Familjeläger 27-30juli - del 1

På måndag morgon bar det då iväg på barnens första läger.
De var då betydligt yngre med sina 6 månader, än vad jag var på mitt förstra läger...
Jag hade packat bilen färdigt kvällen (natten) innan så det var bara barnen och vagnen som skulle packas in.
Jag valde att ta egen bil fast det annordnades bussresa ut till Åkerögården.
Lättare då jag var själv och hade två barn och en massa packning.
Faktiskt inte så mycket jag inte hade användning för i slut ändan som jag trott.
Packade med tanke på att hellre lite för mycket än att sakna något då man är borta.
Väl framme så lastade jag ur bilen i den stuga som jag och barnen skulle få dela med Lina, Elin och Emma, som också var med på lägret.
Sen var det dags för lunch, men jag kom lite sent då jag passade på att mata barnen i stugan inann dess.
Så här glada och nöjda är barnen då de inte längre behövde sitta i bil eller vagn.
Efter lunchen var det "lära känna varandra" lekar nere på ängen.
Jag och barnen tittade på och det dröjde inte länge innan det kom hjälpande armar som gärna bar runt på Sanna och William, så de inte behövde vara utråkade i vagnen då mammas armar inte räckte till.
Sanna verkar trivas bra hos Carina, en av mammas kollegor.Men snart så tog tröttheten över och Sanna somnade gott i friska luften i sin vagn.
William kunde inte få ro i vagnen så jag tog honom i BB-tain och där somnade han fort.Upptäckte att jag glömde bort kameran väldigt ofta.
Då vi kom hem hade jag mest en massa sova bilder på barnen, men jag lovar, de har gjort annat än sovit även om det inte verkar så på bilderna...
Här tar de en eftermiddagslur på mammas säng (soffa).På tisdag skedde något som sker vart fjärde år OS.
Så även nu, då detta var fjärde året som lägret annordnades.
Som jag redan nämnde förut så var det jag som startade familjelägret då jag studerade till församlingspedagog. Då skulle man planera och om möjligt genomföra ett projekt i församlingen och efter mycket tänkande kom jag på att det faktiskt saknas något för hela familjer, vi har ju aktiviteter för olika åldersgrupper som lågstadiet, mellanstadiet, ungdomar, körer för olika åldrar, olika grupper för vuxna och så klart öppen förskola för föräldrar med små barn.
Men inget som var inriktat för hela familjen (förutom gudstjänster).
Det blev så lyckat och uppskattat att vi har fortsatt med familjelägret sen dess.
Det är känns faktiskt roligt att det har fortsatt.
Detta år får jag ju ett annat perspektiv på lägret då jag är med som deltagare istället för att vara lägeransvarig eller ledare...Olympiaden verkade vara en väldig rolig aktivitet där förälder som barn och ungdom deltog, med förberedelser och sedan tävlingen i olika lag.
Mottot var att; det viktiga är inte att vinna utan att delta och ha roligt!
Har inte riktigt koll på alla olika grenar då jag satt mest och tittade på lite slött, då barnen inte var så intresserade av vad som pågick och tyckte att drömmens värld var mycket intressantare.
Sanna vaknade före William och var en glad liten tjej som inte verkade vilja missa något som skedde omkring henne.
Matning igen, och då var det bra med hjälpande händer så barnen inte behövde ligga i vagnen och bli matade. Sanna fick hjälp av Sussanne (hon som sedan körde hem oss).
Efter att jag matat William så fick Eva, som är diakon, chansen att hålla honom.
På efter middagen tog jag en promenad ner till stranden som låg knappa tio minuter bort.
Sanna somnade så fort vi kom ut ur skogstigen, på vägen till stranden då det guppade rejält på grusvägen.
Visst ser det rofyllt ut.
William däremot vägrade sova igen, så jag tog upp honom i famnen och satt där och tittade på de badande ungdomarna som också var med på lägret, och som inte verkade bry sig om att vattnet var kallt. Själv tycker jag att det ska vara minst 35grader i vattnet om jag ska bada (hihiii)...
William somnade till slut i min famn, finns det något så mysigt som en sovande bäbis i famnen...Roade mig med att ta lite udda bilder på fötter, öron, händer m.m.
Bilden nedan blev faktiskt rätt så lyckad.
Då vi kom tillbaka från promenaden så fick jag chansen att vara lite kreativ.
Det pysslades altartavlor med små stenar, stora stenar och pärlor m.m.
Men då det började regna så fick vi flytta inomhus och fortsätta vara kreativa där.
Sanna och William fick leka på filtarna som mamma så klart kommit ihåg att ta med, men det dröjde inte länge innan de fick sällskap.
Elin dök också upp och satte igång att göra en altartavla till sig själv, och sedan en till Emma så klart.
En fin bild på Lina och Emma. Så mysigt det ser ut.
Jag ska ha en sådan ringsjal vid nästa inköp har jag bestämt.
Fortsättning följer...

