Simlektioner, kusinmys och Ville Viking

Idag var det dags för Sanna och Williams första simlektion.

De får privatundervisning en och en och båda har sett framemot det även om William säger att han redan kan simma.

De var jätteduktiga båda två även om Sannas koncentration inte var den bästa idag.

Under tiden den ena var och simmade så lekte vi andra i lekparken, dit kom sen min syster Nadja med lila Rasmus också.

Nadja tog med sig William till min mamma medan Sanna hade sin lektion och sen möttes vi där allihop och åt lunch.
Efter lunch var det bara att åka hem och packa färdigt inför helgen då jag och barnen skulle till Muminlandet.

När vi hämtade upp min pappa så sov Rasmus så sött i sin vagn.

 M-P mötte upp oss på Max i Solna och där åt vi middag innan jag, min pappa och barnen styrde vidare till hamnen.

På båten blev det självkalrt en sen kväll med lek och bus.

Bollhavet var en stor favorit även denna gång..

Snart nog kom de övriga i vårt sällskap till leklandet också, men då barnen ville åt olika håll så var det svårt att hålla ihop. Vi var tre familjer från finska föreningen med totalt 8 barn och 6 vuxna.
Sanna var rätt självständig och sprang iväg själv till de andra rummen, inte ofta hon kom in till oss i bollhavet.

William var väldigt orolig för att Ville Viking skulle komma, men när han väl kom och han såg honom så försvann hans nervositet helt.

Det var danspass med Ville Viking och hans vänner, för det mesta tittade vi bara på men mot slutet kom William igång och var med  robot dansen.

När dansen var slut så sa de att Ville Viking är väldigt kramig och vill ha kramar varvid alla, även Sanna, sprang direkt och kramade honom. Tyvärr var flera barn väldigt oförsiktiga och knuffade undan de mindre varvid Sanna blev ledsen över att alla trängdes och puttade undan henne.
Tur nog så var Ville Viking väldigt bra på att trösta henne.

Efter lite mera lek vid den vanliga lekplatsen vid cafét så blev det lite lättare kvällsfika innan vi gick till hytten.
Det var något svårt att få barnen att komma till ro men till slut snarkade de gott.
// Sargit