Barnarbete

Efter frukost idag visade barnen tecken på att vilja gå ut på altanen igen.
Så klart de fick det så på med munderingen och ut med ungarna medan mamma och pappa röjde och gjorde sig i ordning.

 Denna syn lämnade jag efter mig då jag gick iväg på dagens Convention möte (vår klubb, Crazy Flutters, ska annordna squaredance convention 2012, så mycket jobb har vi framför oss).

 Då jag kom hem senare på eftermiddagen så möttes jag, förutom av min familj, även av nästan hela familjen Beutler.
Snabbt bjöd vi in dem till middag (vilket slutade med att jag slapp laga maten).
Då städning stått på schemat länge men orken eller lusten inte infunnit sig så var det dags att börja lite nu då.
Jag började torka damm i barnens rum då det började synas lite väl mycket.
Snabbt fick jag hjälpredor som gjorde jobbet kanon bra, fast det tog mycket längre tid än om jag skulle gjort det själv.
Sanna var väldigt nogrann i sitt dammande och noga med att efter varje hylla så skulle trasan blötas i baljan.
Senare tog William över damtrasan och visade sig vara lika skicklig han med att hantera den, han försökte till och med vrida ur trasan då han blött ner den i baljan.

 Nogrann var hann,

 till och med väggarna skulle torkas av.

 Elin ville också hjälpa till, hon hämtade en till trasa och satte igång.
Riktigt duktig var hon men då Lina (som anslutit sig till oss) frågade om hon kunde städa hemma också blev svaret nej.
Roligare att städa hos andra ju...

 Sanna ville vattna blommorna. Jag fyllde lite vatten i kannan som hon själv bar från köket till vardagsrummet och sedan vattnade hon blommorna, rättelse blomman (den fick nog vatten för hela månaden på en gång).

 Om och om igen fick jag fylla på hennes lilla kanna.
William tittade nyfiket på.

Måste komma ihåg att använda barnarbetarna lite mer i framtiden, då de verkar tycka att det är jättekul att hjälpa till.
Till efterrätt fick vi glass, återigen kom livsnjutaren fram i Sanna som ville bara ha mer och mer.

 Men William var nöjd efter några skedar.
Skillnad också i sättet de äter, William behövde vi inte torka av något efter glassen, varken händer eller haklapp, medan Sanna hade glass över hela ansiktet och förklädet.

Nu ropar sängen på mig, men jag hann blogga ikapp helgens händelser i alla fall.
// Sargit