Ute i det fria - eller något

Då vi gått en stund så ville varken Sanna eller William sitta i vagnen längre så de fick så klart gå själva.
Vi gick en bra bit, till oriongatan, där barnen hittade en lekplats som fångade deras intresse.
Snabba som vesslor styrde de stegen dit och inte mot gungorna som jag trodde först utan mot rutschkanan. William "slängde" sig nerför kanan utan tvekan flera gånger om.
Så fort han kom ner var det bara upp igen som gällde.

Sanna nöjde sig med två åk, för att sedan klättra upp och nerför trapporna själv.

En liten lekstuga fanns där också, den gillade William såpass att jag till slut fick bära honom därifrån.

Sanna försökte hjälpa mig då hon förstod att vi behövde gå vidare, genom att gå fram till William i stugan och ta tag i hans hand för att visa att "kom nu brorsan".
Det har hon börjat med på sistone då William vägrar till exempel gå ut genom ytterdörren eller inte följa efter då man ropar när man är ute och går.
Hon tar väl hand om sin lillebror.
På ren impuls så hamnade vi hos min pappa för lunch efter att vi hämtat ut ett paket med barnens overaller jag vunnit (köpt) på tradera.
Att pussas har blivit en grej för barnen, fortfarande så får inte jag så många pussar då jag frågar utan då pussar de varandra istället.
Här har William fattat tycke för en kanin-handdocka som fick ta emot mycket ömhet från honom.

Eftermiddagen försvann snabbt då vi blev kvar hos morfar.
Barnen vägrade sova på dagen, istället dansade de i vardagsrummet med varandra "på riktigt" för första gången.
Det såg ut som om de buggade då de höll varandra i handen och William snurrade in och sedan ut och så stampade de fötterna.
Vad det var för musik de hörde just då vet bara de då vi inte hade någon musik på just då.
Men senare dansade de till finsk musik, bla tango, som min pappa hade på sin mobil.
Då M-P slutade jobba fick han åka hem och byta bil för att sedan hämta oss.
Jag orkade helt enkelt inte ta en till promenad då jag nu tagit över barnens förkylning, blivit värre och värre under dagens gång.
Sömnbrist kan ju vara en bidragande orsak till orkeslösheten också.
Tur att Helena orkade ta en promenad med barnen så de (och min man) fick sova i alla fall femtio minuter innan det började bli dags för hemfärd.
Nattningen gick väldigt smidigt ikväll, kanske för tidigt att säga det då med vår tur så vaknar någon av dem så fort vi själva lagt oss...
Jag gick ut efter den sedvanliga proceduren med saga och sång, båda var vakna och pratade glatt på för sig själv eller med varandra för att plötsligt tystna.
De somnade som mitt i en mening.

Nu är M-P iväg och hämtar sista tvätten från tvättstugan och sedan är vår plan att ta ännu en tidig kväll (tio är tidigt för att vara oss), det behöver vi nog båda två.
Hoppas jag kommer upp imorn så jag klarar morgonrutinen inför lämningen på dagis, och att jag blivit av med denna förkylning.
Då barnen är friska och tillbaka på dagis, så är föräldrarna färdiga för en veckas semester och vila...
// Sargit