Lunch i det fria

Fick ett infall och bestämde mig på morgonen att jag och barnen skulle ansluta oss till mina scout vänner på bygget (fast vindskydd) vid västerbytorp.
De har som tradition att ha en liten träff där på annandagen för dem som tröttnat på julmaten.
Då barnen var färdigklädda så ville de vänta ute medan jag klädde på mig.
När jag kom ut så möttes jag av denna syn, så söta de är.
De vilade fick jag till svar då jag frågade vad de gjorde.

 Både Sanna och William var väldigt glada åt att få komma ut till skogen, och jag valde rätt då jag tog på dem gummistövlarna idag istället för vinterskorna visade det sig.

 Barnen var väldigt blyga nästan hela tiden vi var där och vågade inte riktigt umgås med de andra. Vi var elva personer sammanlagt oss inräknat.
Vi kom lite sent dit, som vanligt, så de andra hade redan ätit lunch.
Så jag slängde vårt lilla knytte på elden medan barnen fick smaska i sig pepparkakor, saft och tomater i väntan på lunchen.

 Jag trodde inte att de skulle orka någon lunch men de överraskade mig med en enorm aptit på potatis/korv/paprika "pytten" jag slängt ihop i en folie av matrester från julen.

 På hemvägen fortsatte det goda humöret och nu vågade de titta runt lite mer också.
Tittut och krama träd var något de roade sig med.

Så skönt att komma ut lite efter allt innesittande den sista tiden, och barnen gillade det som sagt och berättade glatt för pappa att de ätit ute i skogen idag.
// Sargit