I eftermiddag då vi gick hem från dagis så var månen framme (liksom de flesta dagarna vid den tiden).
Samtalet nedan sker på finska från min sida, men för er skull har jag översatt mina ord men inte barnens.
Jag: Ser ni vad som finns där uppe?
Sanna: Måne!
Jag: Det stämmer, månen.
William: Kuu!
Jag: Precis, månen är det.
Sanna (bestämt): Måne!
Jag: Måne ja.
Sanna (väldigt bestämt): månne!
Jag: Ja, månen det stämmer.
William: Kuu... månne!
Sanna (nästan argt): MÅNNE! MÅNE! MÅNE!
Jag: ja men på finska heter det måne.
Sanna (skriker): MÅNE!
Detta fortsätter en stund med lite olika sätt från mitt håll att förklara att det heter "kuu" (uttalas ko med långt o) på finska och "måne" på svenska.
Men Sanna ger sig inte föränn jag säger "ja, månen" på svenska som svar.
Ska bli intressant att höra hur hon och William i framtiden använder sina språk.
De kan många ord på både finska och svenska, men av någon anledning är det inte många ord de kan både det finska och svenska ordet på.
// Sargit
Vi har lärt Zach "mamma säger, pappa säger". T.ex: "Mamma säger vihreä, pappa säger grön". Nu har Zach börjat använda det själv också utan att vi säger något. Så i morse satt han vid frukostbordet: "mamma sanoo lintu, pappa sanoo fågel!" Och när vi var hos farmor så sa Zach själv att "mamma säger kamun (hans eget ord för "kananmuna"), farmor säger ägg!" Så han verkar förstå att farmor säger likadant som pappa.
SvaraRadera