Finlandsresan, sista delen

Bered dig på ett långt inlägg!
Tänkte jag skulle fortsätta med att skriva ett enda inlägg på de sista dagarna i Finland samt första dagen hemma.
Helt enkelt enklare att komma ihåg saker på detta sätt än att dela upp dagarna i flera inlägg.
Men du kan ju ta en fika paus mitt i inlägget om du behöver det. Hihii...
I Lördags vaknade barnen redan 06.00!
Inte så kul, men lyckades fördröja uppvaket med hjälp av instoppning av nappar fram till strax före sju.
Sedan fick de komma bredvid mig och roa sig med att läsa bok tills resten av huset kom till liv.
Sanna har blivit vän med grannbarnen som går förbi titt som tätt och kollar in om barnen vill leka.
I lördags visade de Sanna och William sin fina traktor.
Sanna vågade fram och satte sig en stund men William blev plötsligt blyg och ville inte mer än klappa traktorn.

Tiden före lunch tillbringades på framsidan efter traktor stunden.
Sanna gillar verkligen äldre barn och följer gärna med dem och leker.
Här är vi på väg till tomten med studsmattan mest för att titta på hunden, som denna gång var inne.

På eftermiddagen tog vi en söva-barnen-promenad och inhandlade bland annat fika bröd till senare.
Hittade så klart lite fynd att fylla den redan fulla bilen med inför hemresan.
Bullarna var väldigt uppskattade av både Sanna och William, de fick dela en.

Då vädret var extremt varmt denna dag så gick vi ner till stranden redan efter mellanmålet.
William var lite seg på promenaden ner, så medan han blev avklädd och insmord av Nina...

... så var Sanna redan fullt upptagen med sitt i vattnet.

William älskar att bada (som vi redan vet sen tidigare) men han har av någon anledning inte velat göra det så gärna när man är på stranden.
Krävs lite övertalning innan han kommer igång.
Har nu upptäckt att det beror på att han inte tycker om bottnet.
Då man bar ut honom var han hur glad som helst, men då man försökte få honom att stå vägrade han.
Starka ben har han i alla fall som orkar hålla dem uppe rakt fram så länge, skulle aldrig jag klara.

Sanna däremot är helt orädd vad gäller vattnet, på gott och ont.
Hon knatar bara rakt ut och tänker inte på att vattnet börjar närma sig hennes lilla haka.
Men hon lärde sig snabbt att hon inte fick gå ut själv, utan hon promenerade först till mig eller Nina och tog i hand och sen började gå djupare.

Här är hon fullt upptagen med att fylla en hink med vatten, men vattnet var tvunget att bli hämtad från en bit bort.
Hon gick väldigt koncentrerat flera gånger fram och tillbaka enbart för att hämta vatten med spadarna.

Bildbevis; Jag har badat! Detta är mitt andra dopp för iår.
Måste vara rekord då jag ju är, som många vet, en riktig badkruka.

William trivdes vid stranden och sanden.

Efter att jag väl doppat mig så tog vi ut båda barnen på djupare vatten.
William började så småningom att dyka ner från bryggan, som han ju gjort från poolkanten på babysim.
Han ville inte sluta!
Sanna dök några gånger men hon ville hellre "simma runt" i det djupa än dyka.
Efter maten var det dags för lite fotboll.

Sanna fick bra kontakt med sin äldsta kusin genom fotbollen
(det ni hör i bakgrunden är william som springen runt och mellan mina ben medan jag filmar).

Och så var det dags för lite bär igen.
Så fort de får chansen går de till buskarna och mumsar lite eller plockar och matar någon av oss med bär.Medan Joonas och Sanna umgås vid buskarna,

Så leker William i lekstugan med köket.
Han verkligen älskar detta kök.
Filmade en bra stund då han bara öppnade och stängde luckorna om och om igen med tungan mellan läpparna.
Han höll säkert på i en tjugofem minuter om inte mer.

Av någon anledning blev Sanna sur på mig.
Hon satte sig på framsidan i ren protest och vägrade röra sig trots att jag ropade på henne.
Vägrade komma in helt enkelt.
Hon vred inte ens på huvudet åt mitt håll i början då jag ropade.
Min syster lyckades övertala henne sedan att komma in till kvällsgröten, men jag fick inte hjälpa henne på något sätt med något.

Söndag, sista dagen i Haapajärvi.
Medan jag packade ihop alla pinalerna och bar ut dem till bilen så lekte barnen ute på tomten.
Sanna kring bärbuskarna och William med köket.

Efter lunch bar det iväg mot Tammerfors.
Denna gång hade jag sällskap av min syster Nina och systerson Joonas.
Nina körde och då Joonas är så lång så fick han sitta fram medan jag klämde mig in mellan barnens säten och underhöll barnen så gott jag kunde.
Barnen somnade efter en stund (även jag slumrade till) så resan gick rätt smidigt ner.
Vi stannade till i Jyväskylä och åt lite medan barnen fick mellanmål.
Men de fick så klart smaka på det jag åt; pizza.

Vädret hela dagen var jättekvavt, pendlade mellan 30-34grader hela tiden.
Så fort man klev ur bilen kändes det nästan som en bastu då det knappt blåste något.
Tur att vi har AC i bilen.
Väl i Tammerfors hos Heidi så lekte barnen på gården med Joonas medan jag packade upp sängarna och förberedde mat.

