Luciatåg i förtid

Jag fick sovmorgon idag!
Sanna väckte mig först efter åtta och sen somnade hon om, så vi klev upp först närmare nio.
Förmiddagen roade sig barnen med sina Luciautstyrsel som jag införskaffat åt dem.
Tänkte att det kan vara bra för dem att få pröva dem inför måndagen, vilket var bra för häromdagen vägrade William ta på sig stjärngosseluvan men idag gick det bra.
De gillade att spegla sig i hallen som ni ser.

 Fick knappt av Sanna kronan men lyckades till slut innan lunch.

 William blev också förtjust i kronan, han ville hellre ha den än sin luva, som tur är har han en snäll syster som lät honom låna den.

 Efter lunch satte jag två jättetrötta barn i vagnen med hjälp av min nyligen hemkomna make.
Planen var att ta en promenad fram och tillbaka till Steningeslotts julmarknad, men jag hann inte ens ut genom dörren innan Sanna sov.
Ångrade att jag gav mig av då jag närmade mig mitt mål då det inte är någon promenadväg utan väldigt tät trafikerad (vid denna tid på året) liten bilväg och snömodd på det.
Men det positiva är väl att jag fick min dagliga motion för hela veckan som gått bara under denna fyrtiominuters promenad.
William sov ingenting under hela promenaden eller senare.
Fick också möta en trevlig äldre herre som gick ikapp mig och hjälpte mig skjuta på vagnen en bra bit på vägen.
Skönt med hjälpsamma och trevliga människor, man blir så glad då man träffar på dem.
Väldigt mycket folk var det på steningeslott julmarknad, och att ta sig fram med tvillingvagn är inte det lättaste i vanliga fall heller.
Vart jag än ställde mig så kände jag mig i vägen.
Min mamma har ett bord där hons säljer hantverk så det var mest för att säga hej till henne som jag tog mig dit.
Köpte med mig lite äppelmust och några andra liknande flaskor inför julen, men för övrigt blev det inget mer inhandlat då jag knappt hann se vad som fanns.
Jag var fullt upptagen med att hålla barnen nöjda då de egentligen hellre ville gå runt än sitta i vagnen.
Men att släppa två små troll lösa bland en massa glas och annat ömtåligt samt trängseln av människor var inte så lockande.
Istället fick de nöja sig med att smaska på bananer och provsmaka knäckebröd.

 Jag ringde faktiskt M-P och bad honoom hämta oss då jag inte ville gå samma sträcka igen, denna gång i mörkret.
Då han kom hade trängseln lättat något och Sanna hade fått knata dit näsan pekade med en smått stressad mamma med hökögon och vagn bakom sig. Men hon var jätteduktig och rörde inte några saker alls utan gick med raska steg framåt och tittade sig omkring.
Väl hemma igen var det dags för middagsförberedelse, Pizza.
Sanna hjälpte mig ha i mjöl i degen och sedan hjälpte båda barnen till med att platta ut degen på plåten och även att sprida ut ingredienserna på pizzan.

 De var jätteduktiga men vissa skillnader fanns det i deras teknik.
Då de la på fetaost, salamin och paprikan så var de lika duktiga, men då det kom till osten så började de med att ta en näve och slänga ner den i en hög på pizzan.
Men då William såg hur jag gjorde, spred ost lite i taget med ena handen, så började han härma mig!
Vår blivande lilla kock kanske...
Pizzorna blev jättegoda och alla utom William (som var alldeles för trött) åt med god aptit.

 Efter middagen försökte jag länge halvhjärtat få på barnen pyjamas, var så trött själv att jag höll på att somna flera gånger bla i soffan och på hallgolvet (som faktiskt trots hårdheten är skön att ligga på).
William och Sanna fortsatte att roa sig med sina luciaattiraljer förutom med lego och klossar.

Till slut kom barnen i säng och somnade rätt så fort.
Bakning av lussebullar med min vän Jane stod på kvällens schema, men det blev inställt då våra små varit mer hostiga och snuviga idag och Jane inte ville riskera att familjen blev sjuka igen.
Men vi tar det en annan dag.
Och då jag inte har så mycket energi kvar i mig så orkar jag inte baka själv heller, istället ska jag krypa ner i soffan med min älskling och se på film och frossa i godis.
// Sargit