Ett år av saknad...

Idag för ett år sedan fick min käre svärfar somna in efter en tids sjukdom.

Kan knappt förstå att det redan gått ett år än mindre att han inte finns bland oss längre...

Efter middagen åkte vi iväg hela familjen till Sigtuna för att tända ljus på minneslunden.

Barnen fick också tända ett varsitt ljus. Janiina tror jag inte förstod så mycket men Sanna och William hade frågor och funderingar. Speciellt Sanna som är den känsligaste av våra barn. Hon ställde väldigt många frågor om döden, förfäder, begravning, kremering och annat. Vi svarade så gott vi kunde.

Vi tittade runt lite på gamla gravar också samt kyrkoruinen.
Frågorna fortsatte hela vägen hem och även hemma innan läggdags, jag var hundra på att vi nu skulle få besök under kvällen eller natten av henne men inte då, alla som gott hela natten i sina sängar.
// Sargit
p.s.
Vid middagsbordet på kvällen kommer frågan upp vad artig betyder. Efter förklaringen avslutar jag med att säga hur mycket bättre världen vore om alla var artiga och snälla mot varandra.
Varvid William säger "men då skulle ju ingen någonsin komma in!"
En kort stund senare, då vi insåg vad han menade, så garvar vi högt o instämmer.
Svårt att komma in då alla envisas med att hålla upp dörren åt andra och vilja att någon annan ska gå först!
Han är klipsk den gossen.