Öppnis och trevlig busschaufför

Under förmiddagen så började jag röja undan lite i hallen då det imorgon kommer hantverkare som ska lägga nytt golv med golvvärme där.
Mycket grejer som döljer sig i hallen, mer än vad det ser ut.
Min pappa kom förbi lagom till lunch.
Barnen var glada åt att få busa med morfar lite.
Sedan gick jag iväg på en söva-barnen-promenad.
Tyvärr var varken Sanna eller William inställda på att sova fast de var trötta, istället tittade de sig nöjt omkring på folk och annat.
Efter en timma kom jag fram till Märsta centrum och gick då till familjecentrums öppna förskola.
Jag har inte varit där en enda gång med barnen sedan de invigde de nya lokalerna.
I de gamla lokalerna var vi stammisar sen M-P började jobba igen efter pappadagarna.
Det var så skönt att slippa sitta hemma och hänga och se på allt man borde göra som det inte fanns ork till.
Men nu, två dagar innan barnen börjar på dagis, så tänkte jag passa på att vara lite social.
De första vi mötte var Saga med sina föräldrar.
De hade också precis kommit och då Johanna har semester så har de också tänkt hänga på öppnis de dagar de kan.
Så kul att se dem, det var länge sedan.
Britta och Lisa ("fröknarna") kände också igen barnen på en gång och verkade glatt överraskade av att se oss.
För övrigt var det inte många av de andra besökarna jag kände igen, några svagt bekanta ansikten fanns ju.
Vad fort man glömmer namn.
Sanna och William fann sig rätt snabbt i lokalerna som de inte vistast i på länge.
Att Sanna gillar allt som gungar är ju ingen hemlighet.
William fann en bobby car som roade honom en liten stund.

Medan vi andra var på sångstunden så ville Sanna enbart åka rutschkana om och om igen.
Så det roade hon sig med själv, lite hjälp fick hon av Sagas pappa Nisse.
Och fast de inte setts på säkert ett halvår så var inte Sanna blyg alls inför honom.

William var inte lika snabb på att "gå ifrån" mig.
Han var väldigt mammig idag och lämnade mig inte för många sekunder i början.
Skönt då att Sanna var nöjd så länge hon bara såg mig.
Först på slutet av sångstunden vågade William sig bort från mitt knä, efter att ha suttit fascinerat och tittat på allt som skedde runtomkring.
Såpbubblorna kan ha något att göra med att vågade lämna min famn...

Även William gillar rutschkanan.
Ett tag var det våra små troll som occuperade rutschkanan så att inga andra fick chansen, de släppte in några andra barn då och då, men båda hade lite svårt att vänta på sin tur, till och med då det bara var dem där. Sanna visade vem som bestämmer, ofta.
Hon sa ifrån högt då någon klättrade upp medan hon fortfarande satt där uppe.

Ett kök hittade barnen så klart till slut också.

Synd bara att det var strax innan öppnis stängde så de han inte leka där så länge.

Jag bestämde mig för att ta bussen hem efter att ha stannat till på Willys och handlat lite nödvändigheter.
Sanna somnade i affären, men inte William.
Ingen hemlighet att jag ogillar att åka buss då jag ofta inte fått plats och så tar ju vagnen rätt så mycket utrymme att kanske en liten barnvagn till kommer med samtidigt.
Första bussen som kom valde jag direkt att avstå att åka med i då det var en gammal variant med tre trappsteg upp. Inte en chans säger jag!
Sedan visade det sig att en man i el-driven rullstol skulle med samma buss som jag, visste att vi båda inte skulle få plats så jag bestämde mig för att ta 582 istället.
Skulle bli en liten promenad hem men struntade i det.
Det var den trevligaste busschauffören jag mött sen jag åkt med barnvagn!
Han kom bak för att ta fram rampen som dolde sig i en lucka på golvet (hade ingen aning om att det fanns sådana) men då jag var snabb så hade jag redan klivit på då det bara var en lätt höjning från backen.
Han undrade varför jag hade så bråttom och visade mig rampen då som han tänkt ta fram.
Senare då vi skulle av var jag och barnen de enda kvar på bussen.
Då erbjöd han sig att stanna längre fram från busshållplatsen om det vore närmare för mig att gå.
Men promenadvägen var ju nästan precis vid busshållplatsen så det behövdes inte.
Men det var snällt av honom att fråga.
Han ville även ta fram rampen till mig men jag övertygade honom om att det inte behövdes, att det gick bra.
Han var även mån om en äldre dam som klev på och av under vår tur.
Så roligt att få möta en trevlig omtänksam busschaufför istället för de som knappt visar med en min att de sett en.
Visst finns det fler trevliga chaufförer men det här var den första som verkligen var både hjälpsam och omtänksam som jag stött på.
Sanna sov fortfarande medan William envisades med att vara vaken.
Vid skolan frågade jag om han ville gå lite och det ville han.
Gick bra fram till lilla backen vid slutet av skolan.
Då styrde han sina små steg beslutsamt dit, klättrade upp och satte sig nöjt ner och bara tittade sig omkring.
Hur jag än försökte så lyckades jag inte locka honom att fortsätta gå eller ens komma ner till vagnen.
Han ignorerade mig totalt.

Till slut fick jag hämta honom då det började bli bråttom med maten.
Resten av kvällen har vi förutom ätit, badat och nattat barnen även tvättat och tömt hela hallen.

Så stor hallen ser ut nu då den är tom.
Hoppas arbetet går fort så vi slipper stöket i vardagsrummet och sovrummet som nu får husera allt som förvarats i hallen.

// Sargit
P.S.

Barnens vita byxor var inte vita längre efter idag, de höll sig rena i nästan två hela dagar.
Imponerande eller hur!