Mammiga barn på sista dagen

Att ha två små i samma ålder kan ha sina svårigheter.
Som i förmiddags då barnen lyckades ta sig ut på baksidan och inte lyssnade på oss som ropade på dem att de skulle komma in igen.
De tyckte bara det var spännande att bli jagade och smita igen.
Medan M-P bär tillbaka Sanna så passar William på att smita.

Och då William bärs tillbaka så smet Sanna igen och så fortsatte det.
Men just här så var det något som var borta tydligen som hon letade efter, vet inte vad, men det gjorde att hon stannade kvar en stund på samma ställe. Då barnen var väldigt griniga och mammiga idag så tappade vi till slut tålamodet och tänkte få dem att sova en stund före lunch, tills vi insåg att det var knappt en timma till lunchdags så istället gav vi oss ut på lekplatsen för att försöka hålla dem vakna men sysselsatta.
Det lyckades över förväntan.
Sanna styrde stegen mot gungorna och gungade säkert en halvtimma.
Här en film då hon säger "kiikkuu" flera gånger, det betyder typ gungeligung.

Medan Sanna gungade så trivdes William bra grävandes i sanden med en pinne som även agerade sked några gånger, är sand så gott som det verkar?
Kommer inte själv ihåg det från barndomen, men något är det då han flera gånger smakade på sanden. Även jag och M-P gungade kortare stunder, ja gungorna höll och vi fick plats med våra nätta bakdelar i dem också utan problem.

M-P uppmanades av mig och sin mor att hoppa från gungan, och till slut vågade han göra det.

"Tittut" säger William från klätterställningen.

Att åka rutschkana är fortfarande kul...

men roligare är det att klättra upp själv.

Även Sanna lockades till klätterställningen mot slutet som ni ser.

Då jag redan var inne och förberedde lunchen så provade Sanna en gungbräda.
M-P hade svårt sen att övertala henne att lämna den då de skulle in till matbordet.

Efter lunchen tog vi en långpromenad medan barnen sov.
På tillbakavägen då barnen var vakna så ville de inte sitta i vagnen längre.
Men då de fick gå själva så ville de plötsligt bara bli burna och det går vi inte med på längre då de väger en skvätt numera.
Så alternativen vi la fram för dem var att antingen sitta i vagnen eller gå själva.
Sanna valde att gå och putta på vagnen medan William valde att lägga sig på backen och skrika.
Till slut ledsnade jag och lyfte honom i vagnen under fortsatt skrikande/gråtande, då började Sanna sympati gråta och även hon hamnade på backen och vägrade gå mer.
Så då fick även hon, trots hennes protester, sätta sig i vagnen igen.
Blev riktigt svettigt där, lär ju inte vara sista gången det blir såna scener.
De lugnade sig till slut då de fick banan att mumsa på då det ju faktiskt var dags för mellanmål.

Vår lilla söta trollunge Sanna poserar för kameran och tittar på vad brorsan håller på med.

William och farmor leker "Följa John" eller "Härmapa" eller något liknande.
Grimaser, ljud och nu även rörelser som farmor gör härmar han glatt.
Kul att titta på är det.

Kortfattat så var det en av de tuffare dagar idag under vår mini-semester då båda barnen var enormt mammiga.
Jag fick inte gå längre än en meter från dem utan att de protesterade.
Om jag gick in till badrummet och stängde dörren skrek de tills jag kom ut. Bara min famn dög.
Sött i början då man känner sig behövd och uppskattad men någon måtta får det vara.
Blev riktigt trött på det till slut.
Men mot kvällen lättade det något.
Hoppas att de inte fortsätter vara mammiga imorn, i och för sig så sitter vi ju i bilen mest hela dagen men ändå.
// Sargit