Familjeläger på Åkerögården del 2

På tisdagkväll, andra dagen på lägret, så fick vi besök av pappa.
Han hade saknat oss så mycket fast det bara gått en natt.
Det hade faktiskt vi också gjort för den delen. Med var också morfar, Helena och moster Tina, som dagen efter skulle åka till Finland.
Tina hade varit i Taizé en vecka så hon ville såklart träffa sina underbara syskonbarn för att inte tala om sin favorit syster ;-)

Så här roligt hade Sanna i morfars famn då vi var på promenad till stranden.

Hela familjen fångad på en och samma bild. Här ser ni hur trångt vi bodde, jag på soffan, Elin på överslaffet, Lina där under och barnen i sina resesängar, Sanna och William delade säng.
Helena håller på och byter bajsblöja...

Sanna trivdes bra med att bli duschad, även om det inte var lika kul som att få bada...
Efter kvällsgröten och då barnen lagts i sin säng, gav sig våra gäster av.
Pappa hade svårt för att lämna sina två små älsklingar (och den stora kärleken såklart) men han måste ju jobba på morgonen.

Då de åkt så började Sanna att gråta, hon var inte alls nöjd, ville inte ligga i sängen, ville inte sova, ville bara vara i famnen.
Så höll det på hela kvällen!
Så fort jag försökte lägga ner henne i sängen skrek hon i panik.
Så det enda jag kunde göra var att ha henne bredvid mig i smala soffan och försöka få henne att somna där.

Efter mycket om och men lyckades det, men då hade William börjat gnälla han med så till slut låg vi där alla tre.
Trångt men rätt så mysigt.
Jag var rätt stel och trött dagen efter då jag legat och spänt mig för att inte ramla ur soffan samt vaknat vid varje rörelse barnen gjorde.
Tror att Sanna var rädd att jag också skulle lämna henne då pappa försvann så där, det är inte lätt att vara liten...
På onsdag var vi lite slitna allihopa, men vi hann med en del i alla fall.

Vi var nere vid stranden där Elin badade glatt trotts det kalla vattnet.

Lina tog sig nästan ett dopp hon med då hon lekte med Elin medan Emma sov. Både Sanna och William somnade i vagnen efter en stund.

Det blåste rätt kallt så där satt jag invirad i filt och yllekofta då andra satt i baddräkt, måste sett lite komiskt ut...

Här en fin bild på en stolt storasyster som hämtade Emma ur vagnen, då hon vaknade efter en lång tupplur. Lunch dags. Då det var lite bökigt att bära in barnen i matsalen så satt vi ute på altanen idag.

Jag satte fast parasollerna från vagnen på deras stolar, det fungerade utmärkt.

Då de redan ätit sin lunch så var det dags för mamma att också få i sig något, så för matfridens skull fick de tugga på lite smörgåsrån.
Det är väldigt populärt numera kan jag meddela.
Men då rånet försvann så tager man vad man haver...
Får man ingen mat på det här stället!
Sanna har upptäckt spegeln!
Förut var hon inte så intresserad då vi stått framför spegeln i hallen eller badrummet,

men idag så hade hon en djup och lång konversation med ögonen med sin spegelbild.

