Ärftlig humor

Då och då får jag höra av min omgivning att jag och mina syskon har en ganska skruvad humor, vilket jag till viss grad kan hålla med om.
Min fru har med stigande fasa tittat på när detta har färgat av sig på våra barn.
Det kan kanske finnas fog för denna oro.
Häromdagen trillade William omkull och skrapade armbågen på en matta.
Efter en snabbkoll att det inte blödde så försökte jag skämta bort det med det klassiska "vi får gå till doktorn och operera" vilket gav den vanliga effekten att William ropade nej, började skratta och glömde bort hur ont han just hade.
Sen lägger jag till att vi först får ta fram filen och fila lite på armbågen först.
När jag sedan sa: vänta här medans jag hämtar filen, så sprang Sanna iväg till kylskåpet.
Sekunden senare kommer hon tillbaka med ett stort leende och ett filpaket i ena handen.
-Titta William, jag har hämtat filen.
Därefter börjar hon skratta hejdlöst.
Kan säga att jag själv också vek mig dubbelt av skratt.
 // M-P