Sanna kvällsmänniskan

Samma scenario mötte mig ikväll då jag kom hem strax före nio.
William sover men inte Sanna.
Efter ett tag ger jag upp och tar upp henne, efter att hon pekat ut till vardagsrummet ett x antal gånger och sagt "schitta här", hon var inte alls trött utan väldigt glad och nöjd.
M-P hade ju sin sedvanliga spelkväll och ikväll fick han sin egen lilla fanclubb som hejade på.
Sanna "sprang" från ena axeln till den andra och kikade fram på skärmen och pratade glatt på och pekade som om hon sa där pappa där eller nåt.

 Flera gånger fick jag lyfta bort henne och ofta satt hon länge lugn i min famn.
Då hon började slingra sig och ville gå iväg frågade jag bara om hon ville lägga sig i sin säng istället.
Svaret blev ett väldigt tydligt "nej" och sen satt hon still en lång stund till.
Så kul att kunna kommunicera med henne på ännu en ny nivå...
Hon läste bok och busade med pappa och då pappa blev "dödad" i spelet så fick Sanna sitta med hörlurarna på och lyssna på "grabbarna".
Hon var så koncenterad att jag är rädd för att det är en blivande spelfantast det här.

Då M-P skulle ta hörlurarna ifrån henne blev det högljudda protester.
Ungefär samma tid som igår somnade hon ikväll också, strax efter elva.
Mer om barnens dag får ni läsa om en annan dag då min älskade make hinner sätta sig och blogga lite.
Svårt för mig att skriva om det då jag inte ens varit med...
Nu ropar John Blund på mig.
// Sargit