Rapport från gräsänklingen

Då Sargit som tidigare nämnt är på kurs den här veckan så är det upp till mig att hålla ställningarna här hemma.
Det är märkligt vilka kontraster det kan vara från dag till dag med barnen.
Igår var det hur lungt som helst, jag hämtade barnen från dagis och när vi kom hem lekte barnen snällt med varandra ända fram tills det var middag.
Där efter var det bad och läggning, och allt flöt på hur fint som helst.
Idag däremot...
Redan på dagis märkte man att William var lite trött och grinig då han bara skulle vara i famnen.
Sanna var lite lugnare men ändock märkbart trött.
När vi väl kom hem började kalabaliken.
Varken Sanna eller William var på humör för någonting alls.
Och tillsist gick de båda runt och menade att de ville sova, så det fanns inte så mycket att göra än att skicka isäng dem en stund medans jag började med maten.
Sanna sov väl i 15 minuter innan hon ville upp igen, men det räckte för att göra henne på bättre humör.
Så medans jag lagade mat stod hon bredvid och läste senaste Pondus.

  

Ganska sött faktiskt då hon bläddrade mellan sidorna och beskrev vad hon tittade på (tror jag iallafall).
William däremot fick jag väcka när maten var färdig och han var inte alls på bättre humör, utan fortsatte att bråka genom hela middagen.
Det var först när de fick på sig pyjamas och fick varsin vällingflaska som de satt tyst och snällt.
Läggningen blev också lite mer utdragen än vanligt då de hade fått sova på eftermiddagen.
Så först strax efter nio tystnade det i deras rum.
Nåväl, vem har sagt att småbarnslivet ska vara enkelt?

//M-P