Mamma är på läger

Lämningen på dagis gick smärtfritt igår, om man bortser från att jag fick ett rejält motionspass på vägen dit.
Det hade kommit över 20cm snö och vägen var oplogad.
Jag tog pulkorna men det gick knappt att dra dem framåt.
Barnen som brukar älska att åka pulka skrek av rädsla då det guppade och hade sig så de nästan välte.
Efter lämningen skottade jag snö för första gången bakom vår bil sen vi flyttade hit för snart åtta år sedan.

Har inte behövt det då det oftast hunnits ploga eller så har M-P skottat det värsta.
Trots detta träningspass på morgonen så var det svårt att köra ut från parkeringen, tur att grannens bil var borta så jag kunde uttnyttja hans p-plats.
Gårdagens snö ställde till det för vår resa till konfirmationslägret då det var klass 2 varning på vägarna dit vi skulle så bussen kunde inte ta sig fram.
Men efter mycket trixande och överläggande, samt att det klarnade upp, så körde vi på i alla fall fast några timmar senare (denna försening fick jag reda på innan jag skulle väckt barnen, så de fick sova till nästan vanlig tid på morgonen)..
Kanon väder fick vi på eftermiddagen och allt flöt på bra.
Jag ringde bara en gång för att höra hur mina små älskade troll hade det, imponerande eller hur!
Kan ha berott på att jag inte hann prata så länge i telefon.
Natten var lång, efter knappa tre timmars sömn så känner jag mig ovanligt pigg för tillfället.
Har ett gäng konfirmander som inte förstått vittsen emd att sova på natten, tänkte säga att det påminner om vakande nätter med barnen men våra har ju inte strulat med sömnen så ofta. Oftast bara då de varit sjuka.
Skillnaden är väl att ett barn kan man få tyst på till slut emd tröstande och napp, medan konfirmander får man inte tyst på varken med hot, mutor eller resonemang.
Nåja, en ny dag väntar med klarblå himmel som skymtar bland molnen.
Ska börja dra mig mot frukosten och sedan ringa och höra hur mina älskade små troll har sovit inatt.
Hoppas ni läsare får en trevlig dag, det kommer jag få vet jag.
// Sargit