söndag 10 oktober 2010

Söndag är vilodag, eller hur var det nu?

Dagen började tidigt för mig.
Familjen klev upp kvart över åtta, precis innan jag skulle iväg till jobbet, så jag hann gosa en liten stund i soffan med en mycket sömndrucken William som inte riktigt ville vakna.
Sedan hade jag fullt upp fram till tre på eftermiddagen.
Bland annat så bakade vi engelska scones under gudstjänsten i kyrkan, det händer ju inte varje dag men gick jättebra och goda blev dem.
Sedan hade vi auktion av en massa gott bröd som min måndagsgrupp bakat under fyra måndagar.
Vi fick in en massa pengar till Världens barn (hoppas ingen har missat den kampanj som pågår för dem).
Då allt var klart och efterarbetet gjort så skyndade jag mig vidare till nästa, "Världens fest för Världens barn" som valsta församling hade idag.
Skulle hjälpa till även där med lite smått och gott.
Nog om jobbet. Vad gjorde min familj under tiden då?
Jo de hade varit ute på baksidan och lekt hela förmiddagen.
Vid lunch hade M-P det väldigt svårt med att övertala barnen om att gå in och äta.
Då jag kom hem så höll M-P precis på att väcka dem efter middagsluren, de hade sovit i två timmar!
Vi hann med lite mellanmål innan det var dags att bege sig till min mamma som bjudit över oss på middag.
Tyvärr hann inte M-P med dit då han skulle på sin dansträning.
Så fort vi närmade oss gården så började William ropa glatt "mummu!", han kände igen sig och visste att vi skulle till mormor.
Väl inne så hittade de snabbt sina favorit leksaker, kylskåpsmagneterna.
Maten var god som vanligt, även om William inte hade någon matlust idag, men hemmagjorda saften var däremot väldigt uppskattat av båda.
Han ville hellre spela på pianot.
Efter maten fortsatte leken, bland annat så hittade båda barnen en docka att krama och pussa.
William var väldigt gosig med sin men jag hann inte riktigt fånga de bästa ögonblicken.
Sanna "chillar" på stolen.
Båda gillar verkligen att klättra upp och sätta sig på en egen stol eller pall, så blir väl till att skaffa egna fåtöljer till dem snart, hur vi nu ska få plats med dem.
Medan Sanna satt där i godan ro så fick William för sig att ge en puss till Sanna, men det uppskattades inte av henne.
Men en puss fick hon och sedan några kramar också, vilka hon något motvilligt tog emot.
Säger bara syskonkärlek...
Hann hem lagom till pyjamasdags för en gångs skull och M-P kom hem precis då det började närma sig kvällsgröten.
Så skönt att vara två vid kvällsbestyren, går så mycket lättare då.
Visst att man klarar det själv också då man måste, men är så tacksam över att jag inte behöver göra det mer än någon kväll i veckan.
Beundrar verkligen alla ensamstående mer och mer varje gång jag tycket att vi har haft en tuff period, vi har ju ändå varandra. Puss älskling!
Nu ska jag förbereda kläder med mera inför morgondagen.
Blir dagis för William men inte för Sanna då hon inte är riktigt sig själv än och ögonen fortfarande varar på henne.
Hon kan knappt öppna ögonen då hon vaknar på morgonen eller middagsluren, stackarn.
Så istället får hon tillbringa tid med "gamla morsan", det vill säga mig, på förmiddagen.
// Sargit

1 kommentar:

  1. niiiiiiin söpöjä!!!:) Emilian kanssa täällä hyvä iltafiilis saatiin pelkästään näitä kuvia kattelemalla:) Terkut kaikille:)

    SvaraRadera