Finlandsresan del 3

Nu har jag lyckats få in lite bilder i tidigare inlägg.
Hade sådan tur att min systersons dator är en likadan som vi har hemma, så då var det bara att stoppa in minneskortet från kameran.
Missa inte ett inlägg jag la till med en filmsnutt där barnen äter frukostgröt längre ner.

I onsdags skulle då resan fortsätta.
Efter frukosten började jag packa ihop det sista, det mesta hade jag redan hunnit få in i bilen kvällen innan men en hel del återstod.
Medan jag höll på så roade sig barnen i vardagsrummet (förutom då de ville ha min uppmärksamhet genom att bråka med varandra). Fick sedan hjälp att bära ut allt till bilen av den snälla hantverkaren som höll på med Heidis hallgolv (eller heter det farstugolv kanske).
Första anhalten var att äta lunch hos Aila där min mamma bor under sina Finlandsvistelser, så även denna gång.
Sedan följde min mor med för att se till så att jag kunde tanka ifall mitt kort inte fungerade (men det gjorde det sen).
Själva bilfärden norrut höll på att bli en riktig mardröm.
Första sträckan gick bra men sen började det regna lite och utvecklades sedan till en storm så att man inte såg vägen framför sig pga det häftiga regnet.
Man såg blixtrar på himlen och baklyktorna på bilen framför.
Alla körde nästan 40km/h på motorvägen och det kändes fort!
Ett träd hade fallit på vår sida på vägen men det blev typ zigzag körning då de på andra filen släppte förbi oss på sin sida.
Hörde senare att det hade till och med varit tromber precis i närheten där jag kört, som förstört en del i sin väg.
Barnen började mitt i detta bli less på bilfärden samt hungriga.
Stannade på första bästa ställe och klättrade dit bak till barnen och gav dem mellanmål samt bytte (3!)blöjor där.
Trångt och krångligt men det gick, ville ju inte ut i regnet för att böka ut barn och vagn och springa in till rastplatsen jag var på.
Till slut lättade regnet och jag fortsatte köra.
Det blev plötsligt kanonfint och soligt väder.
Färden fortsatte med ett par stopp på grund av Sanna, som har lärt sig hur man krånglar ut överkroppen från sina bälten!
Plötsligt kikar hon glatt fram och skrattar och är jättenöjd med sig själv, behöver jag säga att jag inte var lika nöjd med hennes bedrift?
En lång lång sträcka med alla barnsånger jag kunde tänkas komma på följde, men till slut hjälpte inget utan blev tvungen att stanna till för middag fast det bara var en timmas bilfärd kvar.
Blev ett hamburger hak som tvärr inte var varken barnvagnsvänligt eller barnvänligt men vad gör man.
De hade i alla fall en mickro så jag kunde värma barnmaten.
Väl framme var jag helt slut, men det dröjde ett bra tag innan jag kunde slappna av helt då barnens sängar skulle plockas fram.
Både Sanna och William fann sig väl tillrätta och lekte med sin moster Nina med "nya" leksaker som hon plockade fram, medan jag lastade ur bilen med hjälp av Ilmo, Ninas man.
Sedan pyjamas på, kvällsgröt (hemmagjord gröt med färska bär i, lyx!), välling samt tandborstning. Igår tog vi en promenad efter frukost och gick till centrum.
Handlade lite smått och gott innan det var dags att vända för lunch då William verkade hungrig.
Tog även en lång söva-barnen-promenad efter lunch då de vägrade sova i sina sängar.
Därefter fick de upptäcka bakgården hos sin moster.
Vilken lycka då de upptäckte att även här fanns det bärbuskar!

Efter mellanmålet fick de pepparkaka från Nina som sa att de fick äta dem utomhus.
Snällt gick de ut och satte sig på kanten av altanen.
"Fota inte nu mamma!"Snart upptäckte barnen även en rolig gunga som lockade.
Vi satt där en stund medan barnen mumsade på pepparkakorna.

Sanna ledsnade och gick tillbaka till altanen.

Där lockade hon William med sin pepparkaka som hon knappt ätit på, medan William redan snabbt ätit upp sin, men då han kom till henne så ryckte hon undan den och skrattade.
William blev sur och tog den ifrån henne i alla fall vilket resulterade i en mindre lycklig Sanna medan William lyckligt mumsade på pepparkakan.
Tur att Ilmo hade fler pepparkakor att dela ut.
Nina visade även lekstugan som Emilia hade lekt med som liten.
Där fanns ett jättfint kök som William blev väldigt förtjust i.

Så pass att han ville stanna kvar och leka då vi andra gick därifrån.
Sedan pratade han med oss från stugdörren fram och tillbaka innan han till slut hade lekt färdigt..

Efter middagen gick vi över till grannen och fick lov att låna deras studsmatta.
Men Sanna blev mer nyfiken på deras hund och hoppade inte så mycket alls.

William däremot fick vi knappt därifrån, han stortrivdes.

Idag efter frukost så gick Nina, jag och barnen till en lekpark en bit bort.
Där fann William direkt en spännande ställning med både trappor, brygga och rutchkana, kan det bli bättre!

Sanna fann istället sadlådan dit även William senare anslöt.

Gunga måste man ju också göra lite.

En timma kämpade jag med att få barnen att somna efter lunch.
Det höll på att sluta med att jag somnade före dem!
William fick jag till slut ta bredvid mig då han inte hade någon ro i kroppen.
Efter mellanmål åkte vi in till centrum för att titta på sandaler till William.
Han hade på förmiddagen en panikattack då sandalerna skulle på och sedan gick det inte med några skor alls.
Fick sitta med honom en bra stund och lugna ner honom.
Misstänker att sandalerna har blivit för små på bredden.
Tyvärr hittade jag inga så han får väl gå i läderskorna tillsvidare, dem gillar han i alla fall.
Då middagen var avklarad så gick vi ner till stranden som ligger typ hundra meter bort.
Då William fick syn på vattnet stämde han upp i ett glädjetjut och fick fart på benen.

Även denna gånge höll sig William vid strandkanten medan Sanna helt orädd gick rakt ut.

William var fullt upptagen med hink och spade i säkert en halvtimma (om inte mer).

Sanna gick fram och tillbaka, lekte lite med hink och spade både vid stranden och lite djupare.
Sedan lyckades hon locka ut sin moster och leka.

Nina lyckades locka med sig William ut också, då kände jag igen mitt lilla vatten älskande trollunge.

Sedan verkade rädslan släppa för han roade sig kungligt i vattnet.

Det är en väldig skillnad att vara här med barnen mot att vara i Tammerfors.
Barnens tidigare "mammighet" verkar ha släppt och det känns nästan som semester även för mig.
Hoppas bara att deras middagslur blir bättre än det varit då de har vägrat sova de sista dagarna, för mycket roligt att göra antar jag och nya saker att utforska.
Min systerson Joonas är hemma också och både Sanna och William är nyfikna på honom men vågar inte riktigt gå fram till honom än.
Men med Nina och Ilmo verkar de inte ha några problem alls, Sanna till och med satte sig hos Ilmo i soffan första kvällen och lät honom ge henne vällingen.
Ändå har de ju bara träffats en gång förr på kryssningen vi var på då Heidi fyllde år.
Nu är klockan alldeles för mycket igen så måste krypa till kojs.
Alla utom jag och Joonas (som är på vift) sover redan.
// Sargit