fredag 17 december 2010

Så typiskt, så fort man är "ledig" så händer det

Dagen började illa, jag hade på natten innan jag la mig skadat ryggen men visste inte hur illa föränn senare.
Jag hade sådan smärta i ryggen att jag knappt klarade av att kliva upp ur sängen.
Vet inte hur jag lyckades få barnen ur sina sängar men smärtsamt var det.
Som tur var så hade jag redan hjälp på väg då Lina och jag hade planerat att hjälpas åt med diverse sysslor idag och börja hos oss under förmiddagen för att fortsätta med annat hos henne på eftermiddagen.
Nu blev det ju ingenting gjort istället.
Av någon anledning så var barnen på gott humör och sammarbetade bra idag, de kände väl på sig att mamma inte mådde bra.
Lyckades få på barnen nya blöjor och kläder för dagen samt servera frukost innan Lina kom.
En glad Sanna med bus i blicken redo för dagen.
 William vars favorit uttryck numera är "Shitta här" om det så är på soffan, i famnen eller i vagnen.
 Till slut var vi alla på väg till dagis. Lina drog barnen i pulkorna. De älskar verkligen att åka pulka.
 Själv kände jag mig som en blandning av "Ringaren i Notre Dame" och en gammal gumma.
Mer än så här kunde jag inte räta upp ryggen och ont gjorde varje steg jag tog.
 Då vi kom fram till gästparkeringen gav jag upp och Lina fick lämna barnen själv fast jag tänkt följa med till dagis.
Barnen var inte så glada åt det men Lina spexade till färden och gjorde allt för att de skulle glömma bort att mamma inte var med.
Sedan började en lång smärtsam förmiddag.
Först läkarbesök där jag fick bekräftat att det var mitt livs första ryggskott.
Fick tre sorters smärtstillande tabletter utskrivet samt rådet att inte sitta för mycket, då sittandet var i princip rena döden för ryggen, utan mer sängläge då jag vilar men att röra mig som vanligt så mycket som möjligt.
Vi hade en kvart kvar efter läkarbesöket innan apoteket öppnade så vi tog oss in på Maxi där jag sakta tog mig  framåt med många vilopauser.
Då jag kom fram till apoteket och kassan så visade det sig att deras datasystem var ur funktion så de kunde inte hantera några recept idag.
Bara att åka till Märsta C istället och apoteket där.
Då jag väntade på min tur på apotek nummer två så gick plötsligt brandlarmet!
Alla skulle utrymmas. Skolungdomar från skolan bredvid sprang ut i strumplästet i snön och jag såg några som bar sina kompisar på sina ryggar för att de inte skulle bli blöta om fötterna.
Själv hade jag mer och mer ont och svårare att röra mig, då sa Lina att vi åker till Valsta då vi inte visste hur länge det skulle dröja innan de kom igång här.
Väl i apoteket i valsta höll det på att bli problem igen då läkarn tydligen skrivit fel antal i förpackningen på en av tabletterna jag skulle ha, men hon löste det till slut.
Äntligen kunde jag ta mina "droger"!
Då vi åt lunch på "Fyra små rätter" så började tabletterna verka, så skönt!
Men vad jag blev yr ett tag.
Efter den sena lunchen åkte vi hem till Lina och vilade en stund på deras nya soffor i vardagsrummet som nu är i bruk.
Somnade nästan av utmattning.
Men snart var det dags att ge sig av till en napropat i Väsby som jag lyckats få tid till på eftermiddagen (efter ett tips från M-P.s kollega, tack Stefan).
Jätte trevlig och skicklig ung man som har en gudagåva i sina händer. Efteråt kunde jag stå och gå rakt!
Visst kändes det lite smärta fortfarande men inte alls samma som innan.
Sedan åkte vi tillbaka hem till Lina där jag somnade i deras soffa.
Min pappa hade lovat hämta barnen från dagis då de skulle hämtas samma tid som jag var hos napropaten.
Han tog hand om barnen tills M-P kom hem från jobbet. Tusen tack pappa!
Guld att få vila lite så att jag orkade med kvällen sen.
Vaknade av att brasan sprakade men annars var huset helt tyst, Lina hade åkt för att hämta sina barn på dagis.
Jag hann skala lite potatis och morötter till middagen innan huset blev invaderad av familjen Beutler och min familj.
Sanna hittade snabbt pianot och tillbringade mycket tid där.
 Båda barnen gillade tonerna som hördes då de spelade på pianot. Då vi väl har hus så måste nästan ett piano bli en av våra inventarier.
 William fick chansen att spela lite själv också medan Sanna gjorde annat.
Efter god middag och mycket lek och bus så körde jag hem min familj.
Sedan åkte jag tillbaka för att basta och bara vara en stund. Hann till och med göra lite handvård med produkter jag fått i julklapp från min mamma förra året. Kanon skönt!
Tusen och åter tusen tack till Lina för din hjälp och stöd, utan dig hade jag nog inte "överlevt" dagen så pass bra som jag gjorde.
Väl hemma igen så hittade jag min älskade make i soffan halvslumrandes med tv:n på Gladiator.
Jag satte på vattenkokaren för att göra lite kvällsthe men medan jag väntade la jag mig en stund bredvid M-P i soffan, sen sov vi båda gott.
// Sargit

4 kommentarer:

  1. Sargit: Nog har du tur i oturen....vilken otur att få ryggskott men vilken tur att du har goda vänner och familj. Och barna....vad jag längtar att få träffa dem!!

    SvaraRadera
  2. Snaaaart kommer syster hem och då blir du så glad att allt känns mycket bättre! ;)

    SvaraRadera
  3. Aj aj Sargit! De låter inte skönt! Fasar att nåt sånt ska hända mig, men mina barn är lite större än era och kan fixa med påklädning o sånt själv.. (fast ibland så kan man undra :-P)
    Hoppas du blir bra snart!

    Kraaaam

    SvaraRadera
  4. Jooo jag gillar tröjan William har på sig!! =)) Jättesöööööt!! Bara synd att tjejerna inte är mindre för Mykidoo har ju så himla fina kläder till dom mindre barnen! =))

    SvaraRadera