Första lägerbålet måste man ju faktiskt få vara med på.

Så sista kvällen hoppade vi över kvällsgröten och åt bara flaska vid lägerelden.

Det var roligt att ligga och mysa i vagnen och lyssna på alla roliga sånger som sjöngs till gitarr. Och elden var spännande den med då den skymtade bakom folket.

Till slut somnade Sanna men William vägrade.

Korvgrillning var det så klart också. Första korven grillade Lina åt mig medan jag gick runt med vagnen för att få William att somna. Andra korven fixade min vikarie Sara åt mig då jag satt med en trött, men vägra sova, William i famnen.

Barnen sov en stund i sin egen säng sista natten, men på morgonkvisten så fick jag lov att lyfta över dem i soffan igen. Men de var rätt så pigga och nöjda på morgonen då de vaknade.

I väntan på frukostgröten är det väldigt spännande att upptäcka nya saker man kan dra i...

Snart ska vi ju "segla" hemåt, så vad är mer passande än sjömans kostymer!

Elin har varit hjälpsam hela lägret och vill gärna ta hand om de små.

Ibland verkar hon ändå ha svårt för det där med att det faktiskt inte är hon som är mamman, men söt är hon ändå.
Och hon är faktiskt duktig på att underhålla barnen, speciellt William som kan lätt bli uttråkad då ingen pratar med honom. Då är Elin där och pysslar om honom genast.

Här har Sanna fått komma i Elins famn.

Sista dagen på lägret hade vi fullt upp med att packa ihop allt och städa stugan.

Barnen somnade rätt så fort i vagnen efter att vi varit och ätit frukost i matsalen.

Då kunde vi i lugn och ro packa färdigt och lasta min bil.

Jag var redan klar med all vår packning, förutom vagnen.
Jag skulle ta lite av Linas packning i bilen för att underlätta för henne då hon skulle gå hem från Willys där bussen skulle stanna.

På något sätt, vet fortfarande inte hur det gick till, så trampade jag snett eller missa någon trappsteg då jag skulle ut ur stugan med en väska i ena handen och en resesäng i den andra.

Så jag faller mindre graciöst ner och skrapar vänstra knät ordentligt och stukar den högra vristen!
Aj, smärta!
Det var länge sen jag gjort något liknande, säkert någon gång då jag gick i skolan.

Konstigt att små skrapsår gör mer ont än stukningar. Men så känns det som fortfarande.

Snabbt som bara den var Lina där och gjorde sitt bästa för att linda in min vrist och Elin fick springa efter Eva som var sjukvårdsansvarig.
Jag är bara glad att jag inte hade något barn i famnen då det hände, vem vet hur det skulle ha gått...

ryser av bara tanken...
Barnen sov lugnt vidare som tur är. Jag hann bli omplåstrad av Eva och Elin, som var väldigt bekymrad.

Jag försökte så klart dölja smärtan och inbilla mig, och Elin, att så faligt var det inte men vet inte riktigt om jag lyckades.

Så medan vi väntade på att Eva skulle hämta sjukvårdsutrustningen så läste jag högt för Elin ur "Barna Hedenös" liggandes på soffan.

Sen var det bara att använda barnvagnen som rullator resten av tiden där, då vi skulle gå på avslutningsgudstjänsten samt till lunchen.

Det gick inte fort framåt men framåt kom jag.

Hade tänkt att jag skulle köra själv iaf men som tur är så insåg Eva direkt att det inte skulle gå och då erbjöd sig Sussanne att köra.
Det var väldigt bra för då jag släppt av henne hemma hos henne, så körde jag själv från märsta hem och insåg att foten var nog inte riktigt nöjd åt mitt beslut att köra den korta sträckan.

I det stora hela så var familjelägret bra och roligt, men jobbigt!

Min respekt för alla ensamstående flerbarns föräldrar, och då speciellt tvillingföräldrar, ökade markant under dessa fyra dagar.

