Andra inskolningsdagen

Hör och häpna och bli lite imponerad, för det är jag.
Jag var ut genom dörren halv nio redan!
Visst vi skulle varit på förskolan halv nio men för att vara oss så var vi tidigt ute.
Om man dessutom tänker på att vi igår var två och kom ändå mer försent och idag var jag själv med barnen plus att hantverkare dök upp mitt i frukosten.
Så det finns visst hopp om att vi får ordning på mornarna så småningom.
Barnen verkade inte så främmande för stället alls, men det tog ett tag att locka in dem då det var fullt ös på byggarbetsplatsen bredvid med stora maskiner.
Spännande ju!
Väl inne tog Sanna mig i handen och började dra mig med sig.
Mot rutchkanan så klart.
Där underhöll sig båda säkert en tjugominuter om inte mer.
Åkte själv gjorde de också till slut, det har de gjort förr men de känner sig väl tryggare om de får hålla i en.
Att vänta på sin tur får de fortsätta öva på, samt att flytta sig ur vägen då de åkt ner.
Men det kommer väl hoppas jag.
Kan ju hoppas att de inte tar efter de andra barnen som ville klättra uppför kanan istället för att ta trappan, men det lär de ju säkert göra snart. Sanna vågade sig iväg på upptäcktsfärd själv, men hon höll ett öga på mig där jag satt med William som höll sig i min närhet mest hela tiden.
Vid ett tillfälle, innan Sanna vågade iväg längre stunder, så gjorde hon som hon brukar och tog tag i min hand och drog för att visa att jag skulle följa med henne.
Men jag förklarade att "mamma sitter här och läser med William, så du får gå själv iväg och leka om du vill". Upprepade några gånger tills hon släppte min hand (som om jag plötsligt drabbats av någon smittsam sjukdom) och gick med bestämda steg mot rutchkanan.
Där satt hon en stund tills hon började åka ner med hjälp av en av fröknarna (förskolärare jag vet), för att sedan åka själv.
Själv satt jag kvar på andra sidan rummet och låtsades att jag var fullt upptagen.
William underhöll sig då med en roligt buss som lät när man tryckte på en knapp (denna buss blev det sedan bråk om mellan syskonen och katastrof blev det då mamma tog bort den helt).

Efter dagiset så promenerade jag till min mor för att senare äta lunch.
På vägen dit slängde Sanna av sig sin mössa någonstans, hittills är det nog bara hon som lyckats slarva bort saker utomhus bortsett från en napp och en sko.
Efter lek och bus hos mormor och god lunch så började William åter bli dålig i magen.
Vet inte vad det är men det krävdes byte av kläder igen.
Båda barnen började bli trötta så jag gav mig iväg på en lång söva-barnen-promenad i det mulna vädret med regn hängandes i luften.
Några droppar kom men tur nog har man en jacka som tål regn.
Blev en rätt lång promenad via affären och sedan för att leta efter Sannas mössa (som någon vänlig själ hade hängt upp på en buske) för att till slut komma fram till min pappa.
Var nog ute i lite över två timmar.
Genast blev det raska steg till leksakerna.
Även morfar visade fram sitt barnasinne medan jag satt utslagen i gungstolen.

Barnen fick prova något nytt till mellanmål.
Det blev en klar succe som måste upprepas!

De ville ha mer och förstod inte riktigt att det var slut.
Men de fick lite banan och mumin-kex också.
William som redan tidigare börjat visa tecken på trötthet och grinighet ville inte ha varker frukt eller kex.
Han som brukar trycka i sig så många han får tag på i vanliga fall.
Resten av eftermiddagen och kvällen satt han i min famn och bara var.
Hade ingen ork alls och var väldigt varm, han hade feber stackarn.
Sanna var en riktigt duktig storasyster och hämtade nappen till lillbror då han var ledsen.
Sedan lät hon mamma ta hand om William medan hon själv lekte med morfar på annat håll.
I vanliga fall brukar hon envisas med att också få min uppmärksamhet och sin plats i famnen om jag har William där.
Sanna var på toppen humör själv men kom då och då och tittade till oss.

Har aldrig varit med om att William legat/suttit så still i min famn sen han upptäckte hur man kan röra sig.
Trodde att han skulle somna flera gånger om men han höll sig tappert vaken.

Ingen middag fick vi i honom men han drack självmant vatten i alla fall.
Satt hos mig mest hela tiden men några kortare stunder hos morfar och pappa också.
Sanna åt med god aptit sin portion och sin brors, förutom kycklingbitarna.
Nattningen gick lätt, till och med Sanna som verkade så pigg och glad somnade rätt snabbt.

Nu ska jag försöka få ordning på vardagsrummet lite inför morgondagen, fixa en tillfällig skötplats med blöjor m.m. då vi nog inte kommer åt badrummet imorn under dagen då de fortsätter med golvet och vi mest troligt inte ska iväg på några äventyr om William fortfarande har feber.
Morfar lovade komma hit på morgonen i alla fall för att se efter William medan jag följer Sanna till förskolan.
// Sargit