Kvällsmaten idag blev en bråkig historia då Sanna bestämde sig för att jag ställt fram hennes tallrik till William och vice versa.
Vad det är för skillnad på dem är för mig ett mysterium och när jag sedan gav Williams glas till Sanna var katastrofen ett faktum.
Sanna började gråta hejdlöst och slutade inte.
När hon sedan demonstrativt slängde sin ostmacka i golvet lyfte jag upp henne och bar in henne i barnrumet samtidigt som jag förklarade att hon inte var välkommen till matbordet om hon betedde sig på det sättet.
När jag sedan plockade bort hennes tallrik blev hon fullkomligt hysterisk och skrek rakt ut en bra stund.
Efter en stund måste hon dock insett att det inte hjälpte alls för sen kom hon tassande ut i köket, med tårarna rullande ner för kinderna.
När jag sen böjde mig ner till henne gav hon mig en lång kram som för att säga förlåt, och när jag frågade henne om hon ville sitta och äta med oss nickade hon instämmande.
Efter det var allt frid och fröjd och hon åt från "fel" tallrik med god aptit.
//M-P
ibland är det bara så att man måste visa vad som gäller . Det kan ju vara svårt då hon är så goooo annars.
SvaraRadera