Forts. på trillingföräldraskapet för en dag

I samma stund jag publicerade förra inlägget så vaknade våra små troll.

Det liv de förde väckte då även Emma.
William hade vaknat på helt fel sida, han var grinig och nappfixerad, ingen bra kombination.
Han vägrade släppa nappen och konsekvensen blev att han fick vara kvar i sängen tills han gick med på att lägga ifrån sig den.
Det tog nästan en halvtimma, eller som en hel evighet beroende på vem man frågar.
Till slut blev han på bättre humör en stund i alla fall.
Här bilder på de små vid en glad tidpunkt under mellanmålet.

 M-P sprang iväg med tvätten och sedan klädde vi på oss och gick ut på baksidan.
William var väldigt svårövertalad och det var bara skrik och protester, så vi tjejer gick i förväg.
Sanna frågade oroligt flera gånger efter William då hon hörde hur han skrek argt i trapphuset och vi redan var tre våningar upp på väg till ytterdörren (vi bor ju i terasshus för er som inte visste det).
Väl ute styrde Emma och Sanna glatt stegen mot lekplatsen.
Vi åkte rutchkana, som var mycket lättare då M-P lyckats sparka bort den hårda snöklumpen där.

 Att gunga är ett måste för Emma och för Sanna.
Men snön var lite för hög så fötterna tog i, därför blev det inga höga farter.

 M-P tog chansen att gunga han med då Emma fått ögonen på annat.

 Grävskopan! Och "kojan" under rutschkanan.

 "Vi har en liten konferans här. Så var god stör ej"

 William blev på bättre humör så småningom, men det tog sin lilla tid.
Men när han väl var glad så var han verkligen glad.

 Tyvärr så började jag frysa, då jag inte hade tagit på mig varken långkallingar eller termobyxor då min älskade make sa att det var jättevarmt ute och att jag borde klara mig.
Vet han inte att jag är den mest frusna människan i europa? (något överdrivet men ni förstår vad jag menar).
Så det var bara att bege sig in igen efter bara fyrtiofem minuter med välbehövlig frisk luft.
Direkt valde barnen sina leksaker, och utan bråk hör och häpna.
Hos oss har vi en lite upp och ned vända könsroller, eller vad säger ni?

 Sanna blev plötsligt jättemammig och ville bara vara med mig.
Så hon hjälpte mig med middagsförberedelserna som ni ser.
Skålen innehöll potatisskal ifall ni undrar.

 Att få händerna tvättade före maten är ett äventyr det med.

 Sannas mammighet blev bara värre och värre.
Så här hängde hon vid mina ben så fort hon inte var i min famn.

 Mat fick vi till slut, gjorde potatisklyftor i ugn för första gången.
Till det ugnsgrillad korv av ett finskt märke (så klart) samt wok-grönsaker.
Konstigt nog hade ingen av barnen någon riktig aptit, fast de älskar korv i vanliga fall.

Efter att vi hunnit leka lite, bland annat lägga pussel (mest William som roades av pussel), så var det dags för pyjamas och välling.

Alla tre samlades snällt vi soffan med sina flaskor framför starten av deltävling ett i melodifestivalen.

Sanna vägrade lämna min sida som ni märker.

Jag fick natta Emma medan M-P läste saga och nattade våra små troll.
Det tog nästan fyrtio minuter av sång och påfyllning av välling innan Emma sov djupt, men det gjorde inte Sanna och William.
Tyvärr räckte inte det att jag "vann" nattningen då jag ändå missade större delen av melodifestivalen.
Men numera går det ju "hundratals" avsnitt innan den riktiga finalen, så jag hinner nog se mig mätt på den i alla fall.
Det roligaste är ju för min del finalerna, den stora och den europeiska, dem vill jag inte missa.
Insåg precis att det är ju söndag imorgon, och att jag ska vara på jobbet strax efter nio.
Blev lite dagvill då jag höll på att återhämta mig i fredags, skönt att det gick snabbt över för denna gång.
Först ljusgudstjänst och därefter tvillingträff!
Ska bli så roligt, hoppas bara att det kommer några denna gång på tvillingträffen.
Har blivit lite klent med deltagandet av olika anledningar i höstas.
Men det innebär att jag nu måste krypa till sängs för att orka upp imorgon.
// Sargit
P.S.
Hatten av ännu en gång för trillingföräldrar (och för trebarns eller fler).
Tänkte några gånger att hade alla tre varit på samma humör som William samtidigt, eller lika mammiga som Sanna samtidigt, så hade vi föräldrar fått söka vård för länge sedan...