna min älskade make ensam med både disk och trötta barn, men ett möte kallade och därefter gick jag till badhuset för onsdagskvällssimmet.
Denna gång fick jag Johanna som sällskap då Lina jobbade.
Jag var helt slut när jag väl kom hem och höll på att somna i soffan, så jag gav upp rätt fort och gick och la mig medan M-P tog en tur till huset för att fixa till lite golvlister i barnens sovrum som hade lossnat (det slutade med att han rev ut dem istället).
// Sargit

Så kul man kan ha med banankartonger

Barnen blev glatt överraskade idag då vi var ett helt gäng som hämtade dem fråm dagis.
Det var jag, M-P, Heidi, Zacharias och Amelie. Inget krångel alls att få på dem kläderna och komma iväg.
Sanna gick med på att Amelie fick sitta i vagnen istället för henne och så gick vi allihopa i regnet till vårt hus.
Så här nöjda var William och Amelie med varandras sällskap.

 Väl i huset så märktes det att våra små troll kände sig som hemma, de rusade direkt iväg och visade runt våra gäster.
"Bäbis rum" sa William glatt och pekade på lilla sovrummet för att sedan springa vidare för att visa deras rum.
Medan vi var där så kom målarna dit för att påbörja sitt arbete redan idag, från början skulle de komma först imorn sa han som fick nyckeln tidigare idag från mig.
Blev väldigt glatt överraskad då personen som skulle göra jobbet hos oss var vår vän Micke, han som tidigare sagt att han tyvärr inte hade tid att hjälpa oss med tapetseringen får nu göra jobbet i alla fall fast på sin arbetstid!
Vi blev jätteglada då vi vet att han är duktig och det känns så skönt att vi känner den som har fri tillgång till vårt hus fast vi inte är där.
Vi har ju inte haft den bästa erfarenheten av hantverkare under åren och jag var lite orolig över hur detta skulle gå, då det var en helt för oss okänd firma som tackade ja till arbetet.
Väldigt lättade blev vi ju såklart då de tackade ja igår till att göra jobbet på så kort varsel.
Men nu behöver vi alltså inte oroa oss alls!
Medan jag passade på att packa upp några kartonger så kom barnen på hur kul man kan ha med locken.

 Deras fantasi var det inget fel på, de åkte "tåg" länge fram och tillbaka och busade runt.
Amelie och Heidi tittar glada på då trion busar...

 Att "ramla" är något som barnen upptäckt är jätteroligt sen länge, idag var inget undantag för den leken.

 Men till slut var det dags att gå hem igen då det närmade sig middagsdags (kluvet att ha två ställen att kalla för hem, då jag nu börjat tänka på huset som hem också).

Barnen hann leka lite innan maten var helt klar.
Oscar anslöt sig till oss lagom till vi satte oss till bords, Zacharias kommentar var ett glatt "jag har väntat på dig" så sött.
Efter maten kom William till mig och drog mig i handen och sa "mamma leka med mig, mamma bygga lego" så det var bara att lyda.
Sen satt vi där alla i barnens rum, utom herrarna som fick ta hand om disken, och byggde/lekte med lego.

Amelie kunde inte tro sina ögon då han hittade en av barnens mobiler och fick tillåtelse att leka med den, annars brukar dessa vara big nono för henne.
Sanna ville att jag skulle ta kort på henne så att hon kunde se sig själv på bild, så det gjorde jag.

 Då våra gäster åkte hem passade jag på att gå samtidigt tillbaka till huset.
Sanna och William hade inga problem med att jag lämnade hemmet så sent då jag sa att jag skulle fixa lite i huset, fick till och med en puss och en kram av Sanna, men det hade inte William tid med.
Fick tio kartonger sammanlagt upppackat och diskade allt som diskas skulle, ca åtta kartongers innehåll.
Ställde in det som jag kunde i vitrinskåpet så nu är den nästan fylld, bara min Mumin-mugg samling som ska in där men den får torka till imorn innan jag ställer in dem.
Oj vad det kliar i fingrarna att få börja ställa iordning resten av huset också, men får lugna mig lite nu ett tag då vi är bjudna på bröllop till helgen.
Måste hinna fixa lite inför den också som nya frisyrer till hela familjen och färdigställa presenten med mera...
Men nu ropar min rygg att den vill sträcka ut sig och vila inför morgondagen så bäst att lyda.
// Sargit

Gäster i röran

Då jag kom från jobbet idag hade vi besök av Lina, Emma och Elin som var utelåsta (vilket vi konstaterat redan på förmiddagen och gjort upp om att de skulle komma hem till oss).
Hela barnaskaran, jag och Lina lämnade M-P med matlagningen för att ta en promenad till huset.
Då huset blev synligt så frågade jag barnen vilka som ska bo där, svaret från William var "Williams hus".
De visade glatt sitt rum med mera till Emma och Elin och efter att vi gått husesyn så gick vi hem till lägenheten igen där maten nästan var färdig. Även Thomas hade hunnit komma från jobbet då.
Efter middagen lektes det med allt möjligt, hur barnens strykbräda hamnade i Williams säng har jag ingen aning om, än mindre vad den gör där.

Instrument lådan hade också kommit fram vilket hördes... 

 

Då barnens rum såg ut som om bomben slagit ner sen några dagar, så tog jag ett kraft tag och försökte få alla barn att hjälpa till med städningen. Sanna och William var inte alls intresserade av städning idag, men lite hjälpte de till till slut i alla fall.
William hittade ett rosa sidenband som han först hade som bälte och senare som hårband.
Den gick han runt med fram till sovdags.

Jag gillar inte då det är fullständig kaos hemma, saker här och där och överallt och det mesta ur sin plats.
Då jag beklagade mig igår över hur det såg ut så var M-P:s kommentar "vi håller på och flyttar älskling, då är det så här".
Ja, så är det ju men måste det vara så kaotiskt?
Nä, så ikväll tog jag en liten röjrunda i vardagsrumsdelen då barnen somnat och M-P var i huset med Thomas för att bygga ihop vitrinskåpet och bokhyllorna.
Hann till och med tömma den sista bokhyllan nästan helt.
Skönt att kunna ha en liten del i huset som är någorlunda städat och fint, även om det inte dröjer länge innan det åter är kaos.
Det pirrar i mina fingrar av otålighet att få börja packa upp i huset, men får hålla mig till tåls till imorn kväll då det är min tur att små pyssla i huset...

// Sargit

Effektiv söndag också

Förmiddagen försvann snabbt då jag och barnen åkte och handlade förnödenheter på Maxi.
Då vi kom hem så hade en av "mina" ungdomar dykt upp för att hjälpa till lite, han fick börja med att fylla sin bil med kartonger medan jag lagade lunch och M-P åkte iväg för att titta på / köpa en hörnbokhylla i samma serie som våra bokhyllor är i som vi hittat på blocket.
Båda barnen var lite reserverade mot John först men efter ett tag så sa de till mig "John snäll, John hjälpa oss".
Sedan åt vi alla lunch innan vi gav oss iväg mot huset.
Barnen hittade sin plats på en gång, efter att först ha hämtat varsitt äpple...

 Medan herrarna tömde bilen och sedan hämtade två av bokhyllorna med mera så "hjälpte" Sanna och William mig med löven.

 Snart fick vi gäster. Emelie och Philip från barnens dagis kom förbi med sin mamma Catrine.
Vi lärde känna varandra innan hennes barn började på förskolan och idag erbjöd Catrine sin hjälp tillsammans med sina små hjälpredor. Sanna och William visade runt och sedan var det liv och rörelse på våra små troll, alla fyra!

 De sprang runt och in och ut i huset och verkade väldigt nöjda.
Här har vi en paus för mellanmål i solskenet.

 Catrine hjälpte mig att få bort lövhögarna på fram- och baksidan.

 Lyckades komma ihåg att ta en bild på våra arbetande herrar också.

