Morgonen jag haft ångest inför

Så kom då morgonen jag bävat för, dagen då min älskling skulle återgå till jobbet efter de tio pappa-dagarna.
Jag är så glad och lättad över de senaste två veckorna med honom hemma, skulle aldrig ha fixat barnen själv i det skick jag varit i.
Men det är ju ingen hemlighet att jag är den mest morgontrötta människan i världen, nåja kanske inte i hela världen men i alla fall bland de jag känner.
Och det har ju inte blivit lättare att komma ur sängen nu då man är vaken ett x antal gånger under natten...
Men hör och häpna, jag lyckades!
Det mesta flöt på bra, Sanna och William var lika osamarbetsvilliga som vanligt efter frukost men det gick dock något lättare med påklädning av ytterkläderna i alla fall.
Och inga protester alls mot att de fick gå istället för att åka snowracers, de förstod att jag inte kunde dra dem då vi hade Janiina i vagnen.
Båda turades om att köra Janiina också.

 Vi kom bara några minuter senare till dagis än planerat!
Då jag och Janiina kom hem igen så blev det frukost till mig och sedan matning av Janiina innan både hon och jag somnade gott i soffan.
Vaknade av att det ringde på dörren efter lunch då Annie, vår före detta granne, kom förbi för att gratulera och ge en present till Janiina.
Jag hann då inte med något av det jag tänkt hinna med av hushållsarbetet.
På hemvägen från dagis gick vi förbi kullarna barnen brukar åka i med sina snowracers.
Då sa Sanna "vi kan gå där åka på rumpan, du kan inte gå upp där för du har Janiina i vagnen. hahaha (tänk er melodin till retstickan typ)", hon sa fler långa meningar om att de åkt pulka med pappa där bland annat, men det är denna jag kommer ihåg bäst då hon såg så busig ut då hon sa det.
De åkte glatt ner för backen några gånger innan vi fortsatte färden hemåt.

 Hemma ville William för en gångs skull hålla i Janiina, han satt med henne i flera minuter för första gången.

 All planering för kvällen sprack rejält ikväll, så när våra väntade gäster dök upp hade vi inte hunnit ens sätta oss vid middagsbordet. Tur att det var vänner jag kännt länge så de väntade glatt och underhöll sig med annat medan vi åt.
Här passar Jane på att gosa med lilltjejen.

 Tack för bullarna du kom med Jane (hann faktiskt smaka på dem efter ni gått) och vad roligt att ni (Jane med familj samt Torsten och Britt-Marie) kom förbi.
Vi får ta en till fika eller något då det är mindre kaotiskt hos oss...
Lite senare än vanligt så var det dags för nattning av stortrollen.
Så här kommer de isäng, hur gör ni då ni nattar barn?

 Skämt osido, lite bus hann Sanna, William och M-P med innan sängdags.
Någon som inte behövde övertalas till att somna var lilla Janiina,

sen att hon inte sover så många timmar i sträck är en annan sak...
// Sargit