"Shanna gunga!"

Idag hade vi vårsamtal på förskolan då vi fick träffa barnens kontaktfröken och prata om barnens utveckling med mera.
Då vi kom dit så såg båda barnen oss men skillnaden var att Sanna inte hade tid med oss då hon lekte med gungorna medan William var så trött och blev hysteriskt mammig och pappig.
Han visste inte själv vad han ville, vara kvar ute eller följa med in.
Williams dåliga humör fortsatte nästan hela kvällen och han vägrade till och med äta middag.
Efter samtalet lyckades jag locka med mig Sanna från gungorna med löftet att vi skulle gå till andra gungor en stund.
William ville bara hem så medan M-P styrde vagnen med William hemåt promenerade jag och Sanna till lekplatsen.
Där blev det mycket gunga för oss båda.
Sanna frågade efter William flera gånger men sen började hon säga "Illiam hemma pappa".
Då hon ledsnat på babygungan så visade hon bestämt vad hon ville, hon ville gunga i stora gungan.
Men då jag lyfte upp henne så vägrade hon sitta, hon skulle stå som stora barn gör.

 Länge gungade hon ståendes, hon höll nästan på att klura ut hur man ger fart själv men inte riktigt.

 Så stor och nöjd hon såg ut.

 Då hon till slut sa "valmis" (=klar/färdig) så ville hon ge mig fart istället, och ja jag får faktiskt plats i gungorna.

Sedan gick vi hem med en väldig nöjd Sanna, där en mindre nöjd William mötte oss.
// Sargit