Vi lyckades!
Vi kom till dagis tjugo över åtta, hade ringt tidigt och kollat om barnen kunde äta frukost där och det fick dem, men att frukosten skulle vara tidigare på grund av fotograferingen.
Barnen hann få i sig yoghurt och macka i alla fall, jag var sedan kvar under frukosten och fotograferingen.
Blev väldigt imponerad av fotografen som verkligen kunde få barnens fokus.
Sanna och William var så söta och satt snällt då det vart porträttbildsdags, men då vi skulle ta syskonbild med dem så hade de lessnat på det hela och ville inte alls sammarbeta utan hellre bråka med varandra.
Sedan hjälpte jag till att få på William kläder för utomhusvistelse, blir ju en del numera då det blivit kallare.
Sanna verkade inte riktigt förstå att William skulle få stanna men inte hon.
Då William satt i sandlådan och lekte så satte jag Sanna i vagnen och bad henne vinka hejdå till William, då visade hon tydligt med handen att "Illiam" skulle sätta sig bredvid henne i vagnen.
William verkade lite förvånad och höll på att bli ledsen då vi gick, men tyckte väl sedan att sandlådan var mer intressant och fortsatte med sitt.
Jag hade jagat på telefonen efter en läkartid för Sanna men kom inte ens fram till barnläkarmottagningen, så efter ett tips från en av fröknarna så chansade jag och åkte till din doktor i Eurostopp som hade öppen mottagning fram till tio.
Det gick bra där. Sanna härjade i väntrummet innan vi kom in till den trevlige farbror doktorn som konstaterade att det var ögoninfektion och skrev ut ögonsalva.
Två till tre dagar ska Sanna vara hemma från förskolan. Suck.
Därefter fick Sanna följa med mig till jobbet då jag hade planeringsmöte på förmiddagen.
Så klart man får lyxa till det lite då man är sjuk, Sanna fick sina favoriter att mumsa på, vindruvor.
Hon fick även en bit av min hembakta bulle jag haft med mig till fikat, dessa godsaker höll henne glad under hela mötet.
Sen att morfar dök upp gjorde ju det hela lite lättare även om Sanna hellre ville sitta hos mig och rita i mina anteckningar.
Precis innan sopplunchen så ringer de från dagis, även William har fått tecken på ögoninfektion.
Så det var bara att åka och hämta honom, som tur var kunde min pappa göra det så jag kunde ge mat till Sanna.
Soppan gick verkligen hem för henne idag., hon åt nästan två portioner!
Både Sanna och William var hur glada och pigga som helst och visade inte ett tecken på att vara sjuka förutom geggat i ögonen.
Efter lunchen tog min pappa barnen på en lång promenad så jag kunde jobba ifred en stund.
Barnen somnade nästan innan morfar börjat gå och sov sedan i hela två och en halv timma!
Jag hann med det viktigaste inför kvällens förberedelser innan jag körde hem barnen, morfar skulle se efter dem tills M-P kom hem.
Men det behövde han inte göra visade det sig då M-P kom hem samtidigt som vi, istället fick han komma på fika och äta mina bullar och leka med barnen.
Själv kom jag hem strax efter åtta på kvällen och var helt slut!
Hann säga godnatt till barnen inann M-P började natta dem.
Så skönt att nattningen har börjat fungera så bra numera, efter att man sagt godnatt och gått ut så pratar de en stund och somnar sedan själva. Vi behöver inte längre nöta golvet för att gå in och stoppa in nappar i ett i de små munnen.
Medan M-P började med sin spelkväll vid datorn blev jag glatt överraskad av att desperata hemmafruarna börjar igen, jippii!
Jag låg i soffan och följde spänt vad som hände, i sisådär trettio minuter.
Det var då mina ögonlock gav upp och föll ner då de inte orkade hålla sig uppe mer.
Någon gång efter midnatt vaknar jag till av att M-P precis gått och lagt sig.
Jag undrar irriterat varför han inte väckt mig och får till svar att det hade han gjort, tre gånger då jag till och med pratat med honom...
Ajdå, måste ha pratat i nattmössan.
Men inte undra på då sömnbristen varit stor den sista tiden...
// Sargit
Förväntar sig att få kort!
SvaraRadera