Saknaden

Denna vecka har familjen varit bortrest, fast på olika platser.
Jag var på en personalresa till Krakow, Polen. Vi besökte bland annat Auschwitz-Birkenaur, Saltgruvan, Nowa Huta och Svarta Madonnan i Jasna Gora klostret i Czestochowa.

Blev några långa, tuffa, intressanta, lärorika, tunga, trevliga dagar med både sorg, allvar, skratt, glädje och nöje.
Jag ska vid tillfälle dela med mig av lite bilder från resan.
Resten av familjen åkte till Umeå då M-P tog ledigt denna vecka då det annars inte skulle funkat hemma då han börjar jobba före dagis öppnar.
Nu har jag varit hemma sen torsdag natt utan familjen.
Jag jobbade fredag eftermiddag/kväll och idag var jag ledig och träffade några av mina klasskompisar från församlingspedagog linjen, lekte lite turist i gamla stan med dem.
Att vara ensam hemma utan familjen känns konstigt. Visst har jag pratat med dem via telefon men det är ju inte samma sak. Saknaden efter dem växer mer och mer för varje minut.
Ovanpå allt så har William ramlat ner från en klätterställning i förrgår och fått en fraktur på sin högra handled!
Mamma hjärtat blödde lite över att inte kunna vara med honom på sjukhuset, även om jag vet att han hade det bra med pappa sin.
Tur nog så kommer familjen hem imorn så att jag återigen får hålla om, krama och pussa på mina älsklingar, stora som små.
Nu ska jag försöka sova lite så att jag orkar jobba imorn.
Maken får skriva en kort resumé över tiden i Umeå när han hinner och orkar.
// Sargit