Lek på bakgården

Imorse vaknade vi och insåg att vi vaknat av oss själva, alltså ingen väckarklocka, ingen barnskrik.
Tänkte att "måste vara tidigt än, vad skönt, får väl somna om en stund till" men i samma stund tittade M-P på klockan och blev nästan chockad.
Klockan var tjugo över nio!
M-P klev upp och gick in till barnen och fick väcka dem då de sov gott fortfarande.
Han lyfte över dem till vår säng, William först som var glad och redo för lek och bus på en gång, men Sanna ville inte riktigt vakna.
Hon låg en stund bredvid mig med de söta ögonen som verkade så ljusskygga, och då var det mys kan jag lova.
Blev sen frukost på grund av den sköna sovmorgonen men till slut var jag och barnen redo för en stund vid sandlådan.
M-P var inte riktigt "fitt for fight" efter gårdagskvällen, milt sagt, så han fick lägga sig och vila en stund till.
William var inte alls glad åt att komma ut, han var rätt nöjd en stund då vi gjorde sandkakor med hinken.
Observera Sannas fötter i vänstra hörnet av bilden, hon är på väg upp för trapporna till rutchkanan.
William drog lite på smilbanden då han fick åka kana, men det försvann snabbt igen.
Sanna verkar van vid bakgården numera då hennes steg var rätt målmedvetna mot både rutschkanan och därefter gungorna.

William var inte alls nöjd med tillvaron, enda som hjälpte var att få vara i min famn och då han inte är så lätt längre så klämde jag in mig i den andra gungan och där satt han och jag smått gungandes.
Sanna satt nöjt i sin gunga då och då sträckte jag ut min hand för att ge fart till henne.

Men till slut gick det inte längre med Williams grinighet så jag ringde M-P för att han skulle hämta in honom.
Sanna blev arg så fort jag försökte få upp henne ur gungan så hon fick gunga en stund till.
Men efter en fem minuter hade hon gungat färdigt för idag, sen blev det lite lek i sanden.

Hon hade hur kul som helst.

Fast hon sneglade runt några gånger, verkade som om hon letade efter William.
Då hon ledsnat på sandlekar så styrde hon stegen mot rutchkanan igen.
Där klättrade hon själv upp för trapporna, igen.

Strax efter denna bild blev tagen så tappade hon balansen och föll ner.
Hon blev nog mest rädd, för gråten gick snabbt över och snart åkte hon ner för kanan en sista gång för idag innan vi gick in för att äta lunch.
// sargit