Ok, tidiga mornar har aldrig varit min grej vilket ni som känner mig ens lite vet.
Så att vara på förskolan med barnen 06.45 (!) var nästintill en omöjlighet, men vi hann till 07.00 i alla fall.
Inte för att barnen var särskilt samarbetsvilliga, jo Sanna var det och Janiina.
Sanna klädde till och med på sig själv och Janiina satt nöjd i pulkan då jag klätt på henne.
Men William, oj oj oj vad den ungen har temperament!
Vi kom in till förskolan precis då Lucia tåget börjat så snabbt som bara den klädde Sanna av sig ytterkläderna och fick på sig lusselinnet med mera. Sen sa jag åt henne att gå in du så kommer vi efter så fort jag klätt av William (som fortfarande var på dåligt humör) och Janiina.
Hon knatade iväg men kom snabbt lesset tillbaka, det var för mycket folk i vägen så hon kom inte fram. Så jag följde med henne med Janiina i famnen, William vägrade ens klä av sig overallen så han stod kvar i hallen.
Men då vi snirklat oss fram så vägrade Sanna plötsligt att va med i Lucia tåget.
Jag återvänder till William som är ledsen i hallen då han trott att vi lämnat honom där och inte skulle komma tillbaka. Förklarar att jag bara skulle följa Sanna in.
Sen hann vi in och se slutet på tåget, sittandes i hallen med tre ledsna barn i min famn.
Behöver jag säga att denna morgon inte gjorde underverk med min rygg...
Så att vara på förskolan med barnen 06.45 (!) var nästintill en omöjlighet, men vi hann till 07.00 i alla fall.
Inte för att barnen var särskilt samarbetsvilliga, jo Sanna var det och Janiina.
Sanna klädde till och med på sig själv och Janiina satt nöjd i pulkan då jag klätt på henne.
Men William, oj oj oj vad den ungen har temperament!
Vi kom in till förskolan precis då Lucia tåget börjat så snabbt som bara den klädde Sanna av sig ytterkläderna och fick på sig lusselinnet med mera. Sen sa jag åt henne att gå in du så kommer vi efter så fort jag klätt av William (som fortfarande var på dåligt humör) och Janiina.
Hon knatade iväg men kom snabbt lesset tillbaka, det var för mycket folk i vägen så hon kom inte fram. Så jag följde med henne med Janiina i famnen, William vägrade ens klä av sig overallen så han stod kvar i hallen.
Men då vi snirklat oss fram så vägrade Sanna plötsligt att va med i Lucia tåget.
Jag återvänder till William som är ledsen i hallen då han trott att vi lämnat honom där och inte skulle komma tillbaka. Förklarar att jag bara skulle följa Sanna in.
Sen hann vi in och se slutet på tåget, sittandes i hallen med tre ledsna barn i min famn.
Behöver jag säga att denna morgon inte gjorde underverk med min rygg...
Nåja, fika till frukost det blev barnen lite gladade av.
Men de fick vänta på saften då jag ju inte kunde bära både Janiina och två muggar, men pepparkaka och lussebulle fick de ta själva.
Vi blev ensamma ett tag på deras avdelning då alla andra stannade och trängdes i matsal och ett rum tills vi fick besök av en av kompisarna med syster och mor. Då kunde jag smita en stund och hämta dricka åt barnen medan hon såg efter Janiina.
Här har ni våra söta; stjärngossen, Lucian och
pepparkaksgumman.Men de fick vänta på saften då jag ju inte kunde bära både Janiina och två muggar, men pepparkaka och lussebulle fick de ta själva.
Vi blev ensamma ett tag på deras avdelning då alla andra stannade och trängdes i matsal och ett rum tills vi fick besök av en av kompisarna med syster och mor. Då kunde jag smita en stund och hämta dricka åt barnen medan hon såg efter Janiina.
Här har ni våra söta; stjärngossen, Lucian och
Till slut åkte jag och Janiina hem för frukost.
Och nej, lucia mornar är INTE min favorit morgon på året.
Senare, efter lite lek på golvet för Janiinas del, så gjorde jag oss iordning igen för nu skulle vi på jullunch på mitt jobb.
Men jag hann inte ens få på mig mina skor innan Janiina somnade.
Hon sov hela vägen dit och ett bra tag därefter, reagerade inte alls då jag lyfte i och ur henne från bilen och i vagnen.
Vi fick så klart njuta av Luciatåg med mina kära kollegor från Rosersberg, det fanns till och med en vis man med i tåget. Det ni.
Janiina trivdes bra hos min kollega Anna-Karin, men hon ville ju på upptäcksfärd och inte sitta still vid bordet. Så efter maten gav de iväg på en liten promenad.
Sen hittade hon sin gudmor som hon tillbringade tid hos medan efterrätten serverades.
Därefter började hon bli trött igen men då var det ju dags att åka hemåt.
Då jag hämtat hem strotrollen ville de vara ute och skotta lite, så klart de fick det.
Barnen var alla på mindre bra humör, antagligen på grund av den tidiga morgonen så det blev en gnällig, bråkig och tuff eftermiddag med dem.
Maken kom hem till slut och jag fick skynda mig till jobbet.
Hann baka brödet till årets sista kvällsfrid i alla fall, men det var lite tajt ett tag.
Efter en lång dag så blev det ändå en skön kväll på jobbet.
Här en bild på julkrubban i Märsta kyrka, en del av den.
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar