Sova? Vi? Varför det?

Imorse vaknade jag av att M-P kom in med Sanna i famnen och sa "här har du en liten present", sedan fick jag ett gosigt barn i famnen som mycket hellre ville vara med sin far.

Jag mutade henne till slut med att hon fick leka med min älskade lilla gröna.
Big misstake!
Då jag halvslumrade så lyckades hon slå av spelet, omorganisera min display och nästan ringa någon i min adressbok (var snabb med att stänga av så jag hann inte se vem hon ville ringa).

Jag kom hem lagom då barnen redan låg i sina sängar.
Men det dröjde inte länge innan båda glatt infann sig i dörröppningen, och strax hos mig då de upptäckte att grinden inte var stängd.
M-P skyndade sig vidare till sin träning och jag började kämpa med att få barnen att stanna kvar i sina sängar medan jag värmde mat till mig och senare åt den.
William nöjde sig till slut med att läsa bok en lång stund.

Sanna skrek hysteriskt så fort jag gick ut, hon klättrade ur sin säng och ställde sig vid dörröppningen och skrek tills jag gick dit.
Lyfter henne tillbaka till sängen och går ut och så börjar det om igen.
Så här glad såg hon ut varje gång man kom tillbaka, och så klamrade hon sig fast i mig och ville inte släppa taget.

Då jag slängt i mig maten, med många avbrott, så la jag mig ner bredvid Sanna.
men då ville hon ha bok att läsa. Jag frågade om hon ville läsa bok eller ha mig bredvid, svaret blev "läsa".
Ratad för en bok alltså.
Senare ville hon dock ha mig bredvid och somnade inom två röda.
Flyttade över till Williams säng och fick även honom att somna inom några minuter, lyckades nästan söva mig själv.
Nu kom min älskade hem så nu blir det kvällsfika innan det är godnatt.
// Sargit