Välkommen farmor!

Det är då typiskt.
Då jag tänker att "jag behöver inte ställa väckarklockan, barna vaknar ju vid åtta, senast halv nio, i alla fall"
Jo, vad händer då?
Sanna vaknade 09.05 William fick jag väcka 09.20 till frukost.
Nåja, nu hann vi ju äta frukost, klä på oss alla och jag hann till och med duscha lite snabbt, tack vare att Tina kom förbi och hjälpte till då hon skulle följa med oss till Arlanda.
Vi skulle vara där senst 11.00 hade jag lovat, vi var där 11.05. Så rätt bra jobbat tycker jag!
Skulle varit tidigare om inte slarviga mamma glömt sin mobil hemma...
Då vi kom fram så såg vi inte farmor någonstans, flyget hade landat för en halvtimme sedan så hon borde hunnit ut.
Efter en kort stund så bestämde vi oss för att hitta någonstans att sitta och sen ringa henne då det började kännas tungt i famnen. Varför har man inga bänkar i ankomsthallen för? Tror inte att vi var de enda som skulle hämta någon.
Precis då vi spanat in två bänkar (de enda vi såg) vid fönstrena så kommer farmor Anci från det hållet.
Det blev ett kärt återseende.
Nåja, från William och mig iaf då Sanna somnat i bilen och inte ens reagerat då jag lyfte ut henne eller då jag la ner henne i stolen igen...

Båda barnen verkade känna igen sin farmor fast det var ett tag sen de sågs.
De lekte glatt på golvet en bra stund.
Vilken skillnad det är att plötsligt vara två hemma på dagtid.
Jag hann små plocka med disk, tvätt och annat under tiden som Anci underhöll barnen.

Ska bli väldigt trevligt att ha henne här några dagar.
Jag kunde faktiskt med gott samvete smita från barn, man och hem ikväll och gå på terminens första Taizé mässa.
Jag kom nästan i tid... Och då jag kom hem var barnen badade och klara för kvällsmat.
Vilken lyx!