Kan säga att det är helt annat att vara hemma ensam med barnen i känd miljö än att vara bortrest ensam.

Även om man har många hjälpande händer omkring sig så blir det tufft ändå.
Men det var skönt att få lite miljöombyte och jag är faktiskt glad att jag åkte,

men jag skulle nog inte göra om det den närmsta tiden...

Tusen tack alla hjälpande änglar både borta och hemma.

Hemma igen

Nu är vi hemma från familjelägret.
Haft det rätt så bra. kommer att berätta mer imorn och visa bilder.
Jag lyckades så klart stuka foten sista dagen, som man säger; har man inte nog att göra så fixar man det själv!
Jag fick hjälp av Susanne, som jobbade på lägret, med att få hem bilen och oss till Märsta så jag kunde vila foten.
Foten kändes rätt bra då vi kom till märsta så jag sa att hon kunde köra hem till sig så kunde jag köra därifrån, hon bor nära station.
Men då jag kom hem så började foten värka igen, blir nog viloläge ett tag nu för foten.
Tur att M-P var klar på jobbet och kom hem en minut efter mig så att han kunde hjälpa till att få in allt från bilen.
Men barnen verkar vara glad att vara hemma och somnade lätt i sina egna sängar, hoppas de sover länge imorn!
Mer får ni läsa om imorn någon gång...
Nu ska jag umgås med min man en stund innan han ska sova.

Bortrest

Imorgon åker jag och barnen iväg på ett familjeläger som annordnas av Märsta pastorat.
Det roliga är att det var jag som startade familjelägret för några år sedan som ett projekt.
Det ingick som en del i min utbildning till församlingspedagog.
Och nu är det fjärde året det annordnas.
Själv har jag bara varit med och jobbat tidigare, men nu ska jag alltså vara deltagare.
Ska bli kul att uppleva lägret ur det perspektivet.
Mer om våra äventyr där berättar jag om då vi kommer hem, så nu får ni vänta i fyra-fem dagar på nästa inlägg.
Om nu inte min man mot förmodan passar på och skriver något, vilket jag tvivlar på...
Ska även bli en ny erfarenhet att vara hemifrån själv med barnen i tre nätter.
Har bara varit själv med barnen i två nätter sen förr, men då var vi här hemma och det är helt annat än borta.
Och hur ska min man överleva utan sin älskade familj återstår att se, vet att jag och barnen kommer att sakna honom enormt mycket iaf.
Kanske vi har tur och får besök av honom en av kvällarna, vem vet...

Första natten i eget rum

Då har vi överlevt första natten med barnen i sitt egna rum.
Det gick väldigt bra faktiskt.
Men först en tillbaka blick.
Så här såg de ut första natten de sov i sin säng hemma. Så här såg det ut på lördag förmiddag.

Deras säng stod i ett av hörnen i vårt sovrum med denna fina sänghimmel vi hittat på ikea.

Nu till deras nya rum.
Här ser ni sovrumsdelen i deras rum (f.d. klädkammaren för er som varit hos oss).
Så mysigt blev det att jag funderade ett tag på att bädda ner mig på golvet mellan sängarna, men det fick jag inte för min man ;-)

Barnen såg väldigt lugna och nöjda ut då vi la dem i deras egna sängar,
i deras egna rum första gången.
Okej, andra gången för Sanna tjuvstartade häromdagen med en liten tupplur.

Tur att vi föräldrar var upptagna med att spela Settlers halva natten, annars skulle de nog ha vaknat av att jag sprang in och ut och titta till dem stup i kvarten.
Nu gick vi bara in en gång för att vi själva ville, och det var innan vi gick och la oss.
Då stod vi där och förundrades över hur stora de har blivit på denna korta tid.
För övrigt var det bara några få gånger vi fick gå in för att stoppa in en napp eller två som vanligt, då William fortfarande sover lite oroligt.
En av gångerna som vi hörde ljud där inifrån så visade det sig att Sanna var klarvaken och bara låg tyst och stilla och tittade sig omkring.
Jag fick ett stort leende då hon såg mig, men hon verkade trivas bra i sin egna säng.
Jag gick ut och efter ett tag kollade jag till henne och då verkade det som att hon "låtsades" sova, för hon såg mig, vred huvudet åt sidan och blundade, efter en kort stund tittade hon upp och log mot mig med en busig blick.
Hmmm... undra om jag inbillade mig eller om det kan börjas redan nu med att försöka "lura" mamma...

