Årets, och barnens, första picknick

Inatt bestämde Sanna sig för att hon sovit nog redan vid två tiden, inte så populärt hos oss föräldrar.
M-P "slängde" över henne till mig och somnade om, själv var jag i dvala och försökte hålla koll så hon inte skulle rulla ner från vår säng då hon var väldigt rörlig och rullade hit än dit och försökte krypa iväg mot sängkanten så fort hon fick chansen.
Vet inte hur länge vi kämpade men det kändes som jag knappt sovit något då väckarklockan, dvs mobilen, slog igång vid åtta.
Strax därefter vaknade även William medan Sanna sov som en klubbad säl, fast brorsan klättrade på henne.
Till slut kom vi upp ur sängen och det tog inte lång tid att inse att denna dag skulle bli lång.
Barnen var inte på sitt solskenshumör, vilket gjorde att allt tog längre tid än planerat.
Men till slut kom vi iväg ut där solen log mot oss.
Lite sena blev vi till dagens tvillingträff, denna gång i Sätunaparken.
Vi hade inte hunnit förbereda picknickmaten på morgonen då barnen var så lynniga och mindre samarbetsvilliga, så då fick M-P knata iväg till affären för att fixa lite lunch till oss medan barnen återtog bekantskapen med Axel, Malte, Christian och Markus som redan hunnit busa runt en del på lekplatsen.
Sandlådan hittade barnen efter en stund, William trivdes i skuggan. Men idag var det inte så lockande med att sitta i sandlådan.
Det fanns mycket annat att upptäcka, som rutschkanan där Sanna parkerade sig flera gånger.

Även gunghästen lockade, men då Sanna var på dåligt humör så var det inte mycket som dög att roa sig med en längre stund.

William överaskade oss med att gå runt själv och undersöka och upptäcka lekplatsen.
Han trivdes dock mest i de skuggiga partierna.

"Vad får det lov att vara?"
"Kaffe, tack!"

Trappor är roliga, det dröjde inte lång stund förens barnen upptäckte trappan upp till "lekborgen".

Att åka nerför rutschkanan var kul men roligast var att springa runt där uppe och kika ner.
Jag stod uppe i borgen och såg efter de barn som klättrade upp dit och hjälpte dem att sätta sig då de skulle åka nerför kanan, med lite hjälp från sina föräldrar så klart.
Vi hade tur som var två vuxna idag på två barn.
Therese hade det lite kämpigt då hennes pojkar var väldigt snabba på benen och sprang iväg titt som tätt.
Loraines pojkar och våra små var inte sämre de heller, men vi hjälptes åt allihopa att springa efter de rymmande barnen då det behövdes.

William på glatt humör.

Innan vi kom fram till parken så hade jag fått ett MMS från Therese med alla fyra pojkarna gungandes i samma gunga.
Vi lyckades få Sanna och William att samsas om samma gunga en liten stund.
William gungade först, sen gungade de tillsammans och då det blev dags för lunch så vägrade Sanna lämna gungan så hon fick gunga själv en stund till.

Här ser ni oss mitt i lunch förberedelserna (vi saknade två familjer som tyvärr inte kunde komma idag).

För oss blev det pastasallad, men varken Sanna eller William åt särskilt mycket.
Det var lite tidigt för oss att äta lunch men vi trodde att de skulle vara hungriga då de knappt ätit någon frukost imorse.
Men det spelade tydligen ingen roll då de småplockade mest med maten.
Therese som var lite mer förbered med lunchen än vi, bjöd barnen på fralla med färskost, det tyckte William om.

William verkar ha kommit över sin "fobi" att gå utomhus nu.
Han sprang runt och hade hur roligt som helst, han vågade sig längre och längre bort från oss.
Tur att det fanns gott om yta att springa runt på.

Vindruvor älskar ju barnen som vi nämnt förr.
Tur då att M-P köpt med sig en ask till efterrätt.
Sanna blev som tokig och nästan arg för att hon inte fick vindruvor fort nog, så till slut grabbade hon tag i en klase själv och satt nöjt och stoppade i sig.
Vi behöver inte oroa oss längre för att hon ska sätta i halsen i alla fall, hon tuggade noggrant druvorna så att saften rann nerför hakan på henne.

Christian och Markus somnade under lunchen i sin vagn, de hade ju varit igång ett tag.
Axel och Malte höll tempot och fick sin mor att springa efter dem då de turades som att smita iväg mot cykel- och promenadvägen en bit bort.
Till slut började även våra små få nog då tröttheten slog till, så trots protester la vi dem i vagnen och packade ihop diverse saker som vi spridit runt omkring oss.
Tack till Therese för förslaget att ha tvillingträffen utomhus med picknicklunch, det får vi göra om.
Det var återigen trevligt att få umgås med andra tvillingföräldrar och prata om ditt och datt, även om vi idag inte hann prata oss föräldrar emellan lika mycket som tidigare då vi suttit i ett och samma rum, eftersom vi var tvungna att hålla koll på sex barn med upptäckarlust och spring i bena.
Men barnen hade roligt och vi alla njöt ordentligt av det fina vädret och att bara få vara (så gott man kan det då man ska ha ögon i nacken numera) .
Få se när nästa träff blir då det ju snart är sommar och semester tider för de flesta.
// Sargit