Igår då jag lämnade barnen på dagis fick jag reda på att barnen visst skulle vara ombytta och klara för Luciatåget på dagis klockan 6.45 på Luciamorgonen.
Jag som trodde att de bara skulle sitta och titta på som förra året hade inte haft en tanke på att skaffa några kläder till dem, tänkte att de skulle få ha något rött/vitt bara med sina lusse tillbehör som de gillar att leka med.
Så eftermiddagen kvällen funderade jag på hur vi skulle lösa detta, tack vare vänner och facebook så löste det sig till slut.
Värre var att komma upp i tid!
Men hör och häpna vi lyckades.
Barnen var inte några solstrålar direkt, fick klä på dem medan de sov.
De var inte helt vakna under promenaden till dagis och inte så glada.
Då vi kom fram så vägrade William att ta på sig lusselinnet han valt igår kväll, båda barnen vägrade helt att gå med i Luciatåget också.Jag som trodde att de bara skulle sitta och titta på som förra året hade inte haft en tanke på att skaffa några kläder till dem, tänkte att de skulle få ha något rött/vitt bara med sina lusse tillbehör som de gillar att leka med.
Så eftermiddagen kvällen funderade jag på hur vi skulle lösa detta, tack vare vänner och facebook så löste det sig till slut.
Värre var att komma upp i tid!
Men hör och häpna vi lyckades.
Barnen var inte några solstrålar direkt, fick klä på dem medan de sov.
De var inte helt vakna under promenaden till dagis och inte så glada.
Tur att mummu, vaari och Helena dök upp, synd bara att de inte fick se sina söta barnbarn i Luciatåget iår, men det blir ju fler år.
Under hela Luciatåget satt de i min famn på golvet och tittade på då deras dagiskompisar sjöng, mitt ben somnade under tygnden men vad göra då de var så mammiga.
Efteråt så ville de glatt upp i mummus och Helenas famn.
Här en bild på alla fem innan vaari skulle köra Helena till jobbet.
Mummu stannade kvar med oss för att fika på deras avdelning, blev lussebullar, saft och pepparkakor till frukost idag inte det nyttigaste kanske men det är ju trots allt Lucia.
Båda barnen började tina upp under fikat, speciellt Sanna.
William ville itne att jag skulle ge mig av men till slut var jag ju tvungen att gå till jobbet, inte kul att lämna ett gråtande barn efter sig...
Jag kom hem strax före barnen på eftermiddagen och då visade Sanna stolt upp att hon blivit målad som en katt.
Så glad hon var! William var också på rätt nöjd men båda var jättetrötta och hade tydligen varit det hela dagen. Inte konstigt då de väcktes nästan två timmar före normaltid.
Så glad hon var! William var också på rätt nöjd men båda var jättetrötta och hade tydligen varit det hela dagen. Inte konstigt då de väcktes nästan två timmar före normaltid.
Men båda ville bada efter maten då jag frågade, inget tjafs alls.
De var så söta båda två och så snälla mot varandra och oj vad de pratade.
Här tvättar William bort färgen från Sannas ansikte. De var så söta båda två och så snälla mot varandra och oj vad de pratade.
Lovade henne att vi skulle skaffa ansiktsfärger hem vid tillfälle så hon kunde målas till katt igen, då sa William att han ville bli ett lejon.
Så nästa vecka får jag väl gå på jakt efter ansiktsfärg som de kan få till julklapp fast jag itne tänkt ha fler klappar till dem...
Badpennorna har blivit populära igen, dem roade de sig med under hela badet genom att måla både på "papprena" och på varandra.
Lång dag blev det, jag var så trött så trött på kvällen så jag höll på att somna på soffan.
Men inte hade jag vett att gå coh lägga mig i tid för det.
// Sargit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar