Redan före fem var det väckning för oss men barnen fick sova till strax efter.
Sanna var inte lättväckt så M-P byte både blöja och klädde på henne medan hon sov utan att hon reagerade.Sen när hon vaknade till så skulle hon ta sig ner från sängen, men somnade halvvägs ner!
William var lättare att väcka och han passade på att njuta av utsikten från hyttfönstret med farmor.
Då båten var i hamn okristligt tidigt så var ju allt stängt, men vi letade oss fram till vårt hotell där vi parkerade och gav oss sedan av på en morgonpromenad.
Klockan åtta (finsk tid) öppnade ett konditori som vi gick förbi så vi bestämde oss för att äta frukost där.
Vi fick vänta i tio minuter då deras leverans inte hade kommit än, men vi fick i alla fall väldigt färskt bröd fast M-P och Anki var nog mest ute efter morgonkaffet.
Efter frukosten fortsatte vi att gå för att kika runt i Åbo.Vi fick vänta i tio minuter då deras leverans inte hade kommit än, men vi fick i alla fall väldigt färskt bröd fast M-P och Anki var nog mest ute efter morgonkaffet.
Vi kom till torget där det var väldigt livat och försäljningarna var i fullgång.
Jag och Sanna gick och köpte en ask vindruvor för 1 euro (cirka tio kronor), den asken släppte inte Sanna taget om sen då hon ansåg att den var hennes.
Så när vi kom till hotellet så blev det livat på unga damen när William fick av "hennes" vindruvor.
Min äldsta syster Nina och hennes dotter Emilia kom till hotellet strax efter att krisen lugnat ner sig.
Här bekantar barnen sig med sin moster som visar bilder för dem på sin mobil.
Sedan var det dags att åka iväg till Muminlandet.
Från parkeringen fick man åka först i en fullsatt buss, där chauffören lekte tetris med alla barnvagnar som ställdes i gången (vi fick stå bredvid chauffören där framme med vår vagn), och sedan en liten promenad till ön.
Här står vi vid bron som går till Muminlandet.
Varmt var det och mycket folk.
Sanna och William tittade sig omkring och ropade glatt "Muumitalo" då de såg huset.
Sanna gick mest hela tiden medan William satt i vagnen.
Men snart nog ville inte William heller sitta i vagnen så han höll sig nära mig medan Sanna följde sin far.
Figurerna var mycket större än vad barnen hade tänkt sig tror jag, för de vågade inte gå nära dem.
De blev rädda så fort någon av dem kom för nära, men titta på dem det ville dem och kunde allas namn också (på finska så klart).
Ett besök i Muminhuset blev det förstås, där var det väldigt, väldigt varmt och ingen luft alls!
Men igenom kom vi till slut genom alla fyra våningarna!
Farmor, M-P och Sanna gick tillsammans,
medan jag, William och Emilia höll ihop. Nina stannade ute och såg efter vagnen.
Här har William hittat Muminpappas hatt.Sanna hade bra utsikt från sin fars axlar.
Vilket var tur då det var mycket folk som ville se alla Mumindalens invånare framträda med sång och dans.
Här har ni Nipsu/Sniff längst fram.
En del av figurerna framför huset, Muminpappan, polisen (alla vakter vid ingångarna var klädda så), Mumintrollet / Muumipeikko, Snorkfröken / Niiskuneiti, Lilla My / Pikku My (som inte var så liten men nog så energisk) och Muminmamman.
Efter showen fick alla komma fram och hälsa vilket vi gjorde, fast barnen vågade inte hälsa på dem då. De skådespelare som var figurerna var duktiga med barn då de märkte direkt vilka som var lite rädda med mera så de anpassade sig efter det och skojade (utan ord men med kropsspråket) till det med barnen.
Lilla My var hur energisk som helst, förstår inte hur hon orkar en hel dag flera dagar i sträck, för att inta tala om hur varmt det måste vara i dräkterna de bar då de går runt hela dagen i "Mumindalen".
Lilla My var hur energisk som helst, förstår inte hur hon orkar en hel dag flera dagar i sträck, för att inta tala om hur varmt det måste vara i dräkterna de bar då de går runt hela dagen i "Mumindalen".
Men det märktes att barnen ville titta på figurerna, så länge de fick vara tryggt i någons famn.
Emilia blev också accepterad snabbt.
Emilia blev också accepterad snabbt.
Då barnen tjatat långt innan att på muminlandet skulle man få äta Muminglass, så tog vi så klart en glasspaus.
Medan barnen åt sina glassar i vagnen så fortsatte vi att upptäcka mer.Nere vi badhyttan såg man Dronten bada.
Vi rekade lite hur stranden såg ut inför morgondagens planerade bad, där fikade vi också, bullar och kaffe.
Barnen busade glatt med sin kusin och mitt i allt så fångade jag denna fina bild.
Sen var det hög tid för barnen att sova då de varit vakna sen efter fem på morgonen och fått många nya intryck.
De somnade rätt gott i vagnen.
Då passade jag på att gå de två sagostigarna som fanns för att reka lite inför morgondagen, om de skulle passa för våra små och vagnen.
Emilia och Nina visade mig runt då de varit här rätt så ofta.Emilia visade vilken figur hon skulle vilja vara och efter promenaden köpte jag sockervadd till mig, har inte ätit det på år och dar!
Sen väckte vi barnen och såg på teaterföreställningen (där man inte fick fota) innan vi påbörjade färden tillbaka till hotellet.
Istället för en promenad så tog vi det lilla blå Mumin-tåget till bussen.
William var salig!
Istället för en promenad så tog vi det lilla blå Mumin-tåget till bussen.
William var salig!
Ett kort stopp i affären för att handla mellanmål till morgondagen blev det också innan vi kom till hotellet och packade ur bilen.
Sanna envisades med att hon skulle gå och dra leksaksväskan själv.
Då vi inkvarterat oss och vilat en stund var det dags för middag, vilket vi åt på hotellet.Sanna envisades med att hon skulle gå och dra leksaksväskan själv.
Sen fick barnen leka av sig lite i lekrummet medan jag förberedde vällingen.
Var återigen svårt att locka dem från leken, och inte blev det lättare då jag inte skulle följa med dem, utan istället gå och basta med Nina, Emilia och Anki.
Då jag kom tillbaka till vårt rum så möttes jag av denna söta syn, de hade tydligen somnat rätt snabbt och varit väldigt nöjda med att få egna "sängar".Oj vad gott jag sov den natten i den sköna hotellsängen efter denna långa, händelserika och trevliga dagen.
// Sargit
onpa teillä ollut hieno ja tapahtumarikas päivä
SvaraRaderaÅh vad kul att läsa och se! Vi måste absolut komma hela vägen fram till Mumindalen vi också nångång, kanske nästa år. Våra barn har blivit riktiga muminfantaster, det är det enda figurer de riktigt fastnat för.
SvaraRaderaVar bodde i ni Åbo?