Febrig William

Natten som var fick William sova mellan oss.
Denna gång var det inte för att han vaknat bara för att, utan för att han vaknade kokhet och hade feber och då kändes det i mitt modershjärta att jag ville ha honom nära, lilla sjuklingen.
Efter lite alvedon så somnade han gott och sov rätt okej resten av natten, lite rörlig och orolig var han ju men sov gjorde han.
Så imorse då jag skulle till jobbet så kändes det tungt att behöva lämna min lille pojk hemma då han var febrig, bara 38,7 på morgonen vilket var svalare än inatt men ändå.
Varken Sanna eller William har haft feber så ofta, Sanna har väl haft det typ två gånger hittills och William ingen gång vad vi vet (tar tempen rätt sällan).
Hela dagen har han varit glad och pigg men bara i kortare stunder, energin tar liksom slut för honom berättar M-P.
Sanna har haft "highlife" hela dagen men som vanligt blivit sur då hon inte fått, i hennes ögon, tillräckligt med uppmärksamhet.
Morfar och Tina kom på besök strax före lunch och stannade till det var dags för barnen att sova middag.
Igår hämtade jag Tina på arlanda på kvällen då hon kom hem till Märsta (ja, det är och förblir hemma för dig i mina tankar Tina) hon har ju saknat sina favoritsyskonbarn enormt mycket så hon rusade ju hit så fort hon var påklädd typ hihii...
Morfar är ju Williams favorit så klart och han satt nöjt i hans famn medan Sanna och Tina läste bok.
William sov bara en trettio minuter medan Sanna sov i två timmar!
Då William vaknade satt han med pappa i soffan och klappade pappas rygg en stund innan han plötsligt blev stilla.
Han hade somnat, trött som han var.
Då sov han bara en kvart ungefär.

Efter tuppluren blev det bus i soffan.
William var inte så pigg på bus men Sanna höll upp nivån för båda.

Men som redan nämnts så hade William kortare stunder av pigghet också.
Då hittade båda barnen sitt favorit tillhåll.

Då jag kom hem en stund efter jobbet för att hämta mina dansskor så var William väldigt mammig.
Sanna var nöjd bara hon fick sitta en kort stund i famnen och läsa sin bok, sen gick hon vidare till pappas famn och satt där en stund innan annat började intressera henne.
Men William vägrade lämna min famn.
Till slut lockade vi dem båda med att pappa fick blåsa såpbubblor.
Stor glädje syntes i bådas ansikten, ända tills jag var tvungen att gå.
Oj vad svårt det är att gå hemifrån då man hör hur ledsna barnen blir.
Men det gick snabbt över, fick jag höra senare, då Sanna fick något att bläddra i var hon nöjd och William blev nöjd då han fick komma i pappas famn.
Ikväll kände jag att det var min tur att blogga så även om jag inte varit hemma så har jag fått höra det mesta om vad mina älsklingar har haft för sig.
Nu ska jag försöka små röja lite då jag är ledig imorn och ska få gäster, gissa vilka?
Jo Tina såklart och så en "gammal" ungdom som numera flyttat långt från Märsta, vem får ni läsa om imorn.
Men innan jag gör något annat så ska jag ta lite kvällsfika som min älskade make har dukat fram.

// Sargit