84års firande

Min mormor, barnens gammelmormor, fyllde 84år.
Så vi åkte såklart för att fira henne.

Det var första gången barnen skulle få träffa sin gammelmormor,
då det är ju en bit att åka till Enköping och min mormor är inte så rörlig av sig längre.

Så här fina och glada var barnen då vi kom fram. Gammelmormor Kerttu håller i en livlig Sanna
som verkar trivas bra i hennes famn.
Williams första möte med gammelmormor
stördes av att det var matdags
och maten var ju inte färdig på en gång.
Så får det ju inte vara talade William om för oss.
Jag och min mormor.
Min kusin, som är någon månad äldre än jag,
var också där med sina två barn för att fira mormor.
Det var kul att träffa honom igen,
vi har nog inte sets sen vi var i skolåldern tror jag.

Syssling möte.

Fyra generationer fångade på samma bild.

Var bara tvungen att visa denna bild på Sanna,
som jag tog under hemfärden.

Nya erfarenheter

Dagens första nya erfarenhet var att unge herr William blev väldigt nyfiken på en av växterna här hemma.
Då märkte jag att han har fått långa armar.
Och envis är han för han kämpade ett tag innan han lyckades slita loss ett blad.
Tråkiga mamma som inte lät honom äta upp bladet...Sanna roade sig med att förflytta sig på sitt eget lilla vis samt att slita loss strumporna med jämna mellanrum. Och tråkiga mamma igen som satte på strumporna hela tiden då hon tyckte att fossingarna var kalla.
Hon ser rätt lycklig ut för att vara filurens lunch !?! Då vi skulle äta middag, jag och M-P alltså, så började det närma sig barnens mat tid också.
Så då blev det premiär för barnen att få äta smörgåsrån med lite smör på.
William förde rånet mot munnen direkt, precis som med allt annat han får tag i.
Han verkade tycka om det väldigt mycket då hela rånet så småningom försvann och bara små små kladdiga bitar kunde hittas i hans knä och på golvet.

Sanna funderade ett bra tag innan rånet hittade sin väg till munnen.
Vår lilla professor som måste undersöka allt.

Men sen tog det inte lång tid för detta rån att försvinna heller.
Kladdiga var båda barnen men verkade rätt nöjda ett tag,
vi lyckades distrahera dem tills pappa ätit färdigt i alla fall.

Efter maten åkte hela familjen till Uppsala för att köpa en badstol som jag hittat på blocket.
Självkart var vi ju tvungna att premiär bada med den sen.
Det märktes att det var en lyckad investering för William som plaskade på för fulla muggar.
Tyvärr hade vi glömt kameran i bilen så följande bilder togs med M-P:s mobil.

Sanna roade sig hon med men då mobilen kom fram var hon välldans misstänksam
"Det där är inte vår kamera, varför blixtrar den?"
Efter badet var det grötdags och sedan sängen för de små.
Själv började jag och M-P städa och röja lite smått i oredan.
Jag hann tom spraymåla mitt fynd på ikea för 10kr, en lampfot i svartjärn som blev vit.
Så nu står den på byrån i barnens rum med en ny lampskärm som matchar taklampan då den väl kommer upp.

Och spjälsängen är bäddad och redo för ett gosigt barn.
Tror vi flyttar över barnen i helgen till deras egna rum, ska bli spännande att se hur det går.
Undrar hur många gånger jag kommer att springa in till dem bara för att lyssna och titta på de små?
Är ju så van vid att ha dem nära.
Kommer ju få separations ångest ju, även om det bara är en vägg emellan oss...