På vift igen

Imorse var jag mer eller mindre medvetslös.
M-P tog hand om barnen då de vaknade och väckte mig först efter frukosten var avklarad.
Då tog jag över och han fick gå och sova några timmar.
Båda var vi rätt så trötta efter gårdagens resande och fast jag gick och la mig väldigt tidigt så verkar det som att förkylningen gör att jag känner mig som en levande död.
Men jag piggnade till lite efter att ha busat med barnen en stund, rättare sagt tittat på då de busade i hallen.
De har lärt sig en ny förmåga idag, att klättra upp och ner i vagnen.
Detta roade de sig med i nästan en timmas tid. Efter lunchen så var det dags för oss att gå på "få barnen att sova" promenad.
Då båda barnen var lite trötta idag och väldigt lynniga i humöret, så blev jag knappast förvånad då Sanna somnade så fort M-P fällde ner hennes ryggstöd innan vi ens gått ut genom dörren!

Idag var det verkligen kanonväder ute!
Riktigt sommarvarmt var det så koftan och jackan jag hade på mig först åkte snabbt av.
Så härligt med solsken och värme, äntligen.

Vi gick till min mamma som kom ut en stund för att hälsa på barnen och samtidigt passade vi på att besöka vårat extraförråd som numera är katastrofområde nr 1, beträdes på egen risk.
Sanna ville inte sitta i vagnen efter sin tupplur, hon ville gå runt och beundra blommor som hon är väldigt facinerad av.
Men till slut var vi tvunga att slita henne med oss då vi hade en tid att passa.

Vi skulle nämligen på fika hos en gammal vän, Viktoria, som jag inte sett på länge.
Hon har två tonårsgrabbar hemma som jag varit barnvakt åt då de var yngre.
André ville inte bli fotograferad då han var missnöjd med sin nya sommarfrisyr som blev kortare än tänkt.
Viktoria hade köpt vindruvor till barnen som Sanna roffade i sig så snabbt hon kunde.
Får nog lära henne lite hyffs så småningom hihii...

Både sanna och William har blivit väldigt mammiga på sistone, riktigt jobbigt till och från även om det är sött i början, men efter en hel dag är det lite tröttande att behöva bära och blidga båda.
Idag var inget undantag men efter att första blygheten släppte så började barnen utforska lägenheten.
Balkongen var en väldigt spännande plats att vara på, där sprang de in och ut mest hela tiden.

Sanna vågade till och med ta första steget och klättrade upp i soffan bredvid Oscar och var lite social.
Oscar hade varit nere på sitt rum och letat fram lite leksaker barnen kunde leka med, bla en garnuggla han själv gjort i skolan.

Viktoria hade även en handgjord docka som Sanna undersökte lite närmare.

Tiden går fort då man har trevligt och vi insåg att vi inte skulle hinna hem med barnen innan vi skulle vidare, så M-P tog en snabb promenad och hämtade bilen medan jag stannade kvar hos Viktoria med barnen.
Då plötsligt var mina barn inte att leka med.
Ingenting annat dög än att sitta i min famn och så klart båda två samtidigt.
Försökte jag resa på mig eller flytta på någon av dem så blev det högljudda protester.
Vi skulle gå ut på lekplatsen som låg precis utanför dörren för att leka där medan vi inväntade M-P och bilen, men det var skrik och tandagnislan innan vi ens kom de få metrarna dit.
Sanna blev så arg att hon satt på marken av ren protest i flera minuter efter att jag släppt ner henne då jag inte orkade bära henne längre.
William blidgades av att han fick klättra upp för stegen till rutchkanan och åka nerför den.
Även om han lätt kommer upp så måste han väl snart inse att han inte är odödlig då han hemskt gärna vill ta sig ner med huvudet före både här och där (mer om det senare).
Han gjorde flera försök att bara kliva rakt ut i luften där han kom upp, alltså stegsidan, då han ville gå ner.
Och elaka mamma som inte lät han göra det tyckte han.
Men att åka nerför kanan var inte lika underhållande som att bara stå högt upp i "utsiktstornet" enligt William.

Innan M-P kom hittade William till sandlådan.
Kul att han gick dit själv då han ju inte gärna går utomhus av någon anledning.
Fast det kanske håller på att vända nu då han gjort det utan att tänka några gånger nu.

Sanna tinade upp efter sitt protesterande först strax innan M-P kom med bilen, så hon hann inte leka så länge.
Vi tackade Viktoria med familj för fikat och gav oss av vidare mot Beutlers som bjudit över oss till middag.
Elin kom och mötte oss vid parkeringen och hjälpte till att leda in barnen.

I dörröppningen stod Lina och Emma för att välkomna oss.

Sanna var inte på sitt bästa humör idag, men hos Thomas kunde hon sitta minsann.

Efter middagen fick barnen leka fritt, skönt med en inhängnad tomt så att man inte behöver vara orolig att barnen rymmer.
Emma vattnar korgen.

William tyckte det var jättespännande och roligt att gå/krypa upp och ner på trallen.

Sanna hittade vi allt som oftast halvägs på väg upp på övervåningen, William gillar också att klättra uppför trappan.
Försökte lära dem hur man tar sig ner på ett säkert sätt så man slipper vakta dem hela tiden.
Sanna verkade greppa det här med att backa nerför trappan lätt, medan William gärna vill "gå" ner vilket jag vill förhindra.
Efter en lång varm dag så gick det snabbt att få barnen att somna efter kvällsvällingen då jag tog en kort promenad med dem.

Då alla fyra barnen sov så lyckades Thomas leta fram deras Settlersspel bland flyttkartongerna och då satte vi oss ner för att spela några omgångar.
Det var länge sen vi kunde göra det tillsammans, skönt att det funkar så bra att få barnen att somna borta. Förut då vi varit hos Thomas och Lina så har vi packat upp resesängar till barnen men det har varje gång tagit en låååång stund att få dem att somna.
Vagnen verkar fungera myckket bättre, de känner väl sig tryggare i den antar jag.
Barnen fick sova ute på altanen, de sov verkligen gott och hostade knappt något.
Måste vara bra för dem att sova ute i friska luften.

Min tur i spel återkom vid sista omgången då jag vann! Hemfärden gick snabbt och enkelt.
Tack för god mat och trevligt umgänge Thomas och Lina.
Finns det något gosigare än att bära ett sovande barn i famnen...
Trött var jag, borde kanske ha vilat idag men det är så tråkigt att varje gång jag är ledig så blir jag sjuk, så jag envisas med att försöka ignorera min förkylning.

Funkar nästan ända tills man kommer hem och lägger sig och återigen känner sig mer död än levande...

// Sargit