Kreativa barn

På morgonen medan jag var fullt upptagen med att fixa fram frukostgröten så kom William och visade glatt upp en penna han hittat.
Ja ja fin sa jag lite frånvarande (eller något liknande).
Det gick en liten stund och sen ropar han "titta mamma, jag rita" och stolt visar upp sin teckning som tyvärr hamnat på skåpväggen till köket!

Jag rycker pennan ur hans hand och säger att så får man inte göra, att man ritar inte på väggar utan på papper.
William som nyss varit så nöjd och stolt över sin fina teckning blir nu helt förtvivlad, jag kände mig plötsligt som skurken i dramat.
Jag tar honom i famnen och förklarar att om man vill rita så får man göra det på papper inte på väggar och skåp.

Tog en stund att få honom lugn, få se om han lärt sig att man inte ritar på väggarna...
Detta har aldrig hänt förut fast vi haft pennor liggandes framme, båda har alltid ritat antingen på papper de hittat eller på sina egna händer.
Tur att det var en blyertspenna han fått tag på och inte tusch!

Efter dagis tog vi en promenad till huset, mest för att barnens skull så att de vänjer sig vid att gå en annan väg hem och att de får bekanta sig mer med huset innan flytten.
Micke var klar med grundarbetet i rummen och väntade bara på våra tapeter (som han fick senare).
Väl hemma började jag förbereda ugnspannkaka till middag medan barnen roade sig med sina pärlplattor.

Jätteduktiga har de blivit. Så kul att titta på samspelet mellan bror och syster då syrran hjälper sin lillebror och lillebror tar för givet sin systers hjälp.
Som när han tappade pärlor på golvet så sa Sanna "jag plocka upp till William" och klättrar därefter ner och tar upp pärlorna åt honom.
Själv vägrar han att kliva ner från sin stol då Sanna försöker få honom att hjälpa henne...
Under tiden pannkakan var i ugnen så satt jag och tittade på och hjälpte till lite med pärlandet, la väl en sex pärlor sammanlagt så så mycket hjälp var jag väl inte.
Men då William ville ha hjälp att bygga färdigt sin platta så var jag tvungen att börja duka bordet, då säger Sanna "jag kan hjälpa" och i nästa stund har hon flyttat sin stol bredvid hans och börjar hjälpa honom att fylla elefanten. Så söta de är mina små troll!

Då det var dags att plocka undan för att äta så vägrade William dock.
Det blev till slut en fyrtio minuter lång serenad från han sida då han hakat in på skivan "Vill pärla! Vill pärla mera! Vill inte äta!" och så vidare.
Då M-P kom hem från tandläkaren och satte sig till bords så tog det inte lång tid innan den unge herrn också kom och åt lite, mest sylt ioförsig men ändå.
Sanna däremot hade god aptit och åt två portioner fast hon var bekymrad över "William lessen, William skriker".
Kändes lite sådär att lämna min älskade make ensam med både disk och trötta barn, men ett möte kallade och därefter gick jag till badhuset för onsdagskvällssimmet.
Denna gång fick jag Johanna som sällskap då Lina jobbade.
Jag var helt slut när jag väl kom hem och höll på att somna i soffan, så jag gav upp rätt fort och gick och la mig medan M-P tog en tur till huset för att fixa till lite golvlister i barnens sovrum som hade lossnat (det slutade med att han rev ut dem istället).
// Sargit