Imse Vimse spindel...

Vid frukosten imorse skulle jag tända taklampan och blir då rejält skärrad när jag såg detta i ögonvrån.
(Lampknappen befinner sig nedanför vinstället)

Jösses vad jag inte alls gillar insekter eller små kryp av något slag då de är inomhus!
Men jag lyckades hålla inne med det spontana skriet för barnens skull, hoppade bara till.
Resten av frukosten höll jag noga ögonen på varelsen (i smyg för barnen) som förflyttade sig uppåt längst väggen.
Ringde ju så klart min make (som redan jobbade för fullt) och sa att han får gå på spindeljakt då han kommer hem, men han bara skrattade åt mig...
För övrigt så har jag och barnen slagit rekord i vilken tid jag går från förskolan.
Jag var bara tvungen att vara på jobbet senast kvart i nio imorse (normalt är jag där någon gång mellan nio och tio) då jag skulle vara kyrkvärd på morgonmässan.
Så jag väckte barnen en halvtimma tidigare än vanligt och försökte vara väldigt strukturerad hela morgonen.
Slutresultatet blev att vi var på väg till dagis tio över åtta och jag kom därifrån strax före halv nio!
Detta trots barnens tio minuters jag-vill-inte-ha-frukost-än-protest, som slutade med att de åt nästan all gröt till slut i alla fall.
Denna vecka har vi sällan kommit fram till dagis föränn nio tiden så detta var en klar förbättring.
Tro nu inte att det blir en vana denna tidiga timma, men ett mellanting vore bra att få till, att lämna barnen vid halv nio är väl målet så småningom.
Var på dansen ikväll, så skönt att få röra sig lite igen (missade ju förra veckan då jag var förkyld) men jag märkte att kroppen inte riktigt har återhämtat sig än.
Men körde på ändå, få se om benen protesterar imorn...
Min make och jag möttes i dörren då jag kom hem efter dansen, han hade nämligen innebandyträning som redan börjat.
Men laget vet ju att han kommer senare på torsdagar, hoppas de får träningstiden förskjutet en halvtimma snart så att M-P slipper stressa iväg så där.
Nä, nu ska jag fixa en kopp thé att värma mig med denna mörka höstkväll, kanske tända levande ljus också, för att sedan invänta makens hemkomst.
// Sargit