Sittgruppen på framsidan var en trevlig klättertällning tyckte Sanna och William som stod och "dansade" på bordet från och till.

 Idag hade Sanna hela fyra toffsar runt huvet, allt efter hennes begäran på morgonen.
Här har en av toffsarna smitit fram under mössan.

 Här har vi John som var så snäll och frivilligt erbjöd sig att komma och hjälpa till idag.
Tusen tack igen John!

Jag och Catrine tog våra små på en kort promenad till containern med två säckar med löv, äppelskrutt och lite annat.
På tillbaka vägen gick Sanna och William hand i hand en stund med Emelie tätt inpå, Philip ville hålla mig i handen.

Tack Catrine för både sällskap och all hjälp idag!
Då vi var färdiga i huset för idag så var det dags för M-P att gå på sin dansträning.
Själv bestämde jag mig hastigt för att försöka hinna till Jysk i Uppsala för att införskaffa rullgardiner till våra sovrumsfönster då de hade erbjudande bara fram till idag (upptäckte jag igår natt).
Hade en timma och en kvart på mig att ta mig och barnen dit, men då flera saker krånglade bland annat att M-P glömt lämna tillbaka mitt bankkort, så jag fick åka förbi för att hämta den, och att jag glömt bilnycklarna hemma vilket jag upptäckte halvvägs till bilen, så kom vi iväg alldeles för sent.
Till råga på allt så visste jag inte vart i Uppsala det låg då jag aldrig varit just där förut.
Det var på håret att vi hann dit, klev in några minuter innan de skulle stänga, men vi hann.
Sen tog vi oss till Ikea för att äta middag där, men restaurangen stängde precis då vi kom fram!
Istället tog jag mig snabbt igenom hela huset med ett kort stopp på ljusavdelningen, där jag hittade vår hallbelysning, för att äta korv med bröd till middag innan hemfärden.

Att hinna med både Jysk och Ikea med två barn, inklusive matstopp, på en timma och en kvart, det är imponerande!
Sanna somnade i bilen på hemvägen men trots det var det inga problem att natta barnen ikväll heller.
Känns skönt att vi har fått iväg alla färdigpackade kartonger och bokhyllorna på plats.
Nu återstår bara resten...
Trött är jag så fast klcokan bara är nio så funderar jag allvarligt på att gå och lägga mig redan, kanske jag ska ta ett avslappnande bad först om jag orkar...
// Sargit

Fixarlördag

Efter frukosten (som blev först efter nio idag) så ville barnen dega lite.
Så medan jag klädde på mig och fixade lite så roade sig resten av familjen vid matbordet.

 Det behövdes inte mycket övertalning att ta på barnen ytterkläderna senare, då vi frågade om de ville gå och titta på vårt nya hus och deras stora rum samt plocka äpplen från vårt äppelträd.
Jag, Sanna och William tog en promenad och lämnade M-P hemma då han skulle fylla ena bilen med första lasset till huset.
Båda barnen var väldigt nyfikna, men Sanna vågade inte riktigt lämna vagnen för att gå in föränn William ropade på henne.
Först visade jag dem vilket rum jag och M-P skulle ha, sedan vilket rum bäbisen skulle få när den blev stor nog.
Då kom frågan "Var Sanna Williams rum?".
Då gick vi igenom vardagsrummet och hittade dörren till deras rum längst bort (den ligger runt hörnet på denna bild).

 Båda var jätteglada "stort rum!" ropade de och sprang runt.

 En titt i köket och lilla tvättrummet blev det också innan vi gick ut på vår gård.
Så lyckliga barnen var då de såg äppelträdet som vi berättat om för dem.

 Det blev en hel del smakbitar från flera äpplen under resten av vistelsen, tyvärr så äter de inte upp hela äpplet utan tar några tuggor och sen lämnar de resten för att ta ett nytt.
Försökte få dem att förstå att man ska äta upp först innan man tar ett nytt, men det var som att tala med döva öron.
Då M-P hade lastat ur bilen började han plocka äpplen med äppelplockaren vi fick låna från Thomas och Lina, gick jättebra.
Han fick Sanna till hjälp också efter en stund.
Under tiden tog jag tag i att rensa bort all växtlighet vid husfasaden på framsidan och hann lite på baksidan också.
William var en jätteduktig hjälpreda som bar alla grenar med mera jag klippte/ryckte loss till högen vi påbörjat tidigare tillsammans.

 Det gick rätt snabbt att få bort allt, nu kommer säkert många klaga men oj den och den växten kunde ni ju ha grävt upp och planterat någon annanstans eller gett bort, men vi kände bara att vi inte orkade engagera oss då allt ju ändå ska bort. Inte bra med växter nära fasaden då de ju kan skada den.

Nu gjorde jag lite slarvjobb och grävde inte upp rötter med mera, men det tar vi tag i till våren då vi ska fixa till framsidan lite.
Då jag och William var klara gick vi till vår lilla gård för att se hur långt M-P och Sanna hunnit med äpplena.
Över halva trädet var rensat och vilka fina äpplen!
Ett exemplar var jag tvungen att ta kort på då den var så stor och fin (den satte Sanna sina tänder i senare), M-P lyckades med konstycket att prata i telefon och plocka äpplen samtidigt.

 Här ser du vår första skörd, vi lät en del små äpplen bli kvar då vi fick mer än vad vi klarar av att ta hand om just nu.

 Vi bjöd in oss hos min mamma på en sen lunch då vi insåg vad klockan blivit.
Där hade mummu fått nya spännande leksaker som båda undersökte väldigt glatt, så pass att William hellre ville leka än äta vilket ledde till en halvtimmas raseriutbrott innan han gick med på att äta...

 Sanna försöker klura ut hur den radiostyrda bilen (grävskopan) fungerar medan M-P läser bok för henne, William hade redan lekt med den radiostyrda bilen en lång stund först innan bilgaraget tog över hans intresse.

 Ett snabbt stopp för att inhandla en lövräfsa (nu vet jag skillnaden på en räfsa och en kratta) samt arbetshandskar till mig innan vi åkte hem en sväng.
Då kom vaari, Helena och Tina till oss och så gick vi alla utom M-P tillbaka till huset.
M-P fick äran att sköta vår tvättstugetid samt vila lite...
Jag hade köpt en liten barnkratta vilken William blev urförtjust i då han såg den, måste försöka få tag på en till Sanna också då det bara fanns en kvar...

 Efter lite husesyn med Bergmans så började jag samla löven i en hög, men jag hann inte jobba länge innan löven fick sällskap.
Så kul de hade!

 Så medan barnen lekte i lövhögen, med moster Tina som räfsade ihop mer löv åt dem/på dem, så gick jag iväg till containern med alla kvistar och plantor jag tidigare ryckt/klippt bort.
Tur nog så hade området städdag just idag och containern låg inte långt bort.
Hade tidigare träffat och presenterat mig för flera av våra nya grannar, kommer tyvärr inte ihåg deras namn vilket inte förvånar mig då jag har väldigt dåligt namnminne.
Några fler höstliga bilder på barnen blev det så klart också taget.

 Senare hjälpte Helena till att städa upp på vår gård också, så imorgon blir det till att ta med sig sopsäckar och samla ihop det sista små högarna och bära iväg till containern.

Hoppas att M-P:s ryggmuskel är bättre imorn så vi hinner få iväg lite mer grejer till huset, hann inte med allt vi planerat idag då ingen av oss kan bära så mycket, förutom att vi var helt slut redan till lunchen...
Så imorn blir det ingen Underbara barn-mässa för oss som jag tänkt, är alldeles för trött för att åka iväg och så har vi en del vi vill passa på att få gjort innan veckan börjar igen.
Nattningen gick väldigt fort idag, så mycket nya intryck och så mycket friskluft som de fått så förvånar det mig inte alls.
Nu ska jag vika några ikea-kassar tvätt innan jag ska sova.
// Sargit