Pulkbacken - äntligen

Idag efter frukost kom vi äntligen iväg ut med pulkorna.
Målet var den lilla pulkbacken i vår närhet, nåja närmare bestämt en liten kulle.
Barnen gillar verkligen att åka pulka, vi vuxna fick kämpa oss blå för att dra dem upp för den lilla kullen då det var väldigt mycket lössnö där.
Men upp kom vi.
Heidi och barnen på toppen av kullen.

 Här ser ni Heidi och William på väg nerför backen.

 Barnen fick nöja sig med två åk var då vi vuxna inte orkade uppför backen mer.
Istället tog vi en lång promenad, det var lättare att dra pulkorna på plogad promenadväg.
Vi gick förbi familjen Andersson och sa god jul innan vi vände hemåt.
Där bestämde sig Sanna för att hon ville gå, det fick hon.

 Hon gick nästan hela vägen hem, först efter isplanen (där en snäll pappa skottade bort snö så hans barn kunde åka skridskor) så gick hon med på att sätta sig i pulkan igen.
Något barnen tyckte var kul då de satt i pulkorna var att dra handen i snön bredvid där de åkte.

 Barnen somnade gott efter lunchen sen efter all frisk luft de fått, och vi vuxna har fått motion för minst en vecka framåt.
Skönt med en lång promenad även om ryggen säger ifrån nu efteråt.
Seija kom på fika och hann säga hej till barnen innan de skulle sova. William känner igen Seija både i telefon och då han ser henne vilket vi tycker är konstigt då de inte träffats så ofta iaf.
Han ville att Seija skulle följa med och leka med honom men det var ju sovdags då.
Då Seija frågade om tomten kommit igår så blev Sanna rädd, hon trodde att tomten skulle komma igen stackarn.

Senare på eftermiddagen så fick jag säga adjö till min kära syster som skulle tillbaka hem till Finland igen.
Seija skulle köra henne till hamnen.
Själv satt jag och bloggade ikapp (som ni säkert märkt redan) och inväntade min älskade makes hemkomst från jobbet.
Ikväll blev det en ren familjemiddag med pommes, lövbit och en massa annat gott till.
Sanna svullade majskolv igen medan William nästan hällde  i sig bearnaisesås.
Gott var det men man åt alldeles för mycket igen.
William har under kvällen frågat efter Heidi några gånger, han har under hennes vistelse hållt koll på henne och ropat på henne så fort Heidi gått någonstans där han inte ser henne.
Då jag visat bilder på datorn så har barnen nämnt både Heidi och Nadja med namn då de sett dem.
De börjar komma ihåg mer och mer av det som hänt.
Vi såg på "Trolltyg i tomteskogen" med barnen efter middagen.
William skrek så fort en tomte med skägg visade sig, medan Sanna satt och pratade och sa "tomte" och försökte förklara något jag inte förstod, mer än "illiam, tomte" kopplade jag till att William är rädd för tomten vilket hon sa "jaa" som svar till.
Men William tittade från och till iaf medan han höll hårt i pappas i-phone (som han lyckats sätta på musik på).
Tror att rädslan för tomten har avtagit lite nu.
Säga vad man vill men "Trolltyg i tomteskogen" kan man inte tröttna på i första taget, jo förresten signaturmelodin som hörs innan man sätter igång filmen då den går på repeat...
// Sargit