Joonas försökte att ta en gruppbild på mig och mina syskon, men Sanna och William var väldigt mammiga och famniga så det gick lite så där.
Detta är den bäst lyckade bilden.

Det tog lång tid för barnen att komma till ro på söndag.
Då jag sa åt den sittande Sanna att lägga huvudet på kudden så tog hon upp kudden och la den mot sitt huvud.
Hon gjorde ju som jag sa men inte som jag menade (fast hon förstod vad jag menade då hon gjort det förr).
Smart tjej det där.

Måndag förmiddag kom Arja och Reijo förbi och släppte av Emilia.
Barnen trivdes bra med henne senast och så även nu.

Innan jag och barnen skulle åka iväg så skulle vi ta en bild med kusinerna.
Sanna var inte så sammarbetsvillig som du ser.

Vå åkte och hämta upp min mor och därefter åkte vi till mammas kusin Merja och hennes man Kari, där barnen fick fortsätta sitt nya intresse av bärplockning.

De hade även krusbärsbuskar vilket blev väldigt upskattat av Sanna.
Ännu ett bär hon gillade.
Både Sanna och William var så duktiga och försiktiga då de plockade bären från den taggiga busken.
De fyllde låda själva nästan.

Efter en förmiddag i trädgården var det dags för lunch och avfärd mot hamnen i Helsingfors.
Men först försöka puzzla in alla min mors saker i bilen.
Det var ju fullt sedan innan men nu blev det smockfullt!
Förstår än idag inte hur jag lyckades få med allt.
Trots att vi kom iväg rätt så sent, då vi stannade till vid en affär på vägen med en massa roliga saker, så hann vi med båten.
Vi började med att unna oss en ala carte middag.
Mycket god fläskfile med potatisgratäng till oss vuxna och barnbuffe till barnen.
Synd bara att det inte fanns så mycket grönsaker till barnen bara, det antas väl att barn inte äter grönsaker så förstår om det till slut smittar av sig på de barn som från början tycker om grönsaker men får "uppleva" att barn ska inte tycka om dem och därefter slutar äta dem.
Men glass verkar gå hem för alla barn, Sanna och William inga undantag heller.

Efter att ha varit en god hustru som köpt lite dryck till sin man, så var det dags för nattning.
Då blev det lite jobbigt då varken Sanna eller William ville sova bredvid sin mormor, bara jag dög.
Till slut lyckades jag få båda att varva ner, men min sovställning var inte bäst.

Lyckades tråckla mig ur sängen för att själv göra mig iordning för natten men sen sov vi ungefär som på bilden mest hela natten.
Trångt var det och det blev inte mycket sömn för mig då barnen vaknade då och då av att ha fått den andres fot i ansiktet eller annat.
Trots en jobbig natt så vaknade barnen sju på morgonen redo för lek.
Men först beundrade de utsikten en stund.

Efter frukost i cafeterian så gick vi till leklandet.

William fastnade för lilla lekstugan där han öppnade och stängde fönster och dörrar.

Hemma igen, så skönt!
Först lite lek inomhus sedan lunch och ett försök att få barnen att somna.
Det gick inte, så till slut gav jag upp och vi tog oss ut till baksidan istället efter lite mellanmål.

Barnen styrde stegen direkt mot sandlådan.

Sedan ville Sanna gunga så klart, William gungade också en liten stund.

Den observante såg att Sanna har ännu en gång eget skomode.
Hon ville ha på sig ena stöveln men inte den andre och då vi skulle ut ville hon inte ta av sig den hon hade på.
En väldigt bestämd ung dam vi har.
Så då fick hon gå ut med två olika skor igen, man får ju välja sina strider eller hur.
Efter en stund så promenerade vi ut till skogen för att leta efter blåbär.

Det fanns det gott om och Sanna tyckte om även dessa bär.
Plockade och mumsade i sig en hel del, men William ville inte äta mer än en.

Både Sanna och William verkar trivas i skogen.
Det bådar gott då de inte har någon lekplats på förskolan för tillfället, utan bara en skogsglänta.

På väg tillbaka upptäckte William bänkarna vid grillplatsen och började klättra upp och ner för dem.
Sanna ville också sitta där William satt men kom inte upp själv.
Lyckades nästan ta ett kort med båda barnen sittandes nöjt bredvid varann.

Plötsligt dök en "främling" upp.
Barnen tittade lite misstänksamt på honom innan de accepterade att pappa var där.

William smälte först.
Far och son betraktar varann.

Hemma igen blev det bad direkt då barnen hade nog tömt halva sandlådan innanför sina kläder.
Medan pannkakan gräddades i ugnen så busade pappa med barnen.

Efter maten, som åts med god aptit av alla, så skulle nog båda barnen behövt ett bad till på grund av den goda sylten som fastnat lite här och där.
Pappa nattade barnen och barnen somnade inom fem minuter!
Måste vara rekord.

Kort sammanfattat så har resan varit ett äventyr, inte alltid så lätt och inte alltid så glada barn men i det stora hela gick det rätt bra.
Men skulle jag göra om det så hade jag nog vägrat åka utan min älskade make.

// Sargit