Vi gick först till öppna förskolan där barnen lekte (tuggade på leksaker) en stund.
Sen var vi med på sångstunden.Fast båda var lite trötta så satt de fint med nästan till slutet, sen började tröttheten komma fram.
William hade bara ögon för Britta, en av fröknarna som jobbar där.
Han följde henne med blicken varje gång hon gick förbi och under hela sångstunden.
Då sångstunden var över så fortsatte vi vår promenad ner till Märsta kyrka på kyrklunch.
Min mamma är en av dem som gör mat på tisdagarna där och idag serverades det Kesäkeittoa (=Sommarsoppa).
Efter en stunds umgänge med kollegor och andra församlingsbor, samt matning av barn, så började vi vår hemfärd.
Vi kom tillbaka vid två (eller var det halv tre) Det kändes i bena och kroppen att man varit igång ett tag.
Resten av dagen flöt på som vanligt.
Enda var att Sanna var riktigt mammig på kvällen.
Vid middagen fick vi "byta barn" och jag fick mata henne och vid kvällsgröten medan jag gav William välling så hade pappa fullt upp med en skrikande Sanna. Till slut fick jag ta över igen efter att jag lagt William.
Konstigt det där då förut var det bara pappa som gällde för Sanna då han var i närheten.
M-Ps kommentar var att "Är det så här det är att vara förälder, en känslomässig berg och dalbana".
En sak jag hann med var att gå igenom de fem kassar med 74-80 kläder jag hämtat från förrådet.
Det visade sig att det fanns lite andra storlekar i de stora Willys kassarna också.
Men i slutändan då jag sorterat ut 74 storlekarna så blev det tre proppfulla maskiner med barnkläder, en mörk (nåja, några mörkare plagg), en ljus och en hel maskin med rosa!
Jag tycker inte att det är fel med rosa på killar men jag skulle aldrig sätta på William kjolar, klänningar eller spetsputtinuttiga typiska tjejkläder.
Och de mesta av kläderna vi ärvt är till 80% typisk klassiska tjejkläder.
Sanna saknar inte kläder i alla fall kan jag säga.
Men stackars William, mamma får väl gå på en liten shoppingrunda vid tillfälle.
Oj så synd om mig då, hihiii...
Min mamma är en av dem som gör mat på tisdagarna där och idag serverades det Kesäkeittoa (=Sommarsoppa).
Efter en stunds umgänge med kollegor och andra församlingsbor, samt matning av barn, så började vi vår hemfärd.
Vi kom tillbaka vid två (eller var det halv tre) Det kändes i bena och kroppen att man varit igång ett tag.
Resten av dagen flöt på som vanligt.
Enda var att Sanna var riktigt mammig på kvällen.
Vid middagen fick vi "byta barn" och jag fick mata henne och vid kvällsgröten medan jag gav William välling så hade pappa fullt upp med en skrikande Sanna. Till slut fick jag ta över igen efter att jag lagt William.
Konstigt det där då förut var det bara pappa som gällde för Sanna då han var i närheten.
M-Ps kommentar var att "Är det så här det är att vara förälder, en känslomässig berg och dalbana".
En sak jag hann med var att gå igenom de fem kassar med 74-80 kläder jag hämtat från förrådet.
Det visade sig att det fanns lite andra storlekar i de stora Willys kassarna också.
Men i slutändan då jag sorterat ut 74 storlekarna så blev det tre proppfulla maskiner med barnkläder, en mörk (nåja, några mörkare plagg), en ljus och en hel maskin med rosa!
Jag tycker inte att det är fel med rosa på killar men jag skulle aldrig sätta på William kjolar, klänningar eller spetsputtinuttiga typiska tjejkläder.
Och de mesta av kläderna vi ärvt är till 80% typisk klassiska tjejkläder.
Sanna saknar inte kläder i alla fall kan jag säga.
Men stackars William, mamma får väl gå på en liten shoppingrunda vid tillfälle.
Oj så synd om mig då, hihiii...
Till MP: Ja, det är det. Har du inte vant dig än? ;-) Bara att gilla läget. :-)
SvaraRaderaTill Sargit: Det *kanske* finns lite "grabbiga" kläder i alla våra 74-80-kassar. Vi kanske kan se efter vid tillfälle? :-)
Gör så om ni orkar och hinner.
SvaraRaderaVisst har vi en del "grabbigt" men i längden kommer de säkert inte att räcka om han fortsätter dregla som han gör ;-)
Men hemma kan man väl ha "flickiga" kläder iaf eller hur ;-) det är ju inte direkt så att han själv kommer att protestera mot det hihi...