Löv och syskongnabb

Efter frukost och påklädning gav vi oss ut på en promenad i det fina soliga vädret, trodde vi.
Istället möttes vi av den arktiska vinden.
Men vi höll modet uppe och hoppades att den skulle avta med tiden.
Sanna ville ganska snart gå själv och även William härmade denna gång.
Men snabbt ville båda bli burna istället, vägrade både att gå och åka vagn.
En liten stund bar vi på dem men sen sa vi att nä nu får ni välja, gå själv eller åka vagn, det slutade med en högt protesterande William fastspänd i vagnen och en något missnöjd Sanna promenerandes, bara hon fick hålla min hand så gick det bra.
Efter en kort stund tog dock hennes upptäckarlust över och hon började samla på löv av olika slag som hon stolt visade upp för oss.

Då hon gick runt i godan ro och tittade på de fina löven så hittade hon även någon liten kvist att vifta med.
Här en mindre variant av de hon hittade.

Varje gång hon visat sina fynd till mig så ropade hon även på pappa som då fick komma tillbaka och titta då han oftast var en bit bort.
M-P åkte fram och tillbaka med vagnen som nu blev en karusell för William som uppskattade detta väldigt mycket.
Sen kom Sanna på att även William måste ju se hennes skatter, och så delade hon med sig av dem.

Vet inte om det var det som gjorde det men då ville även William gå igen och började även han titta sig omkring efter egna skatter. 

Den arktiska vinden gav med sig från och till men vi var lite frusna allihop efter promenaden.
Men skönt var det att komma ut ett tag och "vädra sig".
Efter lunchen, som Sanna hjälpte till med en stund, så gav sig M-P iväg på en innebandymatch och barnen somnade gott i sina sängar.
Själv tog jag också en kort tupplur efter att ha läst färdigt några föräldratidningar som låg och väntade.
Sanna vaknade först och då hade hon och jag en mysstund i soffan innan det började bli dags att väcka William.
Efter det sena mellanmålet så lekte vi alla ett tag i barnens rum, försökte härma djurläten men hur låter en giraff egentligen? eller en elephant? gick igenom en hel del av deras små leksaksdjur och det som William kan sen tidigare är hunden, ankan och alligatorn(!?) (fråga inte mig hur han lärt sig det, han lät som ett dovt monster i alla fall).
Sedan började det bli dags att förbereda middagen, fläskpannkaka.
William var fullt upptagen med att leka med sitt men Sanna ville inte lämna min sida, så hon fick hjälpa till med att röra i smeten och ha i mjölk och mjöl.
Gick jättebra, hon kan hon.
Mitt i matlagningen kom morfar på besök och medan pannkakan gräddades i ugnen så lekte vi alla i barnens rum.
Sanna åt med god aptit men William var inte intresserad av maten efter några tuggor.
Efter maten fick barnen ta ett välbehövligt bad och då passade morfar på att vinka hejdå, han fick slängpussar av sina barnbarn.
Ett tag gick badet som vanligt bra, men plötsligt började barnen att bråka med varandra.
Har inte hänt förut på detta sätt, de gav sig inte!
I ena stunden knuffar Sanna på William några gånger utan att lyssna på mig då jag säger åt henne att så gör man inte.
I nästa stund så slår/river william till Sanna från axeln neråt bröstkorgen så hon får tre röda sträck, och han gör det inte en, två utan tre gånger! Får hejda honom hela tiden och han lyssnar inte alls.
Och så fortsätter det en stund tills jag ledsnar ordentligt och säger att nu är det färdig badat och börjar tappa ur badvattnet.
Då fick de annat att tänka på då jag började tvätta deras hår (inte populärt från Sannas sida).
Småtjafset fortsatte även efter badet då de satt i soffan i sina pyjamasar, då bråkade de om en röd tröja.
Dragkampen slutade med att Willaim föll bakåt från soffan och hamnade i en obehaglig vinkel mellan soffan och soffbordet, men det gick bra han blev mest skrämd.
Det som kändes bra trots allt var att Sanna blev rädd och sympatigrät med William, hon grät mer än vad William gjorde.
Förhoppningsvis förstod hon att hon gjort fel och så visade hon empati vilket är bra.
Så då satt jag där med två trötta, ledsna barn på varsitt knä och kände mig lätt matt.
Tur att min älskade make kom hem lite tidigare än planerat, det gör saker och ting betydligt enklare att vara två mot två!
Barnen blev lite gladare sedan och resten av den korta kvällen gick fort och nu ligger de små trollen och sussar sött.
Själv sitter vi här som ena riktiga trötta tvåbarnsföräldrar, den ene vid datorn den andre lekandes med sin iphone och tv:n på i bakgrunden.
Oj vad vi är sociala ikväll...
// Sargit