Skön dag men död telefon

I det stora hela var det en väldigt lyckad och skön dag idag.
Hade det inte varit för en sak så hade hela dagen varit kanon.
Lite om dagen då.
Maken åkte tidigt imorse på svensexa och blir borta till imorn.
Då vi andra vaknar så ser vi att det snöar ute, William som vaknade sist ropade från vardagsrummet på mig och sa "det regnar snö mamma, titta. Nu kan man åka pulka!". Sen stod han på sin fåtölj tittandes glad ut på snön i säkert en halvtimma.
Själv lyckades jag med morgonrutinerna idag över förväntan, hann till och med duscha.
Vi kom iväg nästan den tid som jag planerat, åkte och lämnade en febrig Sanna hos min pappa och Helena för att sedan styra bilen mot Enköping med William och Janiina.
Halvägs dit skulle jag slå en signal till M-P men upptäcker att telefonen är död. Provar att starta om den, trycker på alla möjliga knappar men inget händer.
Väldigt irriterande, och lite skrämmande, då vägbeskrivningen dit jag skulle fanns i den och så var jag ju inte anträffbar ifall något skulle ändras i Sannas tillstånd under dagen.
Som tur är var jag i väldigt god tid och hann gå runt och hitta en telefon butik, tyvärr kunde de inte hjälpa mig då killen konstaterade efter ett tag att telefonen är sten död!
Så måste lämna in den där jag köpte den ifrån... när jag nu ska hinna med det...
Nåväl, försökte skaka av mig och njuta av tiden istället.

Hittade fram dit vi skulle, på en blogg träff som Mirka annordnat.
Som tur var fick jag låna Mirkas telefon och ringa och tala om att min telefon är död och att de kunde ringa Mirkas nummer om det var något, tack igen för det Mirka!
William njöt av varje sekund såg det ut som, han var tystlåten men väldigt nöjd hela dagen.
Janiina hängde i bb-tain och sov en bra stund medan vi hann äta lunch och titta lite på det som fanns till salu.
Kunde inte motstå några plagg som jag efter mycket eftertanke till slut köpte till våra troll.
Fick ännu en gång erfara att William har blivit stor. Då jag skulle gå och byta blöja på Janiina så ville han sitta kvar vid bordet på övervåningen, fast det var smock fullt med folk där som han itne kände sen innan. Efter lite tvekan så skyndade jag mig ner med Janiina och bytte på henne. Var nog borta i fem-sju minuter och var lite orolig att William skulle få plötslig panik efter mig eoch börja skrika hysteriskt, men då vi kom upp igen satt han lugnt och nöjd kvar vid bordet och iaktog folk omkring.
Blev några väldigt trevliga möten, lotterier och fiskedamm för barnen innan vi åkte vidare till Hummelsta.

Det var Janiinas första möte med sin gammelmormor.
Bilden är tagen med min mosters telefon (fick den idag 8/4)

William var fortfarande glad och nöjd men lite busig.

Han blev väldigt fäst vid Bamse-nallen han fiskade upp och den lekte han med mycket.

Efter fikat med min mormor och moster så var det dags att styra oss hemåt igen.

Då jag körde på E18 hemåt så reflekterade jag över hur konstigt men roligt det såg ut då den ena sidan av vägen värmdes av solen och såg väldigt vårig ut medan den andra sidan var nästan täckt med snö.

På hem vägen då vi svängde in på min pappas gata säger William "det var kul att vara utan Sanna idag", ett enkelt konstaterande och då jag frågade om han saknat henne sa han ja men det var kul att vara utan henne.

Han njöt verkligen av att få ha mig nästan helt för sig själv, då Janiina ju inte kräver så mycket uppmärksamhet än.

Men då vi skulle gå från bilen upp till min pappa och Helena så ville William ta med det han fiskat upp åt Sanna, en rosa Hello Kitty ryggsäck "Sanna kommer bli glad" sa han flera gånger och det såg så sött ut då han kämpade med att bära den och sin Bamse-nalle in. Han rår om sin syster i alla fall sötungen.
Sanna hade sovit mest hela dagen och var fortfarande trött. Efter middagen åkte vi allihopa hem till oss, även Helena och vaari som skulle fortsätta med barnvakteriet ett par timmar på kvällen.
Jag hann byta om och mata Janiina innan jag åkte iväg för att vara med på uppvisning av Linedance på Rockplocket (!).
Oj, vad det var folk där! Det var så mycket folk och så trångt att det var nästintill omöjligt att ta sig fram, för att inte tala om att hinna se om man kände någon eller höra sig själv tänka.
Men kul var det att dansa även om det inte var så många som vågade prova på då vi lärde ut en dans också.
Då jag försökte ta mig ut efter att vi var klara så var det tvär stopp, tur att jag inte är klaustrofobisk då folk trängde sig fram från alla håll vilket resulterade i att det stod helt still från och till och själv var man fastklämd från alla håll där man stod.
Och så mentaliteten att "om jag trycker/puttar på ännu mer så går det säkert fortare framåt där längre fram". Jag är helt klart för gammal för sådana tillställningar, men det var kul att lyssna på bandet som spelade innan vårt uppträdande samt att dansa.
Hemma hade allt gått bra och alla tre barnen sov.
Nu ska jag strax göra det samma men först lite kvällsfika.
Bilder blir det inga från idag då telefonen som sagt är död, har tre bilder på väg som min moster Elina tog då vi var hos min mormor och som hon mms:ade till M-P:s mobil. Så när han väl kommer hem så lägger jag in dem i alla fall.
Hoppas verkligen att de kan lösa problemet med min telefon när jag lämnar in den, känner mig "naken" utan den, saknar mest kameran så klart förutom att kunna kommunicera med andra...
// Sargit