På eftermiddagen ändrades våra planer lite.
Vi var och tittade på ett hus och som förut så ville barnen flytta in på en gång då det ju fanns massa "nya" leksaker där ju.
Men själva huset kändes som att det var lite för mycket att fixa för vår del så det får vara.
Jakten fortsätter.
Hastigt och lustigt så bestämdes det att vi skulle hälsa på hos Heidi, Zacharias och Amelie (Oscar var på jobbet).
Vi lämnade vagnen i bilen då båda faktiskt kan gå själva längre sträckor numera.
Men idag visade det tydligt att de inte ville gå längre än genom parkeringen.
Sedan dög bara pappas armar, tur att han har en stark rygg...
Barnen var jättenöjda, William roades lätt då jag tog kort på dem.
Då försökte han busa genom att peta på linsen och skrattade då jag flyttade på mobilen/kameran.
Utanför Zacharias hus så finns det en lekplats som lockade, så det blev en lekpaus en bra stund där innan vi lyckades övertala dem att gå vidare.
Inne fanns det många roliga leksaker som Zacharias gärna delade med sig av.
William har kommit in i en period där bilar lockar mer än annat, är det medfött tro det här med bilintresse hos pojkar? Fast o andra sidan har det börjat först nu så kan ju vara influenser från andra också.
Lilla Amelie gick med på att sitta hos mig i hela fyra minuter denna gång, sedan blev saknaden efter mamma stor eller om det var maten...
Ena mjölkmonster har vi fått plötsligt, hann knappt hämta mer åt den ene då den andre hade tömt sitt glas.
Heidi hade bakat goda brownies med mariannekulor i, mums!
Resten av tiden hade barnen läsklubb tillsammans.
Många böcker plöjdes igenom.
Sanna var lite mammig också, här tankar hon närhet innan hon återvänder till grabbarnas sällskap.
M-P blev beordrad av sina barn att läsa för dem, vi mammor funderade ett tag på att smita iväg och lämna barnen i hans vård då det verkade gå så bra.
Men latheten tog över och vi slappade kvar i soffan.
Amelie följde väldigt intresserat på allt som hände, sova hade hon inte tid med alls tyckte hon.
Tack för en trevlig lek och fika stund, det får vi göra snart om igen.